Isaiah 16

 »Sänden åstad de lamm  som landets herre bör hava  från Sela genom öknen      till dottern Sions berg.»

 Och såsom flyktande fåglar,      lika skrämda fågelungar  komma Moabs döttrar      till Arnons vadställen.

 De säga: »Giv oss råd,      bliv medlare för oss.  Låt din skugga vara såsom natten,      nu mitt i middagshettan.  Skydda de fördrivna;      röj icke de flyktande.

 Låt mina fördrivna      finna härbärge hos dig,  var för Moab ett beskärm      mot fördärvaren,  till dess att utpressaren ej mer är till      och fördärvet får en ände  och förtryckarna försvinna      bort ur landet.

 Så skall genom eder mildhet      eder tron bliva befäst,  och på den skall sitta trygg      i Davids hydda  en furste som far efter vad rätt är      och främjar rättfärdighet.»

 Vi hava hört om Moabs högmod,      det övermåttan höga,  om hans högfärd, högmod och övermod      och opålitligheten i hans lösa tal.

 Därför måste nu Moab jämra sig över Moab,      hela landet måste jämra sig.  Över Kir-Haresets druvkakor måsten I sucka      i djup bedrövelse.

 Ty Hesbons fält äro förvissnade,      så ock Sibmas vinträd,  vilkas ädla druvor      slogo folkens herrar till marken,  vilkas rankor nådde till Jaeser      och förirrade sig i öknen,  vilkas skott bredde ut sig      och gingo över havet.

 Därför gråter jag över Sibmas vinträd,      såsom Jaeser gråter;  med mina tårar vattnar jag dig, Hesbon,      och dig, Eleale.  Ty mitt i din sommar och din bärgningstid      har ett skördeskri slagit ned.

 Glädje och fröjd är nu avbärgad      från de bördiga fälten,  och i vingårdarna höjes intet glädjerop,      höres intet jubel;  ingen trampar vin i pressarna,      på skördeskriet har jag gjort slut.

 Därför klagar mitt hjärta      såsom en harpa över Moab,  ja, mitt innersta över Kir-Heres.

 Ty huru än Moab ävlas att träda upp på offerhöjden  och huru han än går in i sin helgedom och beder,      så uträttar han intet därmed.

Detta är det ord, som HERREN tillförne talade till Moab.

Men nu har HERREN åter talat och sagt: Inom tre år, såsom dagakarlen räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med alla sina stora skaror, varda aktad för intet; och vad som bliver kvar skall vara litet och ringa, icke mycket värt.