Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?» [ (Psalms 42:12) Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud. ]
Neden üzgünsün, ey gönlüm,
Neden içim huzursuz?
Tanrı’ya umut bağla,
Çünkü O’na yine övgüler sunacağım;
O benim kurtarıcım ve Tanrım’dır.