Psalms 12

För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.
Для дириґетна хору. На октаву. Псалом Давидів.
 Fräls, HERRE;      ty de fromma äro borta,  de trogna äro försvunna      ifrån människors barn.
Спаси мене, Господи, бо нема вже побожного, з-поміж людських синів позникали вже вірні!
 De tala lögn,      den ene med den andre;  med hala läppar tala de,      och med dubbelt hjärta.
Марноту говорять один до одного, їхні уста облесні, і серцем подвійним говорять...
 HERREN utrote      alla hala läppar,  den tunga som talar stora ord,
Нехай підітне Господь уста облесливі та язика чванькуватого
 dem som säga:      »Genom vår tunga äro vi starka,  våra läppar stå oss bi;      vem är herre över oss?»
тим, хто говорить: Своїм язиком будем сильні, наші уста при нас, хто ж буде нам пан?
 »Eftersom de arma lida övervåld      och de fattiga klaga,  vill jag nu stå upp»,      säger HERREN;  »jag vill skaffa frälsning      åt den som längtar därefter.»
Через утиск убогих, ради стогону бідних тепер Я повстану, говорить Господь, поставлю в безпеці того, на кого розтягують сітку!
 HERRENS tal      är ett rent tal,  likt silver som rinner ned mot jorden,      luttrat i degeln,      renat sju gånger.
Господні слова слова чисті, як срібло, очищене в глинянім горні, сім раз перетоплене!
 Du, HERRE, skall bevara dem,  du skall beskydda dem      för detta släkte evinnerligen. [ (Psalms 12:9)  Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga,  då nu uselheten är rådande      bland människors barn. ]
Ти, Господи, їх пильнуватимеш, і будеш навіки нас стерегти перед родом оцим! Безбожні кружляють навколо, бо нікчемність між людських синів підіймається.