Zephaniah 2

 Besinna dig och kom till sans,  du folk utan blygsel,Jer. 3,3.

تَجَمَّعِي وَاجْتَمِعِي يَا أَيَّتُهَا الأُمَّةُ غَيْرُ الْمُسْتَحِيَةِ.

 innan ännu rådslutet är fullgånget  -- den dagen hastar fram,      såsom agnar fara!  --  och innan HERRENS vredes glöd      kommer över eder,  ja, innan HERRENS vredes dag      kommer över eder.

قَبْلَ وِلاَدَةِ الْقَضَاءِ. كَالْعُصَافَةِ عَبَرَ الْيَوْمُ. قَبْلَ أَنْ يَأْتِيَ عَلَيْكُمْ حُمُوُّ غَضَبِ الرَّبِّ، قَبْلَ أَنْ يَأْتِيَ عَلَيْكُمْ يَوْمُ سَخَطِ الرَّبِّ.

 Söken HERREN,      alla I ödmjuke i landet,      som hållen hans lag.  Söken rättfärdighet,      söken ödmjukhet;  kanhända bliven I så beskärmade      på HERRENS vredes dag.Am. 5,15.

أُطْلُبُوا الرَّبَّ، يَا جَمِيعَ بَائِسِي الأَرْضِ الَّذِينَ فَعَلُوا حُكْمَهُ. اطْلُبُوا الْبِرَّ. اطْلُبُوا التَّوَاضُعَ. لَعَلَّكُمْ تُسْتَرُونَ فِي يَوْمِ سَخَطِ الرَّبِّ.

 Ty Gasa skall bliva övergivet      och Askelon varda en ödemark;  mitt på ljusa dagen skall Asdods folk drivas ut,      och Ekron skall ryckas upp med roten.

لأَنَّ غَزَّةَ تَكُونُ مَتْرُوكَةً، وَأَشْقَلُونَ لِلْخَرَابِ. أَشْدُودُ عِنْدَ الظَّهِيرَةِ يَطْرُدُونَهَا، وَعَقْرُونُ تُسْتَأْصَلُ.

 Ve eder som bebon landsträckan utmed havet,      I av keretéernas folk!  Ett HERRENS ord skall nå dig, Kanaan,      du filistéernas land;  ja, jag skall fördärva dig, så att ingen mer bor i dig.1 Sam. 30,14. Hes. 25,16.

وَيْلٌ لِسُكَّانِ سَاحِلِ الْبَحْرِ أُمَّةِ الْكِرِيتِيِّينَ! كَلِمَةُ الرَّبِّ عَلَيْكُمْ: «يَا كَنْعَانُ أَرْضَ الْفِلِسْطِينِيِّينَ، إِنِّي أَخْرِبُكِ بِلاَ سَاكِنٍ».

 Och landsträckan utmed havet skall ligga såsom betesmarker,      där herdarna hava sina brunnar      och fåren sina fållor.

وَيَكُونُ سَاحِلُ الْبَحْرِ مَرْعًى بِآبَارٍ لِلرُّعَاةِ وَحَظَائِرَ لِلْغَنَمِ.

 Och den skall tillfalla de kvarblivna av Juda hus      såsom deras lott;      där skola de föra sin boskap i bet.  I Askelons hus skola de få lägra sig,      när aftonen kommer.  Ty HERREN, deras Gud, skall se till dem      och skall åter upprätta dem.

وَيَكُونُ السَّاحِلُ لِبَقِيَّةِ بَيْتِ يَهُوذَا. عَلَيْهِ يَرْعَوْنَ. فِي بُيُوتِ أَشْقَلُونَ عِنْدَ الْمَسَاءِ يَرْبُضُونَ، لأَنَّ الرَّبَّ إِلهَهُمْ يَتَعَهَّدُهُمْ وَيَرُدُّ سَبْيَهُمْ.

 Jag har hört Moabs smädelser      och Ammons barns hån,  huru de hava smädat mitt folk      och förhävt sig mot dess land.Am. 1,13 f.

«قَدْ سَمِعْتُ تَعْيِيرَ مُوآبَ وَتَجَادِيفَ بَنِي عَمُّونَ الَّتِي بِهَا عَيَّرُوا شَعْبِي، وَتَعَظَّمُوا عَلَى تُخُمِهِمْ.

