Isaiah 16

Овечки пошліть власникові землі, із Сели на пустиню, на гору Сіонської дочки.
 »Sänden åstad de lamm  som landets herre bör hava  från Sela genom öknen      till dottern Sions berg.»
І станеться, мов те сполошене птаство, з кубла повигонене, будуть дочки Моавські при бродах Арнону:
 Och såsom flyktande fåglar,      lika skrämda fågelungar  komma Moabs döttrar      till Arnons vadställen.
Подай раду, зроби присуд, учини нічну тінь свою повного полудня, сховай вигнаних, біженця не видавай...
 De säga: »Giv oss råd,      bliv medlare för oss.  Låt din skugga vara såsom natten,      nu mitt i middagshettan.  Skydda de fördrivna;      röj icke de flyktande.
Нехай мешкають в тебе вигнанці Моаву, стань їм захистом перед грабіжником, бо не стало насильника, скінчився грабунок, загинув топтач із землі...
 Låt mina fördrivna      finna härbärge hos dig,  var för Moab ett beskärm      mot fördärvaren,  till dess att utpressaren ej mer är till      och fördärvet får en ände  och förtryckarna försvinna      bort ur landet.
І буде утверджений милістю трон, і сяде на ньому у правді в наметі Давида суддя, що дбатиме за правосуддя та буде в справедливості вправний.
 Så skall genom eder mildhet      eder tron bliva befäst,  och på den skall sitta trygg      i Davids hydda  en furste som far efter vad rätt är      och främjar rättfärdighet.»
Ми чули про гордість Моава, що гордий він дуже, про сваволю його й його гордість, про лютість його, про неслушні його нісенітниці...
 Vi hava hört om Moabs högmod,      det övermåttan höga,  om hans högfärd, högmod och övermod      och opålitligheten i hans lösa tal.
Буде тому голосити Моав над Моавом, увесь голосити він буде! За паляницями з грон Кір-Харесету плакати будуть насправді побиті,
 Därför måste nu Moab jämra sig över Moab,      hela landet måste jämra sig.  Över Kir-Haresets druvkakor måsten I sucka      i djup bedrövelse.
бо посохли хешбонські поля, і виноградник Сівми; володарі народів понищили грозна добірні, які до Язеру сягали й зникали в пустині; галузки ж його розтягалися, і море вони перейшли.
 Ty Hesbons fält äro förvissnade,      så ock Sibmas vinträd,  vilkas ädla druvor      slogo folkens herrar till marken,  vilkas rankor nådde till Jaeser      och förirrade sig i öknen,  vilkas skott bredde ut sig      och gingo över havet.
Тому то язерським плачем буду плакати за виноградину Сівми. Сльозою своєю тебе орошу, о Хешбоне й Ел'але, бо крик бою напав на твій збір та на жниво твоє.
 Därför gråter jag över Sibmas vinträd,      såsom Jaeser gråter;  med mina tårar vattnar jag dig, Hesbon,      och dig, Eleale.  Ty mitt i din sommar och din bärgningstid      har ett skördeskri slagit ned.
І буде забрана радість та втіха із саду, а по виноградниках пісні не буде й не здійметься окрик. Вина по чавилах не буде топтати чавильник, окрик радости Я припинив!
 Glädje och fröjd är nu avbärgad      från de bördiga fälten,  och i vingårdarna höjes intet glädjerop,      höres intet jubel;  ingen trampar vin i pressarna,      på skördeskriet har jag gjort slut.
Тому то в жалобі звучать про Моав мої нутрощі, мов би та арфа, а нутро моє про Кір-Херес.
 Därför klagar mitt hjärta      såsom en harpa över Moab,  ja, mitt innersta över Kir-Heres.
І буде, як виявиться, що змучивсь на взгір'ї Моав, і ввійде молитись у святиню свою, та він не осягне нічого.
 Ty huru än Moab ävlas att träda upp på offerhöjden  och huru han än går in i sin helgedom och beder,      så uträttar han intet därmed.
Оце слово, яке говорив був віддавна Господь про Моава.
Detta är det ord, som HERREN tillförne talade till Moab.
А тепер Господь каже, говорячи: За три роки, однакові з літами наймита, буде зневажена слава Моава з усім велелюддям його, а позосталість мала та дрібна, невелика!
Men nu har HERREN åter talat och sagt: Inom tre år, såsom dagakarlen räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med alla sina stora skaror, varda aktad för intet; och vad som bliver kvar skall vara litet och ringa, icke mycket värt.