Jeremiah 17

Juda synd är uppskriven med järnstift, med diamantgriffel; den är inristad på deras hjärtas tavla och på edra altarens horn,

Hřích Judův napsán jest pérem železným, rafijí kamene přetvrdého, vyryt jest na tabuli srdce jejich, a na rozích oltářů vašich,

så visst som deras barn vid gröna träd och på höga kullar komma ihåg sina altaren och Aseror.

Tak když zpomínají synové jejich na oltáře jejich i háje jejich, pod dřívím zeleným, na pahrbcích vysokých.

Du mitt berg på fältet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall jag lämna till plundring, så ock dina offerhöjder, till straff för vad du har syndat i hela ditt land.Jer. 15,13 f. 21,13.

Ó horo, s tím polem jmění tvé i všecky poklady tvé vydám v rozchvátání, pro hřích výsostí tvých, ve všech končinách tvých.

Och du skall nödgas avstå -- och detta genom din egen förskyllan -- från den arvedel som jag har givit dig; och jag skall låta dig tjäna dina fiender i ett land som du icke känner. Ty I haven upptänt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.

A ty musíš lhůtu dáti z strany sebe dědictví svému, kteréž jsem byl dal tobě, a podrobím tě v službu nepřátelům tvým v zemi, o níž nevíš; nebo jste oheň zanítili v prchlivosti mé, kterýž až na věky hořeti bude.

Så säger HERREN:  Förbannad är den man  som förtröstar på människor  och sätter kött sig till arm  och med sitt hjärta viker av ifrån HERREN.2 Krön. 32,8.

Takto praví Hospodin: Zlořečený ten muž, kterýž doufá v člověka, a kterýž klade tělo za rámě své, od Hospodina pak odstupuje srdce jeho.

 Han skall bliva såsom en torr buske på hedmarken  och skall icke få se något gott komma,  utan skall bo på förbrända platser i öknen,  i ett land med salthedar, där ingen bor.Jer. 48,6.

Nebo bude podobný vřesu na pustině, kterýž necítí, když co přichází dobrého, ale bývá na vyprahlých místech na poušti v zemi slatinné, a v níž se nebydlí.

 Men välsignad är den man  som förtröstar på HERREN,  den som har HERREN till sin förtröstan.PS. 2,12. 34,9. 40,5. 84,13. Ords. 16,20.

Požehnaný ten muž, kterýž doufá v Hospodina, a jehož naděje jest Hospodin.

 Han är lik ett träd som är planterat vid vatten,  och som sträcker ut sina rötter till bäcken;  ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke,  utan bevarar sina löv grönskande;  och om ett torrt år kommer, så sörjer det icke  och upphör ej heller att bara frukt.Ps. 1,3.

Nebo podobný bude stromu štípenému při vodách, a při potoku pouštějícímu kořeny své, kterýž necítí, když přichází vedro, ale list jeho bývá zelený, a v rok suchý nestará se, aniž přestává nésti ovoce.

 Ett illfundigt och fördärvat ting      är hjärtat framför allt annat;      vem kan förstå det?

Nejlstivější jest srdce nade všecko, a nejpřevrácenější. Kdo vyrozumí jemu?

 Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat      och prövar njurarna,  och giver så åt var och en efter hans vägar,      efter hans gärningars frukt.1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 20,12. Rom. 2,6. Upp. 2,23.

Já Hospodin, kterýž zpytuji srdce, a zkušuji ledví, tak abych odplatil jednomu každému podlé cesty jeho, podlé ovoce skutků jeho.

 Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt,  är den som samlar rikedom med orätt;  i sina halva dagar måste han lämna den  och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre.

Koroptva škřečí, ale nevysedí. Tak kdož dobývá statku však s křivdou, v polovici dnů svých musí opustiti jej, a naposledy bude bláznem.

 En härlighetens tron,      en urgammal höjd      är vår helgedoms plats.

Místo svatyně naší, stolice slavná Nejvyššího, věčně trvá.

 HERREN är Israels hopp;  alla som övergiva dig komma på skam.  de som vika av ifrån mig likna en skrift i sanden;  ty de hava övergivit HERREN,  källan med det friska vattnet.Ps. 36,10. Jer. 2,13. Joh. 4,14.

Ó naděje Izraelova, Hospodine, všickni, kteříž tě opouštějí, nechť jsou zahanbeni. Kárání má v zemi této nechť jsou zapsána; nebo opustili pramen vod živých, Hospodina.

Hela du mig, HERRE, så varde jag helad; fräls mig du, så varder jag frälst. Ty du är mitt lov.5 Mos. 10,21.

Uzdrav mne, Hospodine, a zdráv budu; vysvoboď mne, a vysvobozen budu, ty jsi zajisté chvála má.

