Psalms 53

För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.
قَالَ الْجَاهِلُ فِي قَلْبِهِ: «لَيْسَ إِلهٌ». فَسَدُوا وَرَجِسُوا رَجَاسَةً. لَيْسَ مَنْ يَعْمَلُ صَلاَحًا.
 Dårarna säga i sina hjärtan:      »Det finnes ingen Gud.»  Fördärv och styggelse är deras onda verk;      ingen finnes, som gör vad gott är.
اَللهُ مِنَ السَّمَاءِ أَشْرَفَ عَلَى بَنِي الْبَشَرِ لِيَنْظُرَ: هَلْ مِنْ فَاهِمٍ طَالِبِ اللهِ؟
 Gud skådar ned från himmelen      på människors barn,  för att se om det finnes någon förståndig,      någon som söker Gud.
كُلُّهُمْ قَدِ ارْتَدُّوا مَعًا، فَسَدُوا. لَيْسَ مَنْ يَعْمَلُ صَلاَحًا، لَيْسَ وَلاَ وَاحِدٌ.
 Nej, alla hava de avfallit,      allasammans äro de fördärvade;  ingen finnes, som gör vad gott är,      det finnes icke en enda.
أَلَمْ يَعْلَمْ فَاعِلُو الإِثْمِ، الَّذِينَ يَأْكُلُونَ شَعْبِي كَمَا يَأْكُلُونَ الْخُبْزَ، وَاللهَ لَمْ يَدْعُوا؟
 Hava de då intet fått förnimma,      dessa ogärningsmän,  dessa som uppäta mitt folk,      likasom åte de bröd,  och som icke åkalla Gud?
هُنَاكَ خَافُوا خَوْفًا، وَلَمْ يَكُنْ خَوْفٌ، لأَنَّ اللهَ قَدْ بَدَّدَ عِظَامَ مُحَاصِرِكَ. أَخْزَيْتَهُمْ لأَنَّ اللهَ قَدْ رَفَضَهُمْ.
 Jo, där överföll dem förskräckelse,      varest intet förskräckligt var;  ty Gud förströdde deras ben,      när de lägrade sig mot dig.  Så lät du dem komma på skam,      ja, Gud förkastade dem. [ (Psalms 53:7)  Ack att från Sion      komme frälsning för Israel!  När Gud vill åter      upprätta sitt folk,  då skall Jakob fröjda sig,      då skall Israel vara glad. ]
لَيْتَ مِنْ صِهْيَوْنَ خَلاَصَ إِسْرَائِيلَ. عِنْدَ رَدِّ اللهِ سَبْيَ شَعْبِهِ، يَهْتِفُ يَعْقُوبُ، وَيَفْرَحُ إِسْرَائِيلُ.