Acts 6

Vid denna tid, då nu lärjungarnas antal förökades, begynte de grekiska judarna knorra mot de infödda hebréerna över att deras änkor blevo förbisedda vid den dagliga utdelningen.

Na i aua ra, i te mea ka tokomaha haere nga akonga ka amuamu nga Hurai Kariki ki nga Hiperu, no te mea i mahue o ratou pouaru i nga tuwhanga mea o tenei ra, o tenei ra.

Då sammankallade de tolv hela lärjungaskaran och sade: »Det är icke tillbörligt att vi försumma Guds ord för att göra tjänst vid borden.

Katahi ka karangatia e te tekau ma rua te mano o nga akonga, ka mea, E kore e pai kia whakarerea e matou te kupu a te Atua, a kia mahi tepu.

Så utsen nu bland eder, I bröder, sju män som hava gott vittnesbörd om sig och äro fulla av ande och vishet, män som vi kunna sätta till att sköta denna syssla.

No reira, e nga teina, tirohia mai i roto i a koutou kia tokowhitu nga tangata e korerotia paitia ana, e ki ana i te Wairua Tapu, i te matauranga, a ma matou ratou e whakatu ki tenei mahi.

Vi skola då helt få ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.»

Ko matou ia ka u tonu ki te inoi, ki te mahi i te kupu.

Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, en man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus, en proselyt från Antiokia.

A pai katoa te mano ki taua korero: na whiriwhiria ana e ratou a Tepene, he tangata e ki ana i te whakapono, i te Wairua Tapu, ratou ko Piripi, ko Porokoru, ko Nikanora, ko Timona, ko Paramena, ko Nikora, he porohiraiti no Anatioka:

Dem läto de träda fram för apostlarna, och dessa bådo och lade händerna på dem.

Na whakaturia ana ratou ki te aroaro o nga apotoro: ka inoi era, ka whakapa i nga ringa ki runga ki a ratou.

Och Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem; och en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde.

Heoi tupu ana te kupu a te Atua: tino nui haere ana te tokomaha o nga akonga i Hiruharama; a he ope nui o nga tohunga i tahuri mai ki te whakapono.

Och Stefanus var full av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.

A, ko Tepene, ki tonu i te whakapono, i te mana, nui atu nga merekara me nga tohu i meatia e ia i roto i te iwi.

Men av dem som hörde till den synagoga som kallades »De frigivnes och cyrenéernas och alexandrinernas synagoga», så ock av dem som voro från Cilicien och provinsen Asien, stodo några upp för att disputera med Stefanus.

Na ka whakatika etahi o te whakaminenga, e kiia nei ko te whakaminenga o nga Riperetini, etahi hoki o te whakaminenga o te hunga o Hairini, o te hunga o Arehanaria, o te hunga hoki o Kirikia, o Ahia, ka totohe ki a Tepene.

Dock förmådde de icke stå emot den vishet och den ande som här talade.

Otira kihai i taea e ratou te tu atu ki tona matauranga me te wairua i korero ai ia.

Då skaffade de några män som föregåvo att de hade hört honom tala hädiska ord mot Moses och mot Gud.

Na ka whakakiki ratou i etahi tangata hei mea, I rongo matou i a ia e korero kohukohu ana mo Mohi, mo te Atua ano hoki.

De uppeggade så folket och de äldste och de skriftlärde och överföllo honom och grepo honom och förde honom inför Stora rådet.

Na ka tahuri ratou ki te whakaohooho i te iwi, i nga kaumatua, me nga karaipi hoki, na ka mau ia ia ratou, hopukia ana, kawea atu ana ki te runanga;

Där läto de falska vittnen träda fram, vilka sade: »Denne man upphör icke att tala mot vår heliga plats och mot lagen.

A whakaturia ana e ratou etahi kaiwhakapae teka, nana i mea, Kahore e mutu te korero kino a tenei tangata mo tenei kainga tapu, mo te ture hoki:

Ty vi hava hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall bryta ned denna byggnad och förändra de stadgar som Moses har givit oss.»

I rongo hoki matou ki a ia e mea ana, Ma tenei Ihu o Nahareta e whakangaro te kainga nei, e whakaputa ke hoki nga ritenga i homai e Mohi ki a tatou.

Då nu alla som sutto i Rådet fäste sina ögon på honom, syntes dem hans ansikte vara såsom en ängels ansikte.

A, ko te hunga katoa e noho ana i te runanga, ka titiro pu ki a ia, ka kite i tona mata, ano he mata no te anahera.