Isaiah 44

 Men hör nu, du Jakob, min tjänare,  du Israel, som jag har utvalt.

et nunc audi Iacob serve meus et Israhel quem elegi

 Så säger HERREN, han som har skapat dig,  han som danade dig redan i moderlivet och som hjälper dig:  Frukta icke, du min tjänare Jakob,  du Jesurun, som jag har utvalt.

haec dicit Dominus faciens et formans te ab utero auxiliator tuus noli timere serve meus Iacob et Rectissime quem elegi

 Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga  och strömmar över det torra;  jag skall utgjuta min Ande över din barn  och min välsignelse över dina telningar,

effundam enim aquas super sitientem et fluenta super aridam effundam spiritum meum super semen tuum et benedictionem meam super stirpem tuam

 så att de växa upp mitt ibland gräset  såsom pilträd vid vattenbäckar.

et germinabunt inter herbas quasi salices iuxta praeterfluentes aquas

 Då skall den ene säga: »HERREN tillhör jag»,  och den andre skall åberopa Jakobs namn,  och en tredje skall skriva på sin hand: »HERRENS egen»  och skall bruka Israel såsom ett ärenamn.

iste dicet Domini ego sum et ille vocabit in nomine Iacob et hic scribet manu sua Domino et in nomine Israhel adsimilabitur

 Så säger HERREN, Israels konung,  och hans förlossare, HERREN Sebaot:  Jag är den förste, och jag är den siste,  och förutom mig finnes ingen Gud.

haec dicit Dominus rex Israhel et redemptor eius Dominus exercituum ego primus et ego novissimus et absque me non est deus

 Och vem talar, såsom jag har gjort,  alltsedan jag lät urtidsfolket framträda?  Må han förkunna det och lägga det fram för mig.  Ja, må de förkunna det tillkommande, vad som skall ske.

quis similis mei vocet et adnuntiet et ordinem exponat mihi ex quo constitui populum antiquum ventura et quae futura sunt adnuntient eis

 Frukten icke och varen icke förskräckta.  Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om detta  och förkunnat det?  I ären ju mina vittnen.  Finnes väl någon Gud förutom mig?  Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.

nolite timere neque conturbemini ex tunc audire te feci et adnuntiavi vos estis testes mei numquid est deus absque me et formator quem ego non noverim

Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet, och deras kära gudar kunna icke hjälpa. Deras bekännare se själva intet och förstå intet; därför måste de ock komma på skam.

plastae idoli omnes nihil sunt et amantissima eorum non proderunt eis ipsi sunt testes eorum quia non vident neque intellegunt ut confundantur

Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, så är det honom till intet gagn.

quis formavit deum et sculptile conflavit ad nihil utile

Se, hela dess följe skall komma på skam; konstnärerna själva äro ju allenast människor. Må de församlas, så många de äro, och träda fram; de skola då alla tillhopa med förskräckelse komma på skam.

ecce omnes participes eius confundentur fabri enim sunt ex hominibus convenient omnes stabunt et pavebunt et confundentur simul

Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glöden, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till äventyrs får han därvid svälta, så att han bliver vanmäktig, och försaka att dricka, så att han bliver matt.

faber ferrarius lima operatus est in prunis et in malleis formavit illud et operatus est in brachio fortitudinis suae esuriet et deficiet non bibet aquam et lassescet

Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift, han arbetar därpå med sina eggjärn och märker ut det med passaren; och han gör så därav en mansbild, en prydlig människogestalt, som får bo i ett hus.

artifex lignarius extendit normam formavit illud in runcina fecit illud in angularibus et in circino tornavit illud et fecit imaginem viri quasi speciosum hominem habitantem in domo

Man fäller åt sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig ek och uppdrager dem åt sig bland skogens träd; man planterar åt sig lärkträd, och regnet giver dem växt.

succidit cedros tulit ilicem et quercum quae steterat inter ligna saltus plantavit pinum quam pluvia nutrivit

Detta hava människorna till bränsle; och man tager därav och värmer sig därmed, man tänder på det och bakar bröd därvid. Men därjämte förfärdigar man en gud därav och tillbeder den, man gör därav ett beläte och faller ned för det.

et facta est hominibus in focum sumpsit ex eis et calefactus est et succendit et coxit panes de reliquo autem operatus est deum et adoravit fecit sculptile et curvatus est ante illud

