Isaiah 65

 Jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig,  jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig;  till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn  har jag sagt: Se, här är jag, här är jag.

«أَصْغَيْتُ إِلَى الَّذِينَ لَمْ يَسْأَلُوا. وُجِدْتُ مِنَ الَّذِينَ لَمْ يَطْلُبُونِي. قُلْتُ: هأَنَذَا، هأَنَذَا. لأُمَّةٍ لَمْ تُسَمَّ بِاسْمِي.

 Hela dagen har jag uträckt mina händer  till ett gensträvigt folk  som vandrar på den väg som icke är god,  i det att de följa sina egna tankar --

بَسَطْتُ يَدَيَّ طُولَ النَّهَارِ إِلَى شَعْبٍ مُتَمَرِّدٍ سَائِرٍ فِي طَرِيق غَيْرِ صَالِحٍ وَرَاءَ أَفْكَارِهِ.

 ett folk, som beständigt förtörnar mig  utan att hava någon försyn,  som frambär offer i lustgårdar  och tänder offereld på tegelaltaren,

شَعْبٍ يُغِيظُنِي بِوَجْهِي. دَائِمًا يَذْبَحُ فِي الْجَنَّاتِ، وَيُبَخِّرُ عَلَى الآجُرِّ.

 som har sitt tillhåll bland gravar  och tillbringar natten i undangömda nästen,  som äter svinens kött  och har vederstygglig spis i sina kärl,

يَجْلِسُ فِي الْقُبُورِ، وَيَبِيتُ فِي الْمَدَافِنِ. يَأْكُلُ لَحْمَ الْخِنْزِيرِ، وَفِي آنِيَتِهِ مَرَقُ لُحُومٍ نَجِسَةٍ.

 som säger: »Bort med dig,  kom icke vid mig, ty jag är helig för dig.»  De äro såsom rök i min näsa,  en eld, som brinner beständigt.

يَقُولُ: قِفْ عِنْدَكَ. لاَ تَدْنُ مِنِّي لأَنِّي أَقْدَسُ مِنْكَ. هؤُلاَءِ دُخَانٌ فِي أَنْفِي، نَارٌ مُتَّقِدَةٌ كُلَّ النَّهَارِ.

 Se, detta står upptecknat inför mina ögon;  jag skall icke tiga, förrän jag har givit vedergällning,  ja, vedergällning i deras sköte,

هَا قَدْ كُتِبَ أَمَامِي. لاَ أَسْكُتُ بَلْ أُجَازِي. أُجَازِي فِي حِضْنِهِمْ،

 både för deras egna missgärningar  och för deras fäders, säger HERREN,  vedergällning för att de tände offereld på bergen  och för att de smädade mig på höjderna;  ja, först skall jag mäta upp lönen  åt dem i deras sköte.

آثَامَكُمْ وَآثَامَ آبَائِكُمْ مَعًا قَالَ الرَّبُّ، الَّذِينَ بَخَّرُوا عَلَى الْجِبَالِ، وَعَيَّرُونِي عَلَى الآكَامِ، فَأَكِيلُ عَمَلَهُمُ الأَوَّلَ فِي حِضْنِهِمْ».

 Så säger HERREN:  Likasom man säger om en druvklase,  när däri finnes saft:  »Fördärva den icke, ty välsignelse är däri»,  så skall ock jag göra för mina tjänares skull:  jag skall icke fördärva alltsammans.

هكَذَا قَالَ الرَّبُّ: «كَمَا أَنَّ السُّلاَفَ يُوجَدُ فِي الْعُنْقُودِ، فَيَقُولُ قَائِلٌ: لاَ تُهْلِكْهُ لأَنَّ فِيهِ بَرَكَةً. هكَذَا أَعْمَلُ لأَجْلِ عَبِيدِي حَتَّى لاَ أُهْلِكَ الْكُلَّ.

 Jag skall låta en avkomma utgå från Jakob,  från Juda en arvinge till mina berg;  ty mina utkorade skola besitta landet,  och mina tjänare skola bo däri.

بَلْ أُخْرِجُ مِنْ يَعْقُوبَ نَسْلاً وَمِنْ يَهُوذَا وَارِثًا لِجِبَالِي، فَيَرِثُهَا مُخْتَارِيَّ، وَتَسْكُنُ عَبِيدِي هُنَاكَ.

