Jeremiah 12

 HERRE, om jag vill gå till rätta med dig,  så behåller du dock rätten.  Likväl måste jag tala med dig om vad rätt är.  Varför går det de ogudaktiga så väl?  Varför hava alla trolösa så god lycka?Job 21,7. Ps. 73,3. Hab. 1,13. Mal. 3,15.

أَبَرُّ أَنْتَ يَا رَبُّ مِنْ أَنْ أُخَاصِمَكَ. لكِنْ أُكَلِّمُكَ مِنْ جِهَةِ أَحْكَامِكَ: لِمَاذَا تَنْجَحُ طَرِيقُ الأَشْرَارِ؟ اِطْمَأَنَّ كُلُّ الْغَادِرِينَ غَدْرًا!

 Du planterar dem, och de slå rot;  de växa och bära frukt.  Nära är du i deras mun,  men fjärran är du från deras innersta.Jes. 29,13.

غَرَسْتَهُمْ فَأَصَّلُوا. نَمَوْا وَأَثْمَرُوا ثَمَرًا. أَنْتَ قَرِيبٌ فِي فَمِهِمْ وَبَعِيدٌ مِنْ كُلاَهُمْ.

 Men du, HERRE, känner mig;  du ser mig och prövar      huru mitt hjärta är mot dig.  Ryck dem bort såsom får till att slaktas,  och invig dem till en dödens dag.Ps. 139,1 f.

وَأَنْتَ يَا رَبُّ عَرَفْتَنِي. رَأَيْتَنِي وَاخْتَبَرْتَ قَلْبِي مِنْ جِهَتِكَ. اِفْرِزْهُمْ كَغَنَمٍ لِلذَّبْحِ، وَخَصِّصْهُمْ لِيَوْمِ الْقَتْلِ.

 Huru länge skall landet ligga sörjande  och gräset på marken allestädes förtorka,  så att både fyrfotadjur och fåglar förgås  för inbyggarnas ondskas skull,  under det att dessa säga:  »Han skall icke se vår undergång»Jes. 24,6. Jer. 4,25. 9,10.

حَتَّى مَتَى تَنُوحُ الأَرْضُ وَيَيْبَسُ عُشْبُ كُلِّ الْحَقْلِ؟ مِنْ شَرِّ السَّاكِنِينَ فِيهَا فَنِيَتِ الْبَهَائِمُ وَالطُّيُورُ، لأَنَّهُمْ قَالُوا: «لاَ يَرَى آخِرَتَنَا».

 Om du icke orkar löpa      i kapp med fotgängare,  huru vill du då taga upp      tävlan med hästar?  Och om du nu känner dig trygg      i ett fredligt land,  huru skall det gå dig  bland Jordanbygdens snår?

« إِنْ جَرَيْتَ مَعَ الْمُشَاةِ فَأَتْعَبُوكَ، فَكَيْفَ تُبَارِي الْخَيْلَ؟ وَإِنْ كُنْتَ مُنْبَطِحًا فِي أَرْضِ السَّلاَمِ، فَكَيْفَ تَعْمَلُ فِي كِبْرِيَاءِ الأُرْدُنِّ؟

 Se, till och med dina bröder      och din faders hus      äro ju trolösa mot dig;  till och med dessa ropa      med full hals      bakom din rygg.  Du må icke tro på dem,  om de ock tala vänligt till dig.Jer. 9,4.

لأَنَّ إِخْوَتَكَ أَنْفُسَهُمْ وَبَيْتَ أَبِيكَ قَدْ غَادَرُوكَ هُمْ أَيْضًا. هُمْ أَيْضًا نَادَوْا وَرَاءَكَ بِصَوْتٍ عَال. لاَ تَأْتَمِنْهُمْ إِذَا كَلَّمُوكَ بِالْخَيْرِ.

 Jag har övergivit mitt hus,      förskjutit min arvedel;  det som var kärast för min själ      lämnade jag i fiendehand.

«قَدْ تَرَكْتُ بَيْتِي. رَفَضْتُ مِيرَاثِي. دَفَعْتُ حَبِيبَةَ نَفْسِي لِيَدِ أَعْدَائِهَا.

 Hon som är min arvedel blev mot mig      såsom ett lejon i skogen;  hon har höjt sin röst mot mig,      därför har jag fattat hat till henne.

صَارَ لِي مِيرَاثِي كَأَسَدٍ فِي الْوَعْرِ. نَطَقَ عَلَيَّ بِصَوْتِهِ. مِنْ أَجْلِ ذلِكَ أَبْغَضْتُهُ.

