Jeremiah 4

“Eğer geri dönersen, ey İsrail, Eğer bana geri dönersen” diyor RAB, “İğrenç putlarını gözümün önünden uzaklaştırır, Bir daha yoldan sapmazsan;

 om du omvänder dig, Israel, säger HERREN,      skall du få vända tillbaka till mig;  och om du skaffar bort dina styggelser från min åsyn,      skall du slippa vandra flyktig omkring.

‘RAB’bin varlığı hakkı için’ diyerek Sadakatle, adaletle, doğrulukla ant içersen, Uluslar O’nun aracılığıyla kutsanacak, O’nunla övünecekler.”

 Då skall du svärja i sanning, rätt och rättfärdighet:      »Så sant HERREN lever»,  och hednafolken skola välsigna sig i honom      och berömma sig av honom.1 Mos. 22,18. 5 Mos. 6,13. Jes. 45,25. 48,1. 65,16. 2 Kor. 10,17.

[] RAB Yahuda ve Yeruşalim halkına şöyle diyor: “İşlenmemiş toprağınızı sürün, Dikenler arasına ekmeyin.

 Ja, så säger HERREN  till Juda män och till Jerusalem:  Bryten eder ny mark,      och sån ej bland törnen.Hes. 18,31. Hos. 10,12. Matt. 13,7, 22.

Ey sizler, Yahuda halkı ve Yeruşalim’de yaşayanlar, Kendinizi RAB’be adayın, Bunu engelleyen her şeyi yüreğinizden uzaklaştırın. Yoksa yaptığınız kötülüklerden ötürü Öfkem ateş gibi yağacak, Her şeyi yiyip bitirecek Ve söndüren olmayacak.”

 Omskären eder åt HERREN; skaffen bort      edert hjärtas förhud,  I Juda män och I Jerusalems invånare.  Eljest skall min vrede bryta fram såsom en eld      och brinna så, att ingen kan utsläcka den,      för edert onda väsendes skull.5 Mos. 10,16. 30,6. Jes. 65,5. Jer. 21,12. Rom. 2,28 f. Kol. 2,11.

“Yahuda’da duyurun, Yeruşalim’de ilan edin, ‘Ülkede boru çalın!’ deyin, ‘Toplanın’ diye haykırın, ‘Surlu kentlere kaçalım!’

 Förkunnen i Juda,  kungören i Jerusalem och påbjuden,  ja, stöten i basun i landet,  ropen ut med hög röst och sägen:  »Församlen eder och låt oss fly      in i de befästa städerna.»Jer. 8,14.

Siyon’a giden yolu gösteren Bir işaret koyun! Güvenliğiniz için kaçın! Durmayın! Üzerinize kuzeyden felaket, Büyük yıkım getirmek üzereyim.”

 Resen upp ett baner som visar åt Sion,      bärgen edert gods och dröjen icke  ty jag skall låta olycka komma från norr,      med stor förstöring.Jer. 1,14 f. 6,1.

Aslan ininden çıktı, Ulusları yok eden yola koyuldu. Ülkenizi viran etmek için Yerinden ayrıldı. Kentleriniz yerle bir edilecek, İçlerinde yaşayan kalmayacak.

 Ett lejon drager fram ur sitt snår  och en folkfördärvare bryter upp,      han går ut ur sin boning,  för att göra ditt land till en ödemark;      då bliva dina städer förstörda,  så att ingen kan bo i dem.Jes. 5,29. Jer. 2,15. 5,6.

Onun için çula sarının, Dövünüp haykırın, Çünkü RAB’bin kızgın öfkesi üzerimizden kalkmadı.

 Så höljen eder nu i sorgdräkt,      klagen och jämren eder,  ty HERRENS vredes glöd      upphör icke över oss.Jer. 6,26.

“O gün” diyor RAB, “Kral da önderler de yılacak, Kâhinler şaşkına dönecek, Peygamberler donakalacak.”

