Jeremiah 12

Herre retten er din, når jeg trætter med dig om ret og dog må jeg tale med dig om Ret. Hvi følger Lykken de gudløses Vej, hvi er alle troløse trygge?
 HERRE, om jag vill gå till rätta med dig,  så behåller du dock rätten.  Likväl måste jag tala med dig om vad rätt är.  Varför går det de ogudaktiga så väl?  Varför hava alla trolösa så god lycka?Job 21,7. Ps. 73,3. Hab. 1,13. Mal. 3,15.
Du planter dem, og de slår rod, de trives og bærer Frugt. De har dig i Munden, men ikke i Hjertet.
 Du planterar dem, och de slå rot;  de växa och bära frukt.  Nära är du i deras mun,  men fjärran är du från deras innersta.Jes. 29,13.
Du, HERRE, du kender mig, ser mig og prøver mit Hjertelag mod dig. Riv dem bort som Får til Slagtning, vi dem til Blodbadets Dag!
 Men du, HERRE, känner mig;  du ser mig och prövar      huru mitt hjärta är mot dig.  Ryck dem bort såsom får till att slaktas,  och invig dem till en dödens dag.Ps. 139,1 f.
(Hvor længe skal Landet sørge, al Markens Urter visne? For indbyggernes Ondskabs Skyld omkommer Dyr og Fugle; thi man siger: "Han skuer ikke, hvorledes det vil gå os.")
 Huru länge skall landet ligga sörjande  och gräset på marken allestädes förtorka,  så att både fyrfotadjur och fåglar förgås  för inbyggarnas ondskas skull,  under det att dessa säga:  »Han skall icke se vår undergång»Jes. 24,6. Jer. 4,25. 9,10.
"Når Fodgængere løber dig træt, hvor kan du da kappes med Heste? Og er du ej tryg i et fredeligt Land, hvad vil du så gøre i Jordans Stolthed"?
 Om du icke orkar löpa      i kapp med fotgängare,  huru vill du då taga upp      tävlan med hästar?  Och om du nu känner dig trygg      i ett fredligt land,  huru skall det gå dig  bland Jordanbygdens snår?
Thi selv dine Brødre og din Faders Hus er troløse imod dig, selv de skriger af fuld Hals efter dig; tro dem ikke, når de giver dig gode Ord!"
 Se, till och med dina bröder      och din faders hus      äro ju trolösa mot dig;  till och med dessa ropa      med full hals      bakom din rygg.  Du må icke tro på dem,  om de ock tala vänligt till dig.Jer. 9,4.
Mit Hus har jeg opgivet, bortstødt min Arvelod, givet min elskede hen i hendes Fjenders Hånd.
 Jag har övergivit mitt hus,      förskjutit min arvedel;  det som var kärast för min själ      lämnade jag i fiendehand.
Min Arvelod blev for mig som en Løve i Skoven, den løftede Røsten imod mig, derfor må jeg hade den.
 Hon som är min arvedel blev mot mig      såsom ett lejon i skogen;  hon har höjt sin röst mot mig,      därför har jag fattat hat till henne.
Er min Arvelod blevet mig en spraglet Fugl, omgivet af Fugle? Lad alle de vilde Dyr samles, hent dem hid for af æde!
 Skall min arvedel vara mot mig såsom en brokig rovfågel --      då må ock rovfåglar komma emot henne från alla sidor.  Upp, samlen tillhopa alla markens djur,      och låten dem komma för att äta!Jes. 56,9.
Hyrder i Mængde ødelægger min Vingård, nedtramper min Arvelod, min yndige Arvelod gør de til øde Ørk;
 Herdar i mängd fördärva min vingård      och förtrampa min åker;  de göra min sköna åker      till en öde öken.  Man gör den till en ödemark;
de lægger den øde, den sørger øde for mit Åsyn. Hele Landet er ødelagt, thi ingen brød sig om det.
     sörjande och öde ligger den framför mig.  Hela landet ödelägges,      ty ingen finnes, som vill akta på.
Over alle Ørkenens nøgne Høje kom Hærværksmænd. Thi HERREN har et Sværd; det fortærer alt fra den ene Ende af Landet til den anden; intet Kød har Fred.
 Över alla höjder i öknen      rycka förhärjare fram,  ja, HERRENS svärd förtär allt,  från den ena ändan av landet till den andra;      intet kött kan finna räddning.
De såede Hvede og høstede Torne, sled til ingen Gavn og blev til Skamme med deres Afgrøde for HERRENs glødende Vredes Skyld.
 De hava sått vete,      men skördat tistel;  de hava mödat sig fåfängt.  Ja, I skolen komma på skam med eder gröda      för HERRENS glödande vredes skull.3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,38. Mik. 6,16. Hagg. 1,6.
Så siger HERREN om alle mine onde Naboer, der rører den Arvelod, jeg gav mit Folk Israel i Eje: Se, jeg rykker dem op af deres Land, og Judas Hus rykker jeg op midt iblandt dem.
Så säger HERREN om alla de onda grannar som förgripa sig på den arvedel jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem.
Men siden, når jeg har rykket dem op, forbarmer jeg mig atter over dem og bringer dem hjem, hver til sin Arvelod og hver til sit Land.
Men därefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel och var och en till sitt land.
Hvis de da lærer mit Folks Veje, så de sværger ved mit Navn: "Så sandt HERREN lever!" ligesom de lærte mit Folk at svæærge ved Baal, skal de opbygges iblandt mit Folk.
Om de då rätt lära sig mitt folks vägar, så att de svärja vid mitt namn: »Så sant HERREN lever», likasom de förut lärde mitt folk att svärja vid Baal, då skola de bliva upprättade mitt ibland mitt folk.5 Mos. 6,13. 10,20. Jer. 4,2. Ef. 2,19 f.
Men hører de ikke, rykker jeg et sådant Folk helt op og tilintetgør det, lyder det fra HERREN.
Men om de icke vilja höra, så skall jag alldeles bortrycka och förgöra det folket, säger HERREN.