Psalms 131

Davidin veisu korkeimmassa Kuorissa. Herra! ei minun sydämeni ole paisunut, eikä minun silmäni ole ylpiät; enkä minä vaella suurissa asioissa, jotka minulle työläät ovat.
En vallfartssång; av David.  HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är,  och mina ögon se ej efter vad upphöjt är,  och jag umgås icke med stora ting,  med ting som äro mig för svåra.
Kuin en minä sieluani asettanut ja vaikittanut, niin minun sieluni tuli vieroitetuksi, niinkuin lapsi äidistänsä vieroitetaan.
 Nej, jag har lugnat och stillat min själ;  såsom ett avvant barn i sin moders famn,  ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.
Israel toivokaan Herran päälle, hamasta nyt ja ijankaikkiseen.
 Hoppas på HERREN, Israel,  från nu och till evig tid.