På den tiden, säger HERREN, skall det vara förbi med konungens och furstarnas mod, och prästerna skola bliva förfärade och profeterna stå häpna.

O zaman, “Ah, Egemen RAB” dedim, “ ‘Esenlikte olacaksınız’ diyerek bu halkı da Yeruşalim’i de tam anlamıyla aldattın. Çünkü kılıç boğazımıza dayandı.”

Men jag sade: »Ack Herre, HERRE, svårt bedrog du sannerligen detta folk och Jerusalem, då du sade: »Det skall gå eder väl.» Svärdet är ju nära att taga vårt liv.2 Kon. 22,18 f. Jer. 6,14. 14,13 f.

O zaman bu halka ve Yeruşalim’e, “Çöldeki çıplak tepelerden halkıma doğru sıcak bir rüzgar esiyor, ama harman savurmak ya da ayırmak için değil” denecek,

På den tiden skall det sägas om detta folk och om Jerusalem: En brännande vind från höjderna i öknen kommer emot dottern mitt folk, icke en sådan vind som passar, när man kastar säd eller rensar korn;

“Benden gelen bu rüzgar çok daha güçlü olacak. Şimdi bu halka yargılarımı bildiriyorum.”

nej, en våldsammare vind än som så låter jag komma. Ja, nu vill jag gå till rätta med dem!

İşte düşman bulut gibi ilerliyor; Savaş arabaları kasırga sanki, Atları kartallardan daha çevik. Vay başımıza! Mahvolduk!

 Se, såsom ett moln kommer han upp      och såsom en stormvind äro hans vagnar;  hans hästar äro snabbare än örnar,      ve oss, vi äro förlorade!Jes. 5,28. Hab. 1,8.

Ey Yeruşalim, yüreğini kötülükten arındır ki, Kurtulasın. Ne zamana dek yüreğinde kötü düşünceler barındıracaksın?

Så två nu ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, för att du må bliva frälst. Huru länge skola fördärvets tankar bo i ditt bröst?Jes. 1,16.

Dan’dan bir ses bildiriyor, Efrayim dağlarından kötü haber duyuruyor!

Från Dan höres ju en budbärare ropa, och från Efraims bergsbygd en som bådar fördärv.Jer. 8,16.

“Uluslara duyurun, Yeruşalim’e bildirin: ‘Uzak bir ülkeden gelen ordu çevresini kuşatacak, Yahuda kentlerine karşı Savaş naraları atacaklar.

Förkunnen för folken, ja, kungören över Jerusalem att en belägringshär kommer ifrån fjärran land och häver upp sitt rop mot Juda städer.

Bir tarlayı koruyanlar gibi Kuşatacaklar Yeruşalim’i. Çünkü Yeruşalim bana başkaldırdı’ ” diyor RAB.

Såsom väktare kring ett åkerfält samla de sig runt omkring henne, därför att hon har varit gensträvig mot mig, säger HERREN.Luk. 19,43.

“Kendi davranışların, kendi yaptıkların Başına gelmesine neden oldu bunların. Cezan bu. Ne acı! Nasıl da yüreğine işliyor!”

Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vålla dig detta; det är din ondskas frukt att det bliver dig så bittert, och att plågan träffar dig ända in i hjärtat.Ps. 107,17. Jes. 50,1. Jer. 2,17, 19. Hos. 13,9.

Ah, içim, içim! Acıdan kıvranıyorum. Ah, yüreğim, yüreğim çarpıyor. Sessiz duramıyorum! Çünkü boru sesini, savaş naralarını işittim!

 I mitt innersta våndas jag,      i mitt hjärtas djup.  Mitt hjärta klagar i mig,      jag kan icke tiga,  ty basunljud hör du, min själ,      och krigiskt härskri.Jes. 22,4. Jer. 9,1.

Felaket felaketi izliyor, Bütün ülke viran oldu. Bir anda çadırlarım, Perdelerim yok oldu.

 Olycka efter olycka ropas ut,      ja, hela landet bliver förött;  plötsligt bliva mina hyddor förödda,      i ett ögonblick mina tält.

