Jeremiah 17

Juda synd är uppskriven med järnstift, med diamantgriffel; den är inristad på deras hjärtas tavla och på edra altarens horn,

Optegnet er Judas Synd med med griffel af jern, med Diamantspids ristet i deres Hjertes Tavle og på deres Altres Horn,

så visst som deras barn vid gröna träd och på höga kullar komma ihåg sina altaren och Aseror.

når Sønnerne kommner deres Altre og Asjerer i Hu, på alle grønne Træer, på de høje Steder,

Du mitt berg på fältet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall jag lämna till plundring, så ock dina offerhöjder, till straff för vad du har syndat i hela ditt land.Jer. 15,13 f. 21,13.

på Bjergene på Marken. Din Rigdom, alle dine Skatte giver jeg hen til Rov til Løn for din Synd, så langt dine Grænser når.

Och du skall nödgas avstå -- och detta genom din egen förskyllan -- från den arvedel som jag har givit dig; och jag skall låta dig tjäna dina fiender i ett land som du icke känner. Ty I haven upptänt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.

Din Hånd må slippe din Arvelod, den, jeg gav dig. Jeg lader dig, trælle for Fjender i et ukendt Land, thi Ild luer op i min Vrede, den brænder evigt.

Så säger HERREN:  Förbannad är den man  som förtröstar på människor  och sätter kött sig till arm  och med sitt hjärta viker av ifrån HERREN.2 Krön. 32,8.

Så siger HERREN: Forbandet være den Mand, som stoler på Mennesker, og som holder Kød for sin Arm, hvis Hjerte viger fra HERREN.

 Han skall bliva såsom en torr buske på hedmarken  och skall icke få se något gott komma,  utan skall bo på förbrända platser i öknen,  i ett land med salthedar, där ingen bor.Jer. 48,6.

Han bliver som Ødemarkens Ene og får ej Lykke at se; han bor i glødende Ørk, i Saltland, hvor ingen fæster Bo.

 Men välsignad är den man  som förtröstar på HERREN,  den som har HERREN till sin förtröstan.PS. 2,12. 34,9. 40,5. 84,13. Ords. 16,20.

Velsignet være den Mand, som stoler på HERREN, og hvis Tillid HERREN er.

 Han är lik ett träd som är planterat vid vatten,  och som sträcker ut sina rötter till bäcken;  ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke,  utan bevarar sina löv grönskande;  och om ett torrt år kommer, så sörjer det icke  och upphör ej heller att bara frukt.Ps. 1,3.

Han bliver somn et Træ, der er plantet ved Vand, og strækker sine Rødder til Bækken, ej ængstes, når Heden komnmer, hvis Løv er frodig grønt, som ej ængstes i Tørkens År eller ophører med at bære Frugt.

 Ett illfundigt och fördärvat ting      är hjärtat framför allt annat;      vem kan förstå det?

Hjertet er svigefuldt fremfor alt, det er sygt, hvo kender det?

 Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat      och prövar njurarna,  och giver så åt var och en efter hans vägar,      efter hans gärningars frukt.1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 20,12. Rom. 2,6. Upp. 2,23.

Jeg, HERREN, jeg ransager Hjerte og prøver Nyrer for at gengælde hver hans Færd, hans Gerningers Frugt.

 Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt,  är den som samlar rikedom med orätt;  i sina halva dagar måste han lämna den  och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre.

Som en Agerhømme på Æg, den ikke har lagt, er den, der vinder Rigdom med Uret; han må slippe den i Dagenes Hælvt og slår ved sin Død som en Dåre.

 En härlighetens tron,      en urgammal höjd      är vår helgedoms plats.

En Herlighedstrone, en urgammel Høj er vor Helligdoms Sted.

 HERREN är Israels hopp;  alla som övergiva dig komma på skam.  de som vika av ifrån mig likna en skrift i sanden;  ty de hava övergivit HERREN,  källan med det friska vattnet.Ps. 36,10. Jer. 2,13. Joh. 4,14.

HERRE, du Israels Håb, enhver, der forlader dig, får Skam; de, der falder fra dig, skal udryddes af Landet, thi HERREN, er Kilden med levende Vand, forlod de.

Hela du mig, HERRE, så varde jag helad; fräls mig du, så varder jag frälst. Ty du är mitt lov.5 Mos. 10,21.

Læg mig, HERRE, så jeg læges, frels du mig, så jeg frelses, thi du er min Ros.

 Se, dessa säga till mig:  »Vad bliver av HERRENS ord?      Må det fullbordas!»Jes. 5,19. Hes. 12,12. Petr. 3,4.

