Isaiah 16

 »Sänden åstad de lamm  som landets herre bör hava  från Sela genom öknen      till dottern Sions berg.»

Landets Herrer sender en Gave fra Sela gennem Ørknen til Zions Datters Bjerg.

 Och såsom flyktande fåglar,      lika skrämda fågelungar  komma Moabs döttrar      till Arnons vadställen.

Og ret som flagrende Fugle, som en opskræmt Rede er Moabs Døtre ved Arnons Vadesteder.

 De säga: »Giv oss råd,      bliv medlare för oss.  Låt din skugga vara såsom natten,      nu mitt i middagshettan.  Skydda de fördrivna;      röj icke de flyktande.

"Kom med et Råd, gør Ende derpå, lad din Skygge blive som Natten ved højlys Dag, skjul de bortdrevne, røb ej de flyende!

 Låt mina fördrivna      finna härbärge hos dig,  var för Moab ett beskärm      mot fördärvaren,  till dess att utpressaren ej mer är till      och fördärvet får en ände  och förtryckarna försvinna      bort ur landet.

Giv Moabs bortdrevne Tilhold hos dig, vær dem et Skjul for den, som hærger! Er først Voldsmanden borte, Ødelæggelsen omme, Undertrykkeren ude af Landet.

 Så skall genom eder mildhet      eder tron bliva befäst,  och på den skall sitta trygg      i Davids hydda  en furste som far efter vad rätt är      och främjar rättfärdighet.»

skal en Trone rejses med Mildhed, og på den skal sidde en Dommer med Trofasthed i Davids Telt, ivrig for Ret og øvet i Retfærd."

 Vi hava hört om Moabs högmod,      det övermåttan höga,  om hans högfärd, högmod och övermod      och opålitligheten i hans lösa tal.

"Vi har hørt om Moabs Hovmod, det såre store, dets Overmod, Hovmod og Frækhed, dets tomme Snak."

 Därför måste nu Moab jämra sig över Moab,      hela landet måste jämra sig.  Över Kir-Haresets druvkakor måsten I sucka      i djup bedrövelse.

Derfor jamrer Moab over Moab, alle jamrer; Kir-Haresets Rosinkager sukker de sønderknust over.

 Ty Hesbons fält äro förvissnade,      så ock Sibmas vinträd,  vilkas ädla druvor      slogo folkens herrar till marken,  vilkas rankor nådde till Jaeser      och förirrade sig i öknen,  vilkas skott bredde ut sig      och gingo över havet.

Thi visne er Hesjbons Marker, Sibmas Vinstok, hvis Druer slog Folkenes Herrer til Jorden; den nåede Ja'zer, famled gennem Ørkenen, dens Ranker bredte sig, overskred Havet.

 Därför gråter jag över Sibmas vinträd,      såsom Jaeser gråter;  med mina tårar vattnar jag dig, Hesbon,      och dig, Eleale.  Ty mitt i din sommar och din bärgningstid      har ett skördeskri slagit ned.

Derfor græder jeg Ja'zers Gråd over Sibmas Vinstok, væder med min Tåre Hesjbon, og El'ale; thi et Vinperserråb slog ned på,din Frugt og din Høst,

 Glädje och fröjd är nu avbärgad      från de bördiga fälten,  och i vingårdarna höjes intet glädjerop,      höres intet jubel;  ingen trampar vin i pressarna,      på skördeskriet har jag gjort slut.

fra Frugthaver svandt både Glæde og Jubel; i Vingårde jubles der ikke, der lyder ej Råb, i Karrene trampes ej Vin, Vinperserråbet er tystnet.

 Därför klagar mitt hjärta      såsom en harpa över Moab,  ja, mitt innersta över Kir-Heres.

Derfor bæver mit Indre som Citren for Moab, mit Hjerte for Kir-Heres.

 Ty huru än Moab ävlas att träda upp på offerhöjden  och huru han än går in i sin helgedom och beder,      så uträttar han intet därmed.

Og når Moab viser sig på Offerhøjen, når det gør sig Møje og kommer til sin Helligdom for at bede, udretter det intet.

Detta är det ord, som HERREN tillförne talade till Moab.

Det er Ordet, HERREN fordum talede til Moab.

Men nu har HERREN åter talat och sagt: Inom tre år, såsom dagakarlen räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med alla sina stora skaror, varda aktad för intet; och vad som bliver kvar skall vara litet och ringa, icke mycket värt.

Men nu siger HERREN: Om tre År, som Daglejeren regner Året, skal Moabs Herlighed vanæres med al den store larmende Hob. Resten bliver lille, ringe og afmægtig.