Psalms 130

Veisu korkeimmassa Kuorissa. Syvyydessä minä huudan sinua, Herra.

En vallfartssång.  Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Herra, kuule minun ääneni: vaarinottakaan korvas rukousteni äänestä.

 Herre, hör min röst,  låt dina öron akta på      mina böners ljud.

Jos sinä, Herra, soimaat syntiä: Herra, kuka siis pysyy?

 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar,      Herre, vem kan då bestå?

Sillä sinun tykönäs on anteeksi antamus, että sinua peljättäisiin.

 Dock, hos dig är ju förlåtelse,      på det att man må frukta dig.

Minä odotan Herraa: sieluni odottaa, ja minä toivon hänen sanansa päälle.

 Jag väntar efter HERREN,      min själ väntar,      och jag hoppas på hans ord.

Sieluni vartioitsee Herraa huomenvartiosta toiseen huomenvartioon asti.

 Min själ väntar efter Herren      mer än väktarna efter morgonen,      ja, mer än väktarna efter morgonen.

Israel toivokaan Herran päälle; sillä Herralla on armo, ja runsas lunastus hänellä.

 Hoppas på HERREN, Israel;      ty hos HERREN är nåd,  och mycken förlossning är hos honom.

Ja hän lunastaa Israelin kaikista synneistänsä.

 Och han skall förlossa Israel      från alla dess missgärningar.