Se, de andre siger til mig: "Hvor er HERRENs Ord? Lad det konmme!"

 Det är ju så, att jag ej har undandragit mig      herdekallet i din efterföljd,  och fördärvets dag      har jag icke åstundat;      du vet det själv.  Vad mina läppar hava uttalat,      det har talats inför ditt ansikte.

Jeg vægred mig ej ved at være Hyrde i dit Spor", begæred ej heller Ulykkens Dag, du ved det; hvad der udgik fra mine Læber, er for dit Åsyn.

 Så bliv då icke      till skräck för mig;  du som är min tillflykt      på olyckans dag.

Bliv ikke en Rædsel for mig, du min Tilflugt på Ullykkens Dag.

 Låt dem som förfölja mig      komma på skam,  men låt icke mig      komma på skam;  låt dem bliva förfärade,      men låt ej mig bliva förfärad.  Låt en olycksdag komma över dem,  och krossa dem i dubbelt mått.Ps. 35,4. 40,15.

Lad Forfølgerne beskæmmes, lad ej mig beskæmmes, lad dem forfærdes, lad ej mig forfærdes; send over dem Ulykkens Dag, knus dem og gentag Slaget!

Så sade HERREN till mig: Gå åstad och ställ dig i Menighetsporten, där Juda konungar gå in och gå ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar;

Således sagde HERREN til mig: Gå hen og stil dig i Folkets Sønners Port, ad hvilken Judas Konger går ind og ud, og i alle Jerusalemns Porte

och säg till dem: Hören HERRENS ord, I Juda konungar med hela Juda, och I alla Jerusalems invånare som gån in genom dessa portar.Jer. 22,2.

og sig til dem: Hør HERRENS Ord, I Judas Konger og hele Juda og alle Jerusalems Borgere, som går ind ad disse Porte!

Så säger HERREN: Tagen eder val till vara för att på sabbatsdagen bära någon börda eller föra in någon sådan genom Jerusalems portar.Neh 13,19.

Så siger HERREN: Vogt eder for eders Sjæles Skyld, at I ikke bærer Byrder ind gennem Jerusalems Porte på Sabbatsdagen!

Och fören icke på sabbatsdagen någon börda ut ur edra hus, och gören ej heller något annat arbete, utan helgen sabbatsdagen, såsom jag bjöd edra fäder,2 Mos. 20,8 f. 23,12, 31,13. 5 Mos. 5,12 f.

Bring ingen Byrde ud af eders Huse på Sabbatsdagen og gør intet Arbejde, men hold Sabbalsdagen hellig, som jeg bød eders Fædre.

fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan voro hårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.Jer 2,30. 5,3.

De hørte ikke og bøjede ikke deres Øre, men gjorde Nakken stiv for ikke at høre eller tage ved Lære.

Men om I viljen höra mig, säger HERREN, så att I på sabbatsdagen icke fören någon börda in genom denna stads portar, utan helgen sabbatsdagen, så att I på den icke gören något arbete,Jes. 56,2. 58,13 f.

Men hvis I hører mig, lyder det fra HERREN, så I ikke bringer nogen Byrde ind gennem denne Bys Porte på Sabbatsdagen, men holder den hellig og ikke gør noget Arbejde på den,

då skola konungar och furstar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom denna stads portar, på vagnar och hästar, följda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invånare; och denna stad skall då förbliva bebodd evinnerligen.Jer. 22,4.

så skal Konger og Fyrster, som sidder på Davids Trone, drage ind ad denne Bys Porte med Vogne og Heste, de og deres Fyrster, Judas Mænd og Jerusalems Borgere, og denne By skal stå til evig Tid.

Och från Juda städer, från Jerusalems omnejd och från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma och frambära brännoffer, slaktoffer, spisoffer och rökelse och frambära lovoffer till HERRENS hus.Jer. 32,44. 33,13.

Og fra Judas Byer, fra Jerusalems Omegn, fra Benjamins Land, fra Lavlandet, Bjergene og Sydlandet skal man komme og bringe Brændoffer, Slagtoffer, Afgrødeoffer og Røgelse og Takoffer til HERRENs Hus.

Men om I icke hören mitt bud att helga sabbaten och att icke bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända eld på dess portar, och elden skall förtära Jerusalems palatser och skall icke kunna utsläckas.Hes. 20,47. Hos. 8,14.

Men hvis I ikke hører mit Ord om at holde Sabbatsdagen hellig og om ikke at bære nogen Byrde ind gennem Jerusalems Porte på Sabbatsdagen, så sætter jeg Ild på dets Porle, og den skal fortære Jerusalems Paladser uden at slukkes.