Psalms 131

En vallfartssång; av David.  HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är,  och mina ögon se ej efter vad upphöjt är,  och jag umgås icke med stora ting,  med ting som äro mig för svåra.
يَا رَبُّ، لَمْ يَرْتَفِعْ قَلْبِي، وَلَمْ تَسْتَعْلِ عَيْنَايَ، وَلَمْ أَسْلُكْ فِي الْعَظَائِمِ، وَلاَ فِي عَجَائِبَ فَوْقِي.
 Nej, jag har lugnat och stillat min själ;  såsom ett avvant barn i sin moders famn,  ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.
بَلْ هَدَّأْتُ وَسَكَّتُّ نَفْسِي كَفَطِيمٍ نَحْوَ أُمِّهِ. نَفْسِي نَحْوِي كَفَطِيمٍ.
 Hoppas på HERREN, Israel,  från nu och till evig tid.
لِيَرْجُ إِسْرَائِيلُ الرَّبَّ مِنَ الآنَ وَإِلَى الدَّهْرِ.