Psalms 137

 Vid Babels floder,      där sutto vi och gräto,  när vi tänkte på Sion.

Junto aos rios de Babilônia, ali nos assentamos e nos pusemos a chorar, recordando-nos de Sião.

 I pilträden som där voro      hängde vi upp våra harpor.

Nos salgueiros que há no meio dela penduramos as nossas harpas,

 Ty de som höllo oss fångna      bådo oss där att sjunga,  och våra plågare      bådo oss vara glada:  »Sjungen för oss      en av Sions sånger.»

pois ali aqueles que nos levaram cativos nos pediam canções; e os que nos atormentavam, que os alegrássemos, dizendo: Cantai-nos um dos cânticos de Sião.

 Huru skulle vi kunna sjunga      HERRENS sång      i främmande land?

Mas como entoaremos o cântico do Senhor em terra estrangeira?

 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem,      så förgäte min högra hand sin tjänst.

Se eu me esquecer de ti, ó Jerusalém, esqueça-se a minha destra da sua destreza.

 Min tunga låde vid min gom,      om jag upphör att tänka på dig,  om jag icke låter Jerusalem      vara min allra högsta glädje.

Apegue-se-me a língua ao céu da boca, se não me lembrar de ti, se eu não preferir Jerusalém à minha maior alegria.

 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag,      och straffa Edoms barn,  dem som ropade: »Riven ned, riven ned det      ända till grunden.»

Lembra-te, Senhor, contra os edomitas, do dia de Jerusalém, porque eles diziam: Arrasai-a, arrasai-a até os seus alicerces.

 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad,  säll är den som får vedergälla dig  allt vad du har gjort oss.

Ah! Filha de Babilônia, devastadora; feliz aquele que te retribuir consoante nos fizeste a nós;

 Säll är den som får gripa dina späda barn  och krossa dem mot klippan.

feliz aquele que pegar em teus pequeninos e der com eles nas pedra.