Job 42

Job svarade HERREN och sade:

Da svarte Job Herren og sa:

 Ja, jag vet att du förmår allt,  och att intet som du besluter är dig för svårt.

Jeg vet at du kan alt, og at ingen tanke er umulig å utføre for dig.

 Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker?  Jag ordade ju om vad jag icke begrep,  om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.

Hvem er den som vil formørke ditt råd i uforstand? Derfor må jeg si: Jeg har talt om det jeg ikke forstod, om det som var mig for underlig, og som jeg ikke skjønte.

 Men hör nu, så vill jag tala;  jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

Men hør nu, så vil jeg tale! Jeg vil spørre dig, og du skal lære mig.

 Blott hörsägner hade jag förnummit om dig,  men nu har jag fått se dig med egna ögon.

Bare hvad ryktet meldte, hadde jeg hørt om dig; men nu har mitt øie sett dig.

 Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig,  i stoft och aska.

Derfor kaller jeg alt tilbake og angrer i støv og aske.

Sedan HERREN hade talat så till Job, sade han till Elifas från Teman: »Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.

Da Herren hadde talt disse ord til Job, sa han til Elifas fra Teman: Min vrede er optendt mot dig og dine to venner; for I har ikke talt rett om mig, som min tjener Job.

Så tagen eder nu sju tjurar och sju vädurar, och gån till min tjänare Job och offren dem såsom brännoffer för eder; ock låten min tjänare Job bedja för eder. Till äventyrs skall jag då, av nåd mot honom, avstå från att göra något förskräckligt mot eder, till straff därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.»

Ta derfor syv okser og syv værer og gå til min tjener Job og ofre dem som brennoffer for eder! Og min tjener Job skal bede for eder; bare ham vil jeg bønnhøre, så jeg ikke gjør med eder efter eders uforstand; for I har ikke talt rett om mig, som min tjener Job.

Då gingo Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naaman åstad och gjorde såsom HERREN hade tillsagt dem; och HERREN tog nådigt emot Jobs bön.

Så gikk Elifas fra Teman og Bildad fra Suah og Sofar fra Na'ama og gjorde som Herren hadde talt til dem; og Herren bønnhørte Job.

Och då nu Job bad för sina vänner, upprättade HERREN åter honom själv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han förut hade haft.

Og Herren gjorde ende på Jobs ulykke, da han bad for sine venner; og Herren øket alt det Job hadde hatt, til det dobbelte.

Och alla hans bröder och systrar och alla hans forna bekanta kommo till honom och höllo måltid med honom i hans hus, och ömkade honom för alla de olyckor som HERREN hade låtit komma över honom. Och de gåvo honom vardera en kesita och en guldring.

Og alle hans brødre kom til ham, og alle hans søstre og alle som hadde kjent ham før, og de åt med ham i hans hus og viste ham medynk og trøstet ham for all den ulykke Herren hadde latt komme over ham; og de gav ham hver en kesitte og hver en gullring.

Och HERREN välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer än begynnelsen, så att han fick fjorton tusen får, sex tusen kameler, ett tusen par oxar och ett tusen åsninnor.

Og Herren velsignet Jobs siste dager mere enn hans første, og han fikk fjorten tusen får og seks tusen kameler og tusen par okser og tusen aseninner.

Och han fick sju söner och tre döttrar.

Og han fikk syv sønner og tre døtre.

Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.

Den ene datter kalte han Jemima, den annen Kesia og den tredje Keren-Happuk.

Och så sköna kvinnor som Jobs döttrar funnos icke i hela landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras bröder.

Så fagre kvinner som Jobs døtre fantes ikke i hele landet; og deres far gav dem arv blandt deres brødre.

Och Job levde därefter ett hundra fyrtio år, och fick se sina barn och barnbarn i fyra led.

Derefter levde Job hundre og firti år, og han så sine barn og barnebarn i fjerde ledd.

Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.

Og Job døde, gammel og mett av dager.