Lamentations 4

 Huru har icke guldet berövats sin glans,      den ädla metallen förvandlats!  Heliga stenar ligga kringkastade  i alla gators hörn.

Hvor gullet blir mørkt, det edleste gull forandret, de hellige stener strødd omkring ved alle gatehjørner!

 Sions ädlaste söner      som aktades lika med fint guld,  huru räknas de icke nu såsom lerkärl,      krukmakarhänders verk!Jer. 19,11.

Sions barn, de dyrebare, like i verd med det fineste gull, hvor de er blitt aktet som lerkrukker, et verk av en pottemakers hender!

 Själva schakalerna räcka spenarna åt sina ungar      för att giva dem di;  men dottern mitt folk har blivit grym,      lik strutsen i öknen.Job 39,16 f.

Endog sjakaler rekker bryst, gir sine unger die; mitt folks datter er blitt grusom som strutsen i ørkenen.

 Spenabarnets tunga      låder av törst vid dess gom;  le späda barnen bedja om bröd,      men ingen bryter sådant åt dem.Ps. 137,6. Klag. 2,11 f.

Diebarnets tunge henger fast ved ganen av tørst; små barn ber om brød, det er ingen som deler ut til dem,

 De som förr åto läckerheter      försmäkta nu på gatorna;  de som uppföddes i scharlakan      måste nu ligga i dyn.

De som åt fine retter, ligger elendige på gatene; de som blev båret på skarlagen, favner møkkdynger.

 Så var dottern mitt folks missgärning större      än Sodoms synd,  Sodoms, som omstörtades i ett ögonblick,      utan att människohänder kommo därvid.1 Mos. 18,20. 19,24 f. Hes. 16,46 f.

Så blev straffen over mitt folks datter større enn straffen over Sodoma, som blev lagt i grus i et øieblikk, uten at hender blev løftet imot det.

 Hennes furstar voro mer glänsande än snö,      de voro vitare än mjölk,  deras hy var rödare än korall,      deras utseende var likt safirens.

Hennes fyrster var renere enn sne, hvitere enn melk; de var rødere på legemet enn koraller; som safir var deres utseende.

 Nu hava deras ansikten blivit mörkare än svart färg,      man känner icke igen dem på gatorna;  deras hud sitter fastklibbad vid benen,      den har förtorkats och blivit såsom trä.

Mørkere enn sort er nu deres utseende, de blir ikke kjent på gatene; deres hud henger ved deres ben, den er blitt tørr som tre.

 Lyckligare voro de som dräptes med svärd,      än de äro, som dräpas av hunger,  de som täras bort under kval,      utan näring från marken.Jer.8,3.

Lykkeligere var de som blev drept ved sverd, enn de som blev drept ved hunger, de som tærtes bort og gikk til grunne av mangel på brød.

 Med egna händer måste ömsinta kvinnor      koka sina barn  för att hava dem till föda      vid dottern mitt folks skada.3 Mos. 26,29. 5 Mos. 28,58. 2 Kon. 6,29. Jer. 19,9. Klag. 2,10.

Ømhjertede kvinner kokte selv sine egne barn, de tjente dem til føde da mitt folks datter gikk under.

 HERREN har uttömt sin förtörnelse,      utgjutit sin vredes glöd;  i Sion har han tänt upp en eld,      som har förtärt dess grundvalar.Jer. 17,27. Hes. 7,8.

Herren uttømte sin harme, han utøste sin brennende vrede og tendte en ild i Sion, og den fortærte dets grunnvoller.

 Ingen konung på jorden hade trott det,      ingen som bor på jordens krets,  att någon ovän eller fiende skulle komma in      genom Jerusalems portar.

Jordens konger og alle som bodde på jorderike, trodde ikke at nogen motstander og fiende skulde komme inn gjennem Jerusalems porter.

 För dess profeters synders skull har så skett,      för dess prästers missgärningar,  därför att de därinne utgöto      de rättfärdigas blod.Jer. 5,31. 23,21. 26,8 f. Matt. 23,35.

For dets profeters synder, dets presters misgjerninger, de som utøste rettferdiges blod i byen, er det skjedd.

 Såsom blinda irra de omkring på gatorna,      fläckade av blod.  så att ingen finnes, som vågar      komma vid deras kläder.

De vanket omkring på gatene som blinde, tilsølt med blod, så ingen kunde røre ved deres klær.

 »Viken undan!» »Oren!», så ropar man framför dem;      »Viken undan, viken undan, kommen icke vid den!»  ja, flyktiga och ostadiga måste de vara;      bland hedningarna säger man om dem:  »De skola ej mer finna någon boning.»3 Mos. 13,45.

Vik bort! Uren! ropte folk til dem - vik bort, vik bort, rør ikke ved oss! For de har flyktet og vanker omkring; det sies blandt folkene: De skal ikke bli her lenger!

 HERRENS åsyn förskingrar dem,      han vill icke mer akta på dem;  mot prästerna visas intet undseende,      mot de äldste ingen misskund.

Herrens åsyn har spredt dem, han ser ikke mere til dem; prester akter de ikke, over de gamle forbarmer de sig ikke.

 Ännu försmäkta våra ögon      i fåfäng väntan efter hjälp;  från vårt vårdtorn speja vi      efter ett folk som ändå ej kan frälsa oss.

Da det ennu stod, stirret våre matte øine forgjeves efter hjelp; på vårt vakttårn speidet vi efter et folk som ikke kunde frelse oss.

 Han lurar på vara steg,      så att vi ej våga gå på våra gator.  Vår ände är nära, vara dagar äro ute;      ja, vår ande har kommit.

De lurte på våre skritt, så vi ikke kunde gå på våre gater; vår ende var kommet nær, vår tid var omme, ja, vår ende var kommet.

 Våra förföljare voro snabbare      än himmelens örnar;  på bergen jagade de oss,      i öknen lade de försåt för oss.

Våre forfølgere var raskere enn himmelens ørner; på fjellene forfulgte de oss, i ørkenen lurte de på oss.

 HERRENS smorde, han som var vår livsfläkt,      blev fångad i deras gropar,  han under vilkens skugga vi hoppades      att få leva bland folken.2 Kon. 25,5 f. Jer. 52,8 f.

Vår livsånde, Herrens salvede, blev fanget i deres graver, han om hvem vi sa: I hans skygge vil vi leve blandt folkene.

 Ja, fröjda dig och var glad, du dotter Edom,      du som bor i Us' land!  Också till dig skall kalken komma;      du skall varda drucken och få ligga blottad.Ps. 137,7. Jer. 25,15, 21. 49,12.

Fryd dig og gled dig bare, Edoms datter, du som bor i landet Us! Også til dig skal begeret komme; du skal bli drukken og klæ dig naken.

 Din missgärning är ej mer, du dotter Sion;      han skall ej åter föra dig bort i fångenskap.  Men din missgärning, du dotter Edom, skall han hemsöka;      han skall uppenbara dina synder.Jes. 40,2.

Din straff er til ende, Sions datter! Han vil ikke mere bortføre dig. Han vil hjemsøke dig for din misgjerning, Edoms datter, åpenbare dine synder.