Micah 1

Dette er Herrens ord som kom til Mika fra Moreset i de dager da Jotam, Akas og Esekias var konger i Juda, det som han skuet om Samaria og Jerusalem.

Detta är HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han skådade angående Samaria och Jerusalem.

Hør, I folk, alle sammen! Gi akt, du jord med alt som på dig er! Og Herren, Israels Gud, være vidne mot eder, Herren fra sitt hellige tempel!

 Hören, I folk, allasammans;  akta härpå, du jord med allt vad på dig är.  Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder,  Herren i sitt heliga tempel.

For se, Herren går ut fra sin bolig; han stiger ned og farer frem over jordens høider.

 Ty se, HERREN träder      ut ur sin boning,  han far ned och går fram      över jordens höjder.

Fjellene smelter under ham, og dalene revner - som voks for ilden, som vann når det øses ut over et stup.

 Bergen smälta under hans fötter,  och dalar bryta sig fram --  såsom vaxet gör för elden,  såsom vattnet, när det störtar utför branten.

For Jakobs frafall skjer alt dette, for de synder Israels hus har gjort. Hvem er ophavet til Jakobs frafall? Mon ikke Samaria? Og hvem til Judas offerhauger? Mon ikke Jerusalem?

 Genom Jakobs överträdelse sker allt detta      och genom Israels hus' synder.  Vem är då upphovet till Jakobs överträdelse?      Är det icke Samaria?  Och vem till Juda offerhöjder?      Är det icke Jerusalem?

Så vil jeg da gjøre Samaria til en grusdynge på marken, til et sted for vindyrkning, og jeg vil velte dets stener ned i dalen og avdekke dets grunnvoller.

 Så skall jag då göra Samaria till en stenhop på marken,      till en plats för vingårdsplanteringar;  jag skall vräka hennes stenar ned i dalen,      och hennes grundvalar skall jag blotta.

Og alle dets utskårne billeder skal sønderslås, og alle dets horegaver brennes op med ild, og alle dets avgudsbilleder vil jeg ødelegge; for av horelønn har det samlet dem, og til horelønn skal de atter bli.

 Alla hennes beläten skola bliva krossade,  alla hennes skökoskänker uppbrända i eld,  alla hennes avgudar skall jag förstöra;  ty av skökolön har hon hopsamlat dem,  och skökolön skola de åter bliva.

Over dette vil jeg klage og hyle, jeg vil gå barbent og naken; jeg vil opløfte klageskrik som sjakalene og jamre mig som strutsene.

 Fördenskull måste jag klaga och jämra mig,  jag måste gå barfota och naken;  jag måste upphäva klagoskri såsom en schakal  och sorgelåt såsom en struts.

For dets sår er ulægelige; for ulykken er kommet like til Juda, den har nådd like til mitt folks port, til Jerusalem.

 Ty ohelbara äro hennes sår;      slaget har nått ända till Juda,  det har drabbat ända till mitt folks port,      ända till Jerusalem.

Forkynn det ikke i Gat, gråt ikke der! I Bet-Leafra velter jeg mig i støvet.

 Förkunnen det icke i Gat;      gråten icke så bittert.  I Bet-Leafra      vältrar jag mig i stoftet.

Dra bort, I Sjafirs innbyggere, i nakenhet og vanære! Sa'anans innbyggere våger sig ikke ut. Bet-Haesels klageskrik gjør det umulig for eder å bli der.

 Dragen åstad,      I Safirs invånare,      i nakenhet och skam.  Saanans invånare      våga sig icke ut.  Klagolåten i Bet-Haesel      tillstädjer eder ej att dröja där.

For Marots innbyggere vrir sig i smerte over sin tapte lykke; for ulykke er faret ned fra Herren, like til Jerusalems port.

 Ty Marots invånare      våndas efter tröst;  ned ifrån HERREN      har ju en olycka kommit,      intill Jerusalems port.

Spenn traveren for vognen, I innbyggere av Lakis! Syndens ophav var du for Sions datter, for hos dig blev Israels overtredelser funnet.

 Spännen travare för vagnen,      I Lakis' invånare,  I som voren upphovet      till dottern Sions synd;  ty hos eder var det      som Israels överträdelser först funnos.

Derfor skal du gi avkall på Moreset-Gat; husene i Aksib blir som en sviktende bekk for Israels konger.

 Därför måste du giva skiljebrev      åt Moreset-Gat.  Husen i Aksib      hava för Israels konungar      blivit såsom en försinande bäck.

Ennu en gang skal jeg la eder få en eiermann, I Maresas innbyggere! Til Adullam skal Israels stormenn komme.

 Ännu en gång skall jag låta      erövraren komma över eder,      I Maresas invånare.  Ända till Adullam      skall Israels härlighet komma.

Gjør dig skallet, klipp håret vekk for dine barns skyld, de som var din lyst! Gjør ditt hode så skallet som gribbens, for de er ført bort fra dig.

 Raka dig skallig och skär av ditt hår,      i sorg över barnen, som voro din lust;  gör ditt huvud så kalt som gamens,      ty de skola föras bort ifrån dig.