 Se, dessa säga till mig:  »Vad bliver av HERRENS ord?      Må det fullbordas!»Jes. 5,19. Hes. 12,12. Petr. 3,4.

Aj, oni říkají mi: Kdež jest to, což předpovídal Hospodin? Nechť již přijde.

 Det är ju så, att jag ej har undandragit mig      herdekallet i din efterföljd,  och fördärvets dag      har jag icke åstundat;      du vet det själv.  Vad mina läppar hava uttalat,      det har talats inför ditt ansikte.

Ješto jsem já se nevetřel, abych pastýřem byl tvým, a dne bolesti nebylť jsem žádostiv, ty víš. Cožkoli vyšlo z rtů mých, před oblíčejem tvým jest.

 Så bliv då icke      till skräck för mig;  du som är min tillflykt      på olyckans dag.

Nebudiž mi k strachu, útočiště mé jsi v čas trápení.

 Låt dem som förfölja mig      komma på skam,  men låt icke mig      komma på skam;  låt dem bliva förfärade,      men låt ej mig bliva förfärad.  Låt en olycksdag komma över dem,  och krossa dem i dubbelt mått.Ps. 35,4. 40,15.

Nechť jsou zahanbeni, kteříž mne stihají, já pak ať nejsem zahanben; nechť se oni děsí, já pak ať se neděsím. Uveď na ně den trápení, a dvojím setřením setři je.

Så sade HERREN till mig: Gå åstad och ställ dig i Menighetsporten, där Juda konungar gå in och gå ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar;

Takto řekl Hospodin ke mně: Jdi a postav se v bráně lidu tohoto, skrze kterouž chodívají králové Judští, a skrze kterouž vycházívají, anobrž ve všech branách Jeruzalémských,

och säg till dem: Hören HERRENS ord, I Juda konungar med hela Juda, och I alla Jerusalems invånare som gån in genom dessa portar.Jer. 22,2.

A rci jim: Slyšte slovo Hospodinovo, králové Judští, i všecken Judo, a všickni obyvatelé Jeruzaléma, kteříž chodíváte skrze brány tyto:

Så säger HERREN: Tagen eder val till vara för att på sabbatsdagen bära någon börda eller föra in någon sådan genom Jerusalems portar.Neh 13,19.

Takto praví Hospodin: Vystříhejte se s pilností, abyste nenosili břemen v den sobotní, ani vnášeli skrze brány Jeruzalémské.

Och fören icke på sabbatsdagen någon börda ut ur edra hus, och gören ej heller något annat arbete, utan helgen sabbatsdagen, såsom jag bjöd edra fäder,2 Mos. 20,8 f. 23,12, 31,13. 5 Mos. 5,12 f.

Ani nevynášejte břemen z domů svých v den sobotní, a žádného díla nedělejte, ale svěťte den sobotní, jakž jsem přikázal otcům vašim.

fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan voro hårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.Jer 2,30. 5,3.

(Však neuposlechli, aniž naklonili ucha svého, ale zatvrdili šíji svou, neposlouchajíce a nepřijímajíce naučení.)

Men om I viljen höra mig, säger HERREN, så att I på sabbatsdagen icke fören någon börda in genom denna stads portar, utan helgen sabbatsdagen, så att I på den icke gören något arbete,Jes. 56,2. 58,13 f.

Stane se zajisté, jestliže s ochotností mne uposlechnete, dí Hospodin, abyste nenosili břemen skrze brány města tohoto v den sobotní, ale světili den sobotní, nedělajíce v něm žádného díla,

då skola konungar och furstar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom denna stads portar, på vagnar och hästar, följda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invånare; och denna stad skall då förbliva bebodd evinnerligen.Jer. 22,4.

Že poberou se skrze brány města tohoto králové i knížata sedící na stolici Davidově, jezdíce na vozích i na koních, oni i knížata jejich, muži Judští a obyvatelé Jeruzalémští, a státi bude toto město až na věčnost.

Och från Juda städer, från Jerusalems omnejd och från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma och frambära brännoffer, slaktoffer, spisoffer och rökelse och frambära lovoffer till HERRENS hus.Jer. 32,44. 33,13.

I budou přicházeti z měst Judských a z okolí Jeruzaléma, jakož z země Beniaminovy, tak z roviny, i z té hory, i od poledne, nesouce zápal, a obět i dar s kadidlem, také i díků činění nesouce do domu Hospodinova.

Men om I icke hören mitt bud att helga sabbaten och att icke bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända eld på dess portar, och elden skall förtära Jerusalems palatser och skall icke kunna utsläckas.Hes. 20,47. Hos. 8,14.

Jestliže pak neuposlechnete mne, abyste světili den sobotní, a nenosili břemen, chodíce skrze brány Jeruzalémské v den sobotní, tedy zanítím oheň v branách jeho, kterýžto zžíře paláce Jeruzalémské, a neuhasne.