Isaiah 52

Probuď se, probuď se, oblec se v sílu svou, Sione, oblec se v roucho okrasy své, ó Jeruzaléme, město svaté; neboť nebude již více na tě dotírati neobřezaný a nečistý.

 Vakna upp, vakna upp, ikläd dig      din makt, o Sion;  ikläd dig din högtidsskrud, Jerusalem,      du heliga stad;  ty ingen oomskuren eller oren skall vidare      komma in i dig.

Otřes se z prachu, povstaň, posaď se,Jeruzaléme; dobuď se z okovů hrdla svého, ó jatá dcerko Sionská.

 Skaka stoftet av dig, stå upp      och intag din plats, Jerusalem;  lös banden från din hals,      du fångna dotter Sion.

Takto zajisté dí Hospodin: Darmo jste sebe prodali, protož bez peněz budete vykoupeni.

Ty så säger HERREN: I haven blivit sålda för intet; så skolen I ock utan penningar bliva lösköpta.

Nebo takto praví Panovník Hospodin: Do Egypta sstoupil lid můj předešle, aby tam byl pohostinu, ale Assur bez příčiny jej ssužuje.

Ja, så säger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned till Egypten och bodde där såsom främlingar; sedan förtryckte Assur dem utan all rätt.

Nyní tedy což mám činiti? praví Hospodin. Poněvadž jest lid můj zajat darmo, a panovníci jeho k úpění jej přivodí, praví Hospodin. Nad to ustavičně každého dne jménu mému útržka se činí.

Och vad skall jag nu göra här, säger HERREN, nu då man har fört bort mitt folk utan sak, nu då dess tyranner så skräna, säger HERREN, och mitt namn beständigt, dagen igenom, varder smädat?

Protož poznáť lid můj jméno mé, protož poznáť, pravím, v ten den, že já tentýž, kterýž mluvím, aj, přítomen budu.

Jo, just därför skall mitt folk få lära känna mitt namn, just därför skall det förnimma på den dagen, att jag är den som talar; ja, se här är jag.

Ó jak krásné na horách nohy toho, ješto potěšené věci zvěstuje, a ohlašuje pokoj, toho, ješto zvěstuje dobré, ješto káže spasení, a mluví k Sionu: Kralujeť Bůh tvůj.

 Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg,      när han kommer över bergen  för att förkunna frid och frambära gott budskap      och förkunna frälsning,  i det han säger till Sion:      »Din Gud är nu konung!»

Strážní tvoji hlasu, hlasu pozdvihnou, a spolu prokřikovati budou; neboť okem v oko uzří, že Hospodin zase přivede Sion.

 Hör, huru dina väktare upphäva sin röst      och jubla allasammans,  ty de se för sina ögon, huru HERREN      vänder tillbaka till Sion.

Zvučte, prozpěvujte spolu pustiny Jeruzalémské; neboť jest potěšil Hospodin lidu svého, vykoupil Jeruzalém.

 Ja, bristen ut i jubel tillsammans,      I Jerusalems ruiner;  ty HERREN tröstar sitt folk,      han förlossar Israel.

Ohrnul Hospodin rámě svatosti své před očima všech národů, aby viděly všecky končiny země spasení Boha našeho.

 HERREN blottar sin heliga      arm inför alla hedningars ögon,  och alla jordens ändar få se      vår Guds frälsning.

Odejděte, odejděte, vyjděte z Babylona, nečistého se nedotýkejte; vyjděte z prostředku jeho, očisťte se vy, kteříž nosíte nádobí Hospodinovo.

 Bort, bort, dragen ut därifrån,  kommen icke vid det orent är;  dragen ut ifrån henne, renen eder,  I som bären HERRENS kärl.

Nebo ne s chvátáním vyjdete, aniž s utíkáním půjdete; předcházeti zajisté bude vás Hospodin, a zbéře vás Bůh Izraelský.

 Se, I behöven icke draga ut med hast,  icke vandra bort såsom flyktingar,  ty HERREN går framför eder,  och Israels Gud slutar edert tåg.                   Jesaja, 53 Kapitlet               Herrens tjänares lidande och                      förhärligande.

Aj, služebníku mému šťastně se povede, vyvýšen, vznešen a zveleben bude velmi.

 Se, min tjänare skall hava framgång;  han skall bliva upphöjd och stor och högt uppsatt.

A jakož mnozí se nad ním užasnou, že tak zohavena jest nad jiné lidi osoba jeho, způsob jeho nad syny lidské:

 Såsom många häpnade över honom,  därför att hans utseende var vanställt mer än andra människors  och hans gestalt oansenligare än andra människobarns,

Tak zase skropí národy mnohé, i králové před ním zacpají ústa svá, proto že což jim nebylo vypravováno, to uzří, a tomu, o čemž neslýchali, porozumějí.

 så skall han ock väcka förundran hos många folk;  ja, konungar skola förstummas i förundran över honom.  Ty vad aldrig har varit förtäljt för dem, det få de se,  och vad de aldrig hava hört, det få de förnimma.