Song of Solomon 6

 »Min vän har gått ned till sin lustgård,      till sina välluktrika blomstersängar,  för att låta sin hjord beta i lustgårdarna      och för att plocka liljor.

Hvor er din Ven gået hen, du fagreste blandt Kvinder? Hvor har din ven vendt sig hen? Vi vil søge ham med dig.

 Jag är min väns,      och min vän är min,      där han för sin hjord i bet ibland liljor.                  Höga Visan, 6 Kapitlet         Brudgummen beskriver bruden v.  3--6.  --         Brudgummen jämför sin brud med andra v.         7--8.  -- Brudgummen talar om bruden och                   sig själv v.  9--11.

Min Ven gik ned i sin Have, ti lBalsambedene, for at vogte sin Hjord i Haverne og sanke Liljer.

 Du är skön såsom Tirsa, min älskade,      ljuvlig såsom Jerusalem,      överväldigande såsom en härskara.

Jeg er min Vens, og min Ven er min, han, som vogter blandt Liljer.

 Vänd bort ifrån mig dina ögon,      ty de hava underkuvat mig.  Ditt hår är likt en hjord av getter      som strömma nedför Gilead.

Du er fager, min Veninde, som Tirza, yndig som Jerusalem, frygtelig som Hære under Banner.

 Dina tänder likna en hjord av tackor,      nyss uppkomna ur badet,  allasammans med tvillingar,      ofruktsam är ingen ibland dem.

Vend dine Øjne fra mig, de forvirrer mig så! Dit Hår er som en Gedeflok, bølgende ned fra Gilead.

 Lik ett brustet granatäpple är din kind,      där den skymtar genom din slöja.               ----

dine Tænder som en Fåreflok, der kommer fra Bad, som alle har Tvillinger, intet er uden Lam;

 Sextio äro drottningarna,  och åttio bihustrurna,  och tärnorna en otalig skara.

din Tinding er et bristet Granatæble bag ved dit Slør.

 Men en enda är hon,      min duva, min fromma,  hon, sin moders endaste,      hon, sin fostrarinnas utkorade.  När jungfrur se henne, prisa de henne säll,  drottningar och bihustrur höja hennes lov.               ----

Dronningernes Tal er tresindstyve, Medhustruernes firsindstyve, på Terner er der ej Tal.

 Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad,      skön såsom månen,  strålande såsom solen,      överväldigande såsom en härskara?

Men een er hun, min Due, min rene, hun, sin Moders eneste, hun, sin Moders Kælebarn. Blev hun set af Piger, fik hun Pris, af Dronninger og Medhustruer Hyldest.

 Till valnötslunden gick jag ned,  för att glädja mig åt grönskan i dalen,  för att se om vinträden hade slagit ut,  om granatträden hade fått blommor.

Hvo er hun, der titter frem som Morgenrøden, fager som Månen, skær som Solen, frygtelig som Hære under Banner?

 Oförtänkt satte mig då min kärlek  upp på mitt furstefolks vagnar.                  Höga Visan, 7 Kapitlet         Den dansande bruden beskrives 6:12--7:5.         -- Brudgummen talar om sin kärlek och om            bruden v.  6--9a, bruden svarar v.            9b--10.  -- Bruden talar v.  11--13.

Jeg gik ned i Nøddehaven for at se, hvor det grønnes i Dale for at se, om Vintræet skød, om Granattræet nu stod i Blomst.

 »Vänd om, vänd om,  du brud från Sulem,  vänd om, vänd om, så att vi få se på dig.»  »Vad finnen I att se hos bruden från Sulem,      där hon rör sig såsom i vapendans?»

Før jeg vidste af det, satte min Sjæl mig på mit ædle Folks Vogne.

Vend dig, vend dig, Sulamit, vend dig, vend dig, så vi kan se dig!"Hvad vil I se på Sulamit, mens Sværddansen trædes?"