 Saron skall bliva en betesmark för får  och Akors dal en lägerplats för fäkreatur,  och de skola givas åt mitt folk, när det söker mig.

فَيَكُونُ شَارُونُ مَرْعَى غَنَمٍ، وَوَادِي عَخُورَ مَرْبِضَ بَقَرٍ، لِشَعْبِي الَّذِينَ طَلَبُونِي.

 Men I som övergiven HERREN  och förgäten mitt heliga berg,  I som duken bord åt Gad  och iskänken vindryck åt Meni,

«أَمَّا أَنْتُمُ الَّذِينَ تَرَكُوا الرَّبَّ وَنَسُوا جَبَلَ قُدْسِي، وَرَتَّبُوا لِلسَّعْدِ الأَكْبَرِ مَائِدَةً، وَمَلأُوا لِلسَّعْدِ الأَصْغَرِ خَمْرًا مَمْزُوجَةً،

 eder har jag bestämt åt svärdet,  och I skolen alla få böja eder ned till att slaktas,  därför att I icke svaraden, när jag kallade,  och icke hörden, när jag talade,  utan gjorden, vad ont var i mina ögon,  och utvalden det som var mig misshagligt.

فَإِنِّي أُعَيِّنُكُمْ لِلسَّيْفِ، وَتَجْثُونَ كُلُّكُمْ لِلذَّبْحِ، لأَنِّي دَعَوْتُ فَلَمْ تُجِيبُوا، تَكَلَّمْتُ فَلَمْ تَسْمَعُوا، بَلْ عَمِلْتُمُ الشَّرَّ فِي عَيْنَيَّ، وَاخْتَرْتُمْ مَا لَمْ أُسَرَّ بِهِ.

 Därför säger Herren, HERREN så:  Se, mina tjänare skola äta,      men I skolen hungra;  se, mina tjänare skola dricka,      men I skolen törsta;  se, mina tjänare skola glädjas,      men I skolen få blygas.

لِذلِكَ هكَذَا قَالَ السَّيِّدُ الرَّبُّ: هُوَذَا عَبِيدِي يَأْكُلُونَ وَأَنْتُمْ تَجُوعُونَ. هُوَذَا عَبِيدِي يَشْرَبُونَ وَأَنْتُمْ تَعْطَشُونَ. هُوَذَا عَبِيدِي يَفْرَحُونَ وَأَنْتُمْ تَخْزَوْنَ.

 Ja, mina tjänare skola jubla      i sitt hjärtas fröjd,  men I skolen ropa      i edert hjärtas plåga  och jämra eder i förtvivlan.

هُوَذَا عَبِيدِي يَتَرَنَّمُونَ مِنْ طِيبَةِ الْقَلْبِ وَأَنْتُمْ تَصْرُخُونَ مِنْ كآبَةِ الْقَلْبِ، وَمِنِ انْكِسَارِ الرُّوحِ تُوَلْوِلُونَ.

 Och I skolen lämna edert namn      till ett förbannelsens ord,  så att mina utkorade skola säga:      »Sådan död give dig Herren, HERREN.»  Men åt sina tjänare skall han giva ett annat namn:

وَتُخْلِفُونَ اسْمَكُمْ لَعْنَةً لِمُخْتَارِيَّ، فَيُمِيتُكَ السَّيِّدُ الرَّبُّ وَيُسَمِّي عَبِيدَهُ اسْمًا آخَرَ.

 den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig      i »den sannfärdige Guden»,  och den som svär i landet, han skall svärja      vid »den sannfärdige Guden».  Ty de förra bedrövelserna äro då förgätna      och dolda för mina ögon.

فَالَّذِي يَتَبَرَّكُ فِي الأَرْضِ يَتَبَرَّكُ بِإِلهِ الْحَقِّ، وَالَّذِي يَحْلِفُ فِي الأَرْضِ يَحْلِفُ بِإِلهِ الْحَقِّ، لأَنَّ الضِّيقَاتِ الأُولَى قَدْ نُسِيَتْ، وَلأَنَّهَا اسْتَتَرَتْ عَنْ عَيْنَيَّ.

 Ty se, jag vill skapa nya himlar      och en ny jord;  och man skall ej mer komma ihåg det förgångna      eller tänka därpå.

