Micah 6

اِسْمَعُوا مَا قَالَهُ الرَّبُّ: «قُمْ خَاصِمْ لَدَى الْجِبَالِ وَلْتَسْمَعِ التِّلاَلُ صَوْتَكَ.

 Hören vad HERREN säger:  Stå upp och utför din sak inför bergen,  och låt höjderna höra din röst.

اِسْمَعِي خُصُومَةَ الرَّبِّ أَيَّتُهَا الْجِبَالُ وَيَا أُسُسَ الأَرْضِ الدَّائِمَةَ. فَإِنَّ لِلرَّبِّ خُصُومَةً مَعَ شَعْبِهِ وَهُوَ يُحَاكِمُ إِسْرَائِيلَ:

 Ja, hören HERRENS sak, I berg  och I fasta klippor, jordens grundvalar!  Ty HERREN har sak mot sitt folk,  och med Israel vill han gå till rätta.

«يَا شَعْبِي، مَاذَا صَنَعْتُ بِكَ وَبِمَاذَا أَضْجَرْتُكَ؟ اشْهَدْ عَلَيَّ!

 Mitt folk, vad har jag gjort mot dig,  och varmed har jag betungat dig?  Svara mig!

إِنِّي أَصْعَدْتُكَ مِنْ أَرْضِ مِصْرَ، وَفَكَكْتُكَ مِنْ بَيْتِ الْعُبُودِيَّةِ، وَأَرْسَلْتُ أَمَامَكَ مُوسَى وَهارُونَ وَمَرْيَمَ.

 Jag förde dig ju upp ur Egyptens land,  och ur träldomshuset förlossade jag dig;  och Mose, Aron och Mirjam  lät jag gå framför dig.

يَا شَعْبِي اذْكُرْ بِمَاذَا تَآمَرَ بَالاَقُ مَلِكُ مُوآبَ، وَبِمَاذَا أَجَابَهُ بَلْعَامُ بْنُ بَعُورَ، مِنْ شِطِّيمَ إِلَى الْجِلْجَالِ، لِكَيْ تَعْرِفَ إِجَادَةَ الرَّبِّ».

 Mitt folk, kom ihåg vad Balak,  konungen i Moab, hade i sinnet,  och vad Bileam, Beors son, svarade honom;  kom ihåg huru det var mellan Sittim och Gilgal,  och lär dig så förstå HERRENS rättfärdighets gärningar.

بِمَ أَتَقَدَّمُ إِلَى الرَّبِّ وَأَنْحَنِي لِلإِلهِ الْعَلِيِّ؟ هَلْ أَتَقَدَّمُ بِمُحْرَقَاتٍ، بِعُجُول أَبْنَاءِ سَنَةٍ؟

 Varmed skall jag träda fram inför HERREN,  och varmed böja mig ned inför Gud i höjden?  Skall jag träda fram inför honom med brännoffer,  med årsgamla kalvar?

هَلْ يُسَرُّ الرَّبُّ بِأُلُوفِ الْكِبَاشِ، بِرِبَوَاتِ أَنْهَارِ زَيْتٍ؟ هَلْ أُعْطِي بِكْرِي عَنْ مَعْصِيَتِي، ثَمَرَةَ جَسَدِي عَنْ خَطِيَّةِ نَفْسِي؟

 Har HERREN behag till vädurar i tusental,  till oljeströmmar i tiotusental?  Skall jag giva min förstfödde till offer för min överträdelse,  min livsfrukt till syndoffer för min själ?

قَدْ أَخْبَرَكَ أَيُّهَا الإِنْسَانُ مَا هُوَ صَالِحٌ، وَمَاذَا يَطْلُبُهُ مِنْكَ الرَّبُّ، إِلاَّ أَنْ تَصْنَعَ الْحَقَّ وَتُحِبَّ الرَّحْمَةَ، وَتَسْلُكَ مُتَوَاضِعًا مَعَ إِلهِكَ.

 Nej, vad gott är har han kungjort för dig, o människa.  Ty vad annat begär HERREN av dig,  än att du gör vad rätt är och vinnlägger dig om kärlek  och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?

صَوْتُ الرَّبِّ يُنَادِي لِلْمَدِينَةِ، وَالْحِكْمَةُ تَرَى اسْمَكَ: «اِسْمَعُوا لِلْقَضِيبِ وَمَنْ رَسَمَهُ.

 Hör huru HERREN ropar till staden!  Ja, säll är den som aktar på ditt namn.  Hören om straffet, och vem han är, som har bestämt det.

أَفِي بَيْتِ الشِّرِّيرِ بَعْدُ كُنُوزُ شَرّ وَإِيفَةٌ نَاقِصَةٌ مَلْعُونَةٌ؟

 Kunna ogudaktighetens skatter framgent  få stanna i den ogudaktiges hus?  Kan där få finnas ett undermåligt efa-mått,  värt att förbannas?

هَلْ أَتَزَكَّى مَعَ مَوَازِينِ الشَّرِّ وَمَعَ كِيسِ مَعَايِيرِ الْغِشِّ؟

 Vore jag rättfärdig, om jag fördroge orätt våg  och falska vikter i pungen,

فَإِنَّ أَغْنِيَاءَهَا مَلآنُونَ ظُلْمًا، وَسُكَّانَهَا يَتَكَلَّمُونَ بِالْكَذِبِ، وَلِسَانَهُمْ فِي فَمِهِمْ غَاشٌّ.

 om de rika i staden finge vara fulla av orättrådighet,  om dess invånare finge tala lögn  och hava falsk tunga i sin mun?

فَأَنَا قَدْ جَعَلْتُ جُرُوحَكَ عَدِيمَةَ الشِّفَاءِ، مُخْرِبًا مِنْ أَجْلِ خَطَايَاكَ.

 Nej, och därför måste jag slå dig med oläkliga sår,  hemsöka dig med förödelse för dina synders skull.

أَنْتَ تَأْكُلُ وَلاَ تَشْبَعُ، وَجُوعُكَ فِي جَوْفِكَ. وَتُعَزِّلُ وَلاَ تُنَجِّي، وَالَّذِي تُنَجِّيهِ أَدْفَعُهُ إِلَى السَّيْفِ.

 När du äter något,      skall du icke bliva mätt,      och tomhet skall råda i din buk.  Vad du skaffar undan      skall du ändå icke kunna rädda,  och vad du räddar      skall jag giva åt svärdet.

أَنْتَ تَزْرَعُ وَلاَ تَحْصُدُ. أَنْتَ تَدُوسُ زَيْتُونًا وَلاَ تَدَّهِنُ بِزَيْتٍ، وَسُلاَفَةً وَلاَ تَشْرَبُ خَمْرًا.

 Du skall så,      men icke få skörda;  du skall pressa oliver,      men icke få smörja din kropp med oljan,  du skall pressa ut druvmust,      men icke få dricka vinet.

وَتُحْفَظُ فَرَائِضُ «عُمْرِي» وَجَمِيعُ أَعْمَالِ بَيْتِ «أَخْآبَ»، وَتَسْلُكُونَ بِمَشُورَاتِهِمْ، لِكَيْ أُسَلِّمَكَ لِلْخَرَابِ، وَسُكَّانَهَا لِلصَّفِيرِ، فَتَحْمِلُونَ عَارَ شَعْبِي».

 Vid Omris stadgar håller man fast,  man efterföljer alla Ahabs hus' gärningar;  ty efter dessas rådslag är det I vandren.  Därför skall jag göra dig till ett föremål för häpnad,  och invånarna i staden till ett mål för begabberi;  ja, mitt folks smälek skolen I få bära.