En del av träet bränner man alltså upp i eld, över en annan del därav tillagar man kött till att äta, steker sin stek och äter sig mätt; när man så har värmt sig, säger man: »Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan.»

medium eius conbusit igni et de medio eius carnes comedit coxit pulmentum et saturatus est et calefactus est et dixit va calefactus sum vidi focum

Men av det som är kvar gör man en gud, man gör sig ett beläte, och för det faller man ned och tillbeder, man bönfaller inför det och säger: »Rädda mig, ty du är min gud.» --

reliquum autem eius deum fecit sculptile sibi curvatur ante illud et adorat illud et obsecrat dicens libera me quia deus meus es tu

Ja, sådana veta intet och förstå intet, ty igentäppta äro deras ögon, så att de icke se, och deras hjärtan, så att de intet begripa.

nescierunt neque intellexerunt lutati enim sunt ne videant oculi eorum et ne intellegant corde suo

Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd, att han säger: »En del därav har jag bränt upp i eld, och på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har så ätit; skulle jag då av återstoden göra en styggelse? Skulle jag falla ned för ett stycke trä?»

non recogitant in mente sua neque cognoscunt neque sentiunt ut dicant medietatem eius conbusi igne et coxi super carbones eius panes coxi carnes et comedi et de reliquo eius idolum faciam ante truncum ligni procidam

Den som så håller sig till vad som blott är aska, han är förledd av ett dårat hjärta, så att han icke förstår att rädda sin själ, icke att tänka: »Blott fåfänglighet är, vad jag håller i min högra hand.»

pars eius cinis est cor insipiens adoravit illud et non liberabit animam suam neque dicet forte mendacium est in dextera mea

 Tänk härpå, du Jakob,  du Israel, ty du är min tjänare;  jag har danat dig, ja, du är min tjänare.  Israel, du varder icke förgäten av mig.

memento horum Iacob et Israhel quoniam servus meus es tu formavi te servus meus es tu Israhel non oblivisceris mei

 Jag utplånar dina överträdelser såsom ett moln  och dina synder såsom en sky.  Vänd om till mig, ty jag förlossar dig.

delevi ut nubem iniquitates tuas et quasi nebulam peccata tua revertere ad me quoniam redemi te

 Jublen, I himlar,      ty HERREN utför sitt verk;  höjen glädjerop, I jordens djup,  bristen ut i jubel, I berg,  du skog med alla dina träd;  ty HERREN förlossar Jakob,  han bevisar sig härlig i Israel.

laudate caeli quoniam fecit Dominus iubilate extrema terrae resonate montes laudationem saltus et omne lignum eius quoniam redemit Dominus Iacob et Israhel gloriabitur

 Så säger HERREN, din förlossare,  han som danade dig redan i moderlivet:  »Jag, HERREN, är den som för allt,  den som ensam utspänner himmelen  och utan någons hjälp breder ut jorden.

haec dicit Dominus redemptor tuus et formator tuus ex utero ego sum Dominus faciens omnia extendens caelos solus stabiliens terram et nullus mecum

 Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet  och gör spåmännen till dårar,  den som låter de vise komma till korta  och gör deras klokhet till dårskap,

irrita faciens signa divinorum et ariolos in furorem vertens convertens sapientes retrorsum et scientiam eorum stultam faciens

 men som låter sin tjänares ord bliva beståndande  och fullbordar sina sändebuds rådslag.  Jag är den som säger om Jerusalem: »Det skall bliva bebott»  och om Juda städer: »De skola varda uppbyggda;  jag skall upprätta ruinerna där.»

suscitans verbum servi sui et consilium nuntiorum suorum conplens qui dico Hierusalem habitaberis et civitatibus Iuda aedificabimini et deserta eius suscitabo

 Jag är den som säger till havsdjupet: »Sina ut;  dina strömmar vill jag låta uttorka.»

qui dico profundo desolare et flumina tua arefaciam

 Jag är den som säger om Kores: »Han är min herde,  han skall fullborda all min vilja,  och han skall säga om Jerusalem:      'Det skall bliva uppbyggt'  och till templet: 'Din grund skall åter varda lagd.'»

qui dico Cyro pastor meus es et omnem voluntatem meam conplebis qui dico Hierusalem aedificaberis et templo fundaberis