Psalms 14

För sångmästaren; av David.  Dårarna säga i sina hjärtan:      »Det finnes ingen Gud.»  Fördärv och styggelse är deras verk;      ingen finnes, som gör vad gott är.

[] Akılsız içinden, “Tanrı yok!” der. İnsanlar bozuldu, iğrençlik aldı yürüdü, İyilik eden yok.

 HERREN skådar ned från himmelen      på människors barn,  för att se om det finnes någon förståndig,      någon som söker Gud.

RAB göklerden bakar oldu insanlara, Akıllı, Tanrı’yı arayan biri var mı diye.

 Nej, alla äro de avfälliga,      allasammans äro de fördärvade;  ingen finnes, som gör vad gott är,      det finnes icke en enda.

Hepsi saptı, Tümü yozlaştı, İyilik eden yok, Bir kişi bile!

 Hava de då intet fått förnimma,      alla dessa ogärningsmän,  dessa som uppäta mitt folk,      likasom åte de bröd,  och som icke åkalla HERREN?

Suç işleyenlerin hiçbiri görmüyor mu? Halkımı ekmek yer gibi yiyor, RAB’be yakarmıyorlar.

 Jo, där överföll dem förskräckelse --  ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.

Dehşete düşecekler yeryüzünde, Çünkü Tanrı doğruların yanındadır.

 Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam,      HERREN är ju ändå hans tillflykt.

Mazlumun tasarılarını boşa çıkarırdınız, Ama RAB onun sığınağıdır.

 Ack att från Sion      komme frälsning för Israel!  När HERREN vill åter      upprätta sitt folk,  då skall Jakob fröjda sig,      då skall Israel vara glad.

Keşke İsrail’in kurtuluşu Siyon’dan gelse! RAB halkını eski gönencine kavuşturunca, Yakup soyu sevinecek, İsrail halkı coşacak.