Ne zamana dek düşman sancağını görmek, Boru sesini duymak zorunda kalacağım?

 Huru länge skall jag se stridsbaneret      och höra basunljud?

“Halkım akılsızdır, Beni tanımıyor. Aptal çocuklardır, Akılları yok. Kötülük etmeyi iyi bilir, İyilik etmeyi bilmezler” diyor RAB.

 Ja, mitt folk är oförnuftigt,      de vilja ej veta av mig.  De äro dåraktiga barn      och hava intet förstånd.  Visa äro de till att göra vad ont är,      men att göra vad gott är förstå de ej.Rom. 16,19.

Ben Yeremya yere baktım, şekilsizdi, boştu, Göğe baktım, ışık yoktu.

 Jag såg på jorden,      och se, den var öde och tom,  och upp mot himmelen,      och där lyste intet ljus.Jes. 5,30. 50,3.

Dağlara baktım, titriyorlardı, Bütün tepeler sarsılıyordu.

 Jag såg på bergen,      och se, de bävade,  och alla höjder vacklade.

Baktım, insan yoktu, Gökte uçan bütün kuşlar kaçmıştı.

 Jag såg mig om,      och då fanns där ingen människa,  och alla himmelens fåglar      hade flytt bort.Jer. 9,10. Sef. 1,2 f.

Baktım, verimli toprak çöle dönmüş, Bütün kentler yıkılmıştı. Bütün bunlar RAB’bin yüzünden, O’nun kızgın öfkesi yüzünden olmuştu.

 Jag såg mig om,      och då var det bördiga landet en öken,  och alla dess städer voro nedbrutna,      för HERRENS ansikte,      för hans vredes glöd,

RAB diyor ki, “Bütün ülke viran olacak, Ama onu büsbütün yok etmeyeceğim.

 Ty så säger HERREN:      Hela landet skall bliva en ödemark,  om jag än ej alldeles vill göra ände därpå.Jer. 5,18. 30,11. 46,28.

Bu yüzden yeryüzü yasa gömülecek, Gök kararacak; Çünkü ben söyledim, ben tasarladım. Fikrimi değiştirmeyecek, Verdiğim karardan dönmeyeceğim.”

 Därför sörjer jorden,  och himmelen därovan kläder sig i sorgdräkt,  därför att jag så har talat och beslutit  och ej kan ångra det eller taga det tillbaka.

Her kentin halkı, Atlılarla okçuların gürültüsünden kaçıyor. Kimi çalılıklara giriyor, Kimi kayalıklara tırmanıyor. Bütün kentler terk edildi, Oralarda kimse yaşamıyor.

 För larmet av ryttare och bågskyttar      tager hela staden till flykten.  Man giver sig in i skogssnåren      och upp bland klipporna.  Alla städer äro övergivna,      ingen människa bor mer i dem.

Ey sen, viran olmuş kent, Kırmızı giysiler giymekle, Altın süsler bezenmekle, Gözüne sürme çekmekle ne elde edeceksin? Kendini böyle güzelleştirmen boşuna. Oynaşların seni küçümsüyor, Canını almak istiyorlar.

 Vad vill du göra i din förödelse?  Om du än kläder dig i scharlakan,  om du än pryder dig med gyllene smycken  om du än söker förstora dina ögon genom smink,  så gör du dig dock skön förgäves.  Dina älskare förakta dig,      ja, de stå efter ditt liv.

Sancı çeken kadının haykırışını, İlk çocuğunu doğuran kadının çektiği acıyı, Ellerini uzatmış, soluğu kesilmiş Siyon kızının, “Eyvah! Katillerin karşısında bayılıyorum” Diye haykırdığını işitir gibi oldum.

 Ty jag hör rop såsom av en barnaföderska,      nödrop såsom av en förstföderska.  Det är dottern Sion som ropar;      hon flämtar, hon räcker ut sina händer:  »Ack, ve mig!  I mördares våld      försmäktar min själ.»