Isaiah 31

 Ve dem som draga åstad  ned till Egypten för att få hjälp,  i det de förlita sig på hästar,  dem som sätta sin förtröstan på vagnar,      därför att där finnas så många,  och på ryttare,      därför att mängden är så stor,  men som ej vända sin blick      till Israels Helige  och icke fråga efter HERREN!

Voi niitä, jotka menevät alas Egyptiin apua kerjäämään, ja luottavat hevosiin, ja turvaavat vaunuihin, että niitä on monta, ja ratsasmiehiin, että he juuri väkevät ovat, eivätkä turvaa Israelin Pyhään, eikä kysy Herraa.

 Också han är ju vis;      han låter olyckan komma,  och han ryggar icke sina ord.  Han reser sig upp mot de ondas hus  och mot den hjälp som ogärningsmännen sända.

Mutta hän on viisas ja antaa tulla onnettomuuden, ja ei muuta sanojansa; vaan asettaa itsensä pahain huonetta vastaan, ja pahantekiäin apua vastaan.

 Ty egyptierna äro människor och äro icke Gud,  deras hästar äro kött och icke ande.  Och HERREN skall räcka ut sin hand,  och då skall hjälparen vackla      och den hjälpte falla,  och båda skola tillhopa förgås.

Sillä Egypti on ihminen ja ei Jumala, ja heidän hevosensa ovat liha ja ei henki. Ja Herra on kokottava kätensä, niin että auttajan pitää hoiperteleman, ja sen, jota autetaan, pitää lankeeman, ja ynnä molemmat toinen toisensa kanssa hukkuman.

 Ty så har HERREN sagt till mig:  Såsom ett lejon ryter,      ett ungt lejon över sitt rov,  och icke skrämmes bort      av herdarnas rop  eller rädes för deras larm,      när de i mängd samlas dit,  så skall HERREN Sebaot fara ned      för att strida på Sions berg      och uppe på dess höjd.

Sillä näin sanoo Herra minulle: niinkuin jalopeura ja nuori jalopeura kiljuu saaliinsa päällä, kuin paimenten joukko on kokoontunut sitä vastaan, ei peljästy heidän huudostansa, eikä hämmästy vaikka heitä monta on: juuri niin on Herra Zebaot menevä alas sotimaan Zionin vuorella ja sen korkeudella.

 Såsom fågeln breder ut sina vingar,  så skall HERREN Sebaot      beskärma Jerusalem;  han skall beskärma och hjälpa,      han skall skona och rädda.

Niinkuin linnut siivillänsä tekevät, niin Herra Zebaot on varjeleva Jerusalemin: hän on suojeleva, auttava, siellä oleva ja holhova häntä.

Så vänden nu om till honom, från vilken I haven avfallit genom ett så djupt fall, I Israels barn.

Palatkaat, te Israelin lapset, sen tykö, josta te peräti harhailleet olette.

Ty på den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar av silver och de avgudar av guld, som edra händer hava gjort åt eder till synd.

Sillä silloin jokainen hylkää hopia- ja kulta-epäjumalansa, joita omat kätenne ovat tehneet teille synniksi.

Och Assur skall falla, men icke för en mans svärd; ett svärd, som icke är en människas, skall förtära honom. Han skall fly för svärd, och hans unga män skola bliva trälar.

Ja Assurin pitää lankeeman, ei miehen miekalla, ja pitää kulutettaman, ei ihmisen miekalla; ja pitää kuitenkin pakeneman miekkaa, ja hänen nuorukaisensa pitää verollisiksi tuleman.

Och hans klippa skall förgås av skräck, och hans furstar skola i förfäran fly ifrån baneret. Så säger HERREN, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.

Ja hänen pitää pelvon tähden menemän kallionsa ohitse, ja hänen pääruhtinaansa pitää lippunsa edestä pakoon menemän, sanoo Herra Zebaot, jolla Zionissa tuli ja Jerusalemissa totto on.