Psalms 14

(По слав. 13) За първия певец. Псалм на Давид. Безумният каза в сърцето си: Няма Бог. Поквариха се, извършиха гнусни дела; няма никой, който да върши добро.
För sångmästaren; av David.  Dårarna säga i sina hjärtan:      »Det finnes ingen Gud.»  Fördärv och styggelse är deras verk;      ingen finnes, som gör vad gott är.
ГОСПОД погледна от небето над човешките синове, за да види има ли някой разумен, някой, който търси Бога.
 HERREN skådar ned från himmelen      på människors barn,  för att se om det finnes någon förståndig,      någon som söker Gud.
Всички се отклониха, заедно станаха негодни, няма кой да върши добро, няма ни един.
 Nej, alla äro de avfälliga,      allasammans äro de fördärvade;  ingen finnes, som gör vad gott är,      det finnes icke en enda.
Нямат ли разум всички, които вършат зло, които изпояждат народа ми, както ядат хляб, и не призовават ГОСПОДА?
 Hava de då intet fått förnimma,      alla dessa ogärningsmän,  dessa som uppäta mitt folk,      likasom åte de bröd,  och som icke åkalla HERREN?
Тогава ги връхлетя голям ужас, защото Бог е сред рода на праведните.
 Jo, där överföll dem förskräckelse --  ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.
Подигравате се с намерението на бедния, но ГОСПОД е негово прибежище.
 Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam,      HERREN är ju ändå hans tillflykt.
Дано дойде от Сион спасение на Израил! Когато ГОСПОД върне народа Си от плен, Яков ще ликува, ще се радва Израил.
 Ack att från Sion      komme frälsning för Israel!  När HERREN vill åter      upprätta sitt folk,  då skall Jakob fröjda sig,      då skall Israel vara glad.