 Därför, så sant jag lever, säger HERREN Sebaot,      Israels Gud:  det skall gå Moab såsom Sodom,      och Ammons barn såsom Gomorra.  Ett tillhåll för nässlor och en saltgrop skola de bliva,      och en ödemark till evig tid.  Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem.  och återstoden av min menighet skall få dem till sin arvedel.Mos. 19,24 f. Jer. 48,1 f.

فَلِذلِكَ حَيٌّ أَنَا، يَقُولُ رَبُّ الْجُنُودِ إِلهُ إِسْرَائِيلَ، إِنَّ مُوآبَ تَكُونُ كَسَدُومَ وَبَنِي عَمُّونَ كَعَمُورَةَ، مِلْكَ الْقَرِيصِ، وَحُفْرَةَ مِلْحٍ، وَخَرَابًا إِلَى الأَبَدِ. تَنْهَبُهُمْ بَقِيَّةُ شَعْبِي، وَبَقِيَّةُ أُمَّتِي تَمْتَلِكُهُمْ».

 Så skall det gå dem,      till lön för deras högmod  därför att de hava smädat och förhävt sig      mot HERREN Sebaots folk.

هذَا لَهُمْ عِوَضُ تَكَبُّرِهِمْ، لأَنَّهُمْ عَيَّرُوا وَتَعَظَّمُوا عَلَى شَعْبِ رَبِّ الْجُنُودِ.

 Fruktansvärd skall HERREN bevisa sig mot dem;  ty han skall göra alla jordens gudar maktlösa,  och alla hedningarnas havsländer      skola tillbedja honom,      vart folk på sin ort --

الرَّبُّ مُخِيفٌ إِلَيْهِمْ، لأَنَّهُ يُهْزِلُ جَمِيعَ آلِهَةِ الأَرْضِ، فَسَيَسْجُدُ لَهُ النَّاسُ، كُلُّ وَاحِدٍ مِنْ مَكَانِهِ، كُلُّ جَزَائِرِ الأُمَمِ.

 också I etiopier,  I som av mig bliven slagna med svärd.

«وَأَنْتُمْ يَا أَيُّهَا الْكُوشِيُّونَ. قَتْلَى سَيْفِي هُمْ».

 Och han skall uträcka sin hand mot norr      och fördärva Assur,  han skall göra Nineve till en ödemark,      förtorkat såsom en öken.Nah. 1,14 f. 2,10. 3,15.

وَيَمُدُّ يَدَهُ عَلَى الشِّمَالِ وَيُبِيدُ أَشُّورَ، وَيَجْعَلُ نِينَوَى خَرَابًا يَابِسَةً كَالْقَفْرِ.

 Och därinne skola hjordar lägra sig,      allahanda vilda djur i skaror;  pelikaner och rördrommar skola taga natthärbärge      på pelarhuvudena därinne;  fåglalåt skall ljuda i fönstren      och förödelse bo på trösklarna,      nu då cederpanelningen är bortriven.Jes. 13,21. 34,11, 14. Jer. 50,39.

فَتَرْبُضُ فِي وَسَطِهَا الْقُطْعَانُ، كُلُّ طَوَائِفِ الْحَيَوَانِ. اَلْقُوقُ أَيْضًا وَالْقُنْفُذُ يَأْوِيَانِ إِلَى تِيجَانِ عُمُدِهَا. صَوْتٌ يَنْعِبُ فِي الْكُوَى. خَرَابٌ عَلَى الأَعْتَابِ. لأَنَّهُ قَدْ تَعَرَّى أَرْزِيُّهَا.

 Så skall det gå den glada staden,      som satt så trygg,  och som sade i sitt hjärta:      »Jag och ingen annan!»  Huru har den icke blivit en ödemark,      en lägerstad för vilda djur!  Alla som gå där fram skola vissla åt den      och slå ihop händerna.1 Kon. 9,8. Jes. 47,8. Jer. 19,8.

هذِهِ هِيَ الْمَدِينَةُ الْمُبْتَهِجَةُ السَّاكِنَةُ مُطْمَئِنَّةً، الْقَائِلَةُ فِي قَلْبِهَا: «أَنَا وَلَيْسَ غَيْرِي». كَيْفَ صَارَتْ خَرَابًا، مَرْبِضًا لِلْحَيَوَانِ! كُلُّ عَابِرٍ بِهَا يَصْفِرُ وَيَهُزُّ يَدَهُ.