Psalms 53

Til sangmesteren; efter Mahalat; en læresalme av David.

För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.

Dåren sier i sitt hjerte: Det er ikke nogen Gud. Onde og vederstyggelige er deres misgjerninger; det er ikke nogen som gjør godt.

 Dårarna säga i sina hjärtan:      »Det finnes ingen Gud.»  Fördärv och styggelse är deras onda verk;      ingen finnes, som gör vad gott är.

Gud skuer ned fra himmelen på menneskenes barn for å se om der er nogen forstandig, nogen som søker Gud.

 Gud skådar ned från himmelen      på människors barn,  för att se om det finnes någon förståndig,      någon som söker Gud.

De er alle avveket, alle tilsammen fordervet; det er ikke nogen som gjør godt, enn ikke én.

 Nej, alla hava de avfallit,      allasammans äro de fördärvade;  ingen finnes, som gör vad gott är,      det finnes icke en enda.

Sanser de da ikke, de som gjør urett? De eter mitt folk likesom de eter brød; på Gud kaller de ikke.

 Hava de då intet fått förnimma,      dessa ogärningsmän,  dessa som uppäta mitt folk,      likasom åte de bröd,  och som icke åkalla Gud?

Da blev de grepet av stor frykt, de som ikke kjente frykt; for Gud spreder deres ben som leirer sig imot dig; du gjør dem til skamme, for Gud har forkastet dem. Å, at det fra Sion må komme frelse for Israel! Når Gud gjør ende på sitt folks fangenskap, da skal Jakob fryde sig, Israel glede sig.

 Jo, där överföll dem förskräckelse,      varest intet förskräckligt var;  ty Gud förströdde deras ben,      när de lägrade sig mot dig.  Så lät du dem komma på skam,      ja, Gud förkastade dem. [ (Psalms 53:7)  Ack att från Sion      komme frälsning för Israel!  När Gud vill åter      upprätta sitt folk,  då skall Jakob fröjda sig,      då skall Israel vara glad. ]