 Skall min arvedel vara mot mig såsom en brokig rovfågel --      då må ock rovfåglar komma emot henne från alla sidor.  Upp, samlen tillhopa alla markens djur,      och låten dem komma för att äta!Jes. 56,9.

جَارِحَةٌ ضَبُعٌ مِيرَاثِي لِي. اَلْجَوَارِحُ حَوَالَيْهِ عَلَيْهِ. هَلُمَّ اجْمَعُوا كُلَّ حَيَوَانِ الْحَقْلِ. اِيتُوا بِهَا لِلأَكْلِ.

 Herdar i mängd fördärva min vingård      och förtrampa min åker;  de göra min sköna åker      till en öde öken.  Man gör den till en ödemark;

رُعَاةٌ كَثِيرُونَ أَفْسَدُوا كَرْمِي، دَاسُوا نَصِيبِي. جَعَلُوا نَصِيبِي الْمُشْتَهَى بَرِّيَّةً خَرِبَةً.

     sörjande och öde ligger den framför mig.  Hela landet ödelägges,      ty ingen finnes, som vill akta på.

جَعَلُوهُ خَرَابًا يَنُوحُ عَلَيَّ وَهُوَ خَرِبٌ. خَرِبَتْ كُلُّ الأَرْضِ، لأَنَّهُ لاَ أَحَدَ يَضَعُ فِي قَلْبِهِ.

 Över alla höjder i öknen      rycka förhärjare fram,  ja, HERRENS svärd förtär allt,  från den ena ändan av landet till den andra;      intet kött kan finna räddning.

عَلَى جَمِيعِ الرَّوَابِي فِي الْبَرِّيَّةِ أَتَى النَّاهِبُونَ، لأَنَّ سَيْفًا لِلرَّبِّ يَأْكُلُ مِنْ أَقْصَى الأَرْضِ إِلَى أَقْصَى الأَرْضِ. لَيْسَ سَلاَمٌ لأَحَدٍ مِنَ الْبَشَرِ.

 De hava sått vete,      men skördat tistel;  de hava mödat sig fåfängt.  Ja, I skolen komma på skam med eder gröda      för HERRENS glödande vredes skull.3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,38. Mik. 6,16. Hagg. 1,6.

زَرَعُوا حِنْطَةً وَحَصَدُوا شَوْكًا. أَعْيَوْا وَلَمْ يَنْتَفِعُوا، بَلْ خَزُوا مِنْ غَلاَّتِكُمْ، مِنْ حُمُوِّ غَضَبِ الرَّبِّ».

Så säger HERREN om alla de onda grannar som förgripa sig på den arvedel jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem.

هكَذَا قَالَ الرَّبُّ عَلَى جَمِيعِ جِيرَانِي الأَشْرَارِ الَّذِينَ يَلْمِسُونَ الْمِيرَاثَ الَّذِي أَوْرَثْتُهُ لِشَعْبِي إِسْرَائِيلَ: «هأَنَذَا أَقْتَلِعُهُمْ عَنْ أَرْضِهِمْ وَأَقْتَلِعُ بَيْتَ يَهُوذَا مِنْ وَسْطِهِمْ.

Men därefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel och var och en till sitt land.

وَيَكُونُ بَعْدَ اقْتِلاَعِي إِيَّاهُمْ، أَنِّي أَرْجعُ فَأَرْحَمُهُمْ، وَأَرُدُّهُمْ كُلَّ وَاحِدٍ إِلَى مِيرَاثِهِ، وَكُلَّ وَاحِدٍ إِلَى أَرْضِهِ.

Om de då rätt lära sig mitt folks vägar, så att de svärja vid mitt namn: »Så sant HERREN lever», likasom de förut lärde mitt folk att svärja vid Baal, då skola de bliva upprättade mitt ibland mitt folk.5 Mos. 6,13. 10,20. Jer. 4,2. Ef. 2,19 f.

وَيَكُونُ إِذَا تَعَلَّمُوا عِلْمًا طُرُقَ شَعْبِي أَنْ يََحْلِفُوا بِاسْمِي: حَيٌّ هُوَ الرَّبُّ، كَمَا عَلَّمُوا شَعْبِي أَنْ يَحْلِفُوا بِبَعْل، أَنَّهُمْ يُبْنَوْنَ فِي وَسْطِ شَعْبِي.

Men om de icke vilja höra, så skall jag alldeles bortrycka och förgöra det folket, säger HERREN.

وَإِنْ لَمْ يَسْمَعُوا، فَإِنِّي أَقْتَلِعُ تِلْكَ الأُمَّةَ اقْتِلاَعًا وَأُبِيدُهَا، يَقُولُ الرَّبُّ».