«لأَنِّي هأَنَذَا خَالِقٌ سَمَاوَاتٍ جَدِيدَةً وَأَرْضًا جَدِيدَةً، فَلاَ تُذْكَرُ الأُولَى وَلاَ تَخْطُرُ عَلَى بَال.

 Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid      över det som jag skapar;  ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel      och dess folk till fröjd.

بَلِ افْرَحُوا وَابْتَهِجُوا إِلَى الأَبَدِ فِي مَا أَنَا خَالِقٌ، لأَنِّي هأَنَذَا خَالِقٌ أُورُشَلِيمَ بَهْجَةً وَشَعْبَهَا فَرَحًا.

 Och jag skall jubla över Jerusalem      och fröjda mig över mitt folk,  och där skall icke mer höras gråt      eller klagorop.

فَأَبْتَهِجُ بِأُورُشَلِيمَ وَأَفْرَحُ بِشَعْبِي، وَلاَ يُسْمَعُ بَعْدُ فِيهَا صَوْتُ بُكَاءٍ وَلاَ صَوْتُ صُرَاخٍ.

 Där skola icke mer finnas barn som leva      allenast några dagar,  ej heller gamla män, som icke fylla      sina dagars mått;  nej, den som dör ung skall dö      först vid hundra års ålder,  och först vid hundra års ålder skall syndaren      drabbas av förbannelsen.

لاَ يَكُونُ بَعْدُ هُنَاكَ طِفْلُ أَيَّامٍ، وَلاَ شَيْخٌ لَمْ يُكْمِلْ أَيَّامَهُ. لأَنَّ الصَّبِيَّ يَمُوتُ ابْنَ مِئَةِ سَنَةٍ، وَالْخَاطِئُ يُلْعَنُ ابْنَ مِئَةِ سَنَةٍ.

 När de bygga hus,      skola de ock få bo i dem;  när de plantera vingårdar,      skola de ock få äta deras frukt.

وَيَبْنُونَ بُيُوتًا وَيَسْكُنُونَ فِيهَا، وَيَغْرِسُونَ كُرُومًا وَيَأْكُلُونَ أَثْمَارَهَا.

 När de bygga hus,      skall det ej bliva andra, som få bo i dem;  när de plantera något,      skall det ej bliva andra, som få äta därav.  Ty samma ålder, som ett träd uppnår,      skall man uppnå i mitt folk,  och mina utkorade skola själva njuta      av sina händers verk.

لاَ يَبْنُونَ وَآخَرُ يَسْكُنُ، وَلاَ يَغْرِسُونَ وَآخَرُ يَأْكُلُ. لأَنَّهُ كَأَيَّامِ شَجَرَةٍ أَيَّامُ شَعْبِي، وَيَسْتَعْمِلُ مُخْتَارِيَّ عَمَلَ أَيْدِيهِمْ.

 De skola icke möda sig förgäves,      och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död;  ty de äro ett släkte      av HERRENS välsignade,  och deras avkomlingar få leva kvar bland dem.

لاَ يَتْعَبُونَ بَاطِلاً وَلاَ يَلِدُونَ لِلرُّعْبِ، لأَنَّهُمْ نَسْلُ مُبَارَكِي الرَّبِّ، وَذُرِّيَّتُهُمْ مَعَهُمْ.

 Och det skall ske, att förrän de ropa,      skall jag svara,  och medan de ännu tala,      skall jag höra.

وَيَكُونُ أَنِّي قَبْلَمَا يَدْعُونَ أَنَا أُجِيبُ، وَفِيمَا هُمْ يَتَكَلَّمُونَ بَعْدُ أَنَا أَسْمَعُ.

 Då skola vargar gå i bet      tillsammans med lamm,  och lejon skola äta halm      likasom oxar,  och stoft skall vara ormens föda.  Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra,      vad ont och fördärvligt är,      säger HERREN.

الذِّئْبُ وَالْحَمَلُ يَرْعَيَانِ مَعًا، وَالأَسَدُ يَأْكُلُ التِّبْنَ كَالْبَقَرِ. أَمَّا الْحَيَّةُ فَالتُّرَابُ طَعَامُهَا. لاَ يُؤْذُونَ وَلاَ يُهْلِكُونَ فِي كُلِّ جَبَلِ قُدْسِي، قَالَ الرَّبُّ».