Isaiah 15

وَحْيٌ مِنْ جِهَةِ مُوآبَ: إِنَّهُ فِي لَيْلَةٍ خَرِبَتْ عَارُ مُوآبَ وَهَلَكَتْ. إِنَّهُ فِي لَيْلَةٍ خَرِبَتْ قِيرُ مُوآبَ وَهَلَكَتْ.

Utsaga om Moab.  Ja, med Ar-Moab är det ute den natt då det förstöres.  Ja, med Kir-Moab är det ute den natt då det förstöres.

إِلَى الْبَيْتِ وَدِيبُونَ يَصْعَدُونَ إِلَى الْمُرْتَفَعَاتِ لِلْبُكَاءِ. تُوَلْوِلُ مُوآبُ عَلَى نَبُو وَعَلَى مَيْدَبَا. فِي كُلِّ رَأْسٍ مِنْهَا قَرْعَةٌ. كُلُّ لِحْيَةٍ مَجْزُوزَةٌ.

 Habbait och Dibon stiga upp      på offerhöjderna för att gråta;  uppe i Nebo och Medeba      jämrar sig Moab;  alla huvuden där äro skalliga,      alla skägg avskurna.

فِي أَزِقَّتِهَا يَأْتَزِرُونَ بِمِسْحٍ. عَلَى سُطُوحِهَا وَفِي سَاحَاتِهَا يُوَلْوِلُ كُلُّ وَاحِدٍ مِنْهَا سَيَّالاً بِالْبُكَاءِ.

 På dess gator bär man sorgdräkt,      så ock på dess tak;  på dess torg jämra sig alla      och flyta i tårar.

وَتَصْرُخُ حَشْبُونُ وَأَلْعَالَةُ. يُسْمَعُ صَوْتُهُمَا إِلَى يَاهَصَ. لِذلِكَ يَصْرُخُ مُتَسَلِّحُو مُوآبَ. نَفْسُهَا تَرْتَعِدُ فِيهَا.

 Hesbon och Eleale höja klagorop,      så att det höres ända till Jahas.  Därför skria ock Moabs krigare;      hans själ våndas i honom.

يَصْرُخُ قَلْبِي مِنْ أَجْلِ مُوآبَ. الْهَارِبِينَ مِنْهَا إِلَى صُوغَرَ كَعِجْلَةٍ ثُلاَثِيَّةٍ، لأَنَّهُمْ يَصْعَدُونَ فِي عَقَبَةِ اللُّوحِيثِ بِالْبُكَاءِ، لأَنَّهُمْ فِي طَرِيقِ حُورُونَايِمَ يَرْفَعُونَ صُرَاخَ الانْكِسَارِ.

 Mitt hjärta klagar över Moab,      ty hans flyktingar fly ända till Soar,      till Eglat-Selisia;  uppför Halluhits höjd      stiger man under gråt,  och på vägen till Horonaim      höjas klagorop över förstörelsen.

لأَنَّ مِيَاهَ نِمْرِيمَ تَصِيرُ خَرِبَةً، لأَنَّ الْعُشْبَ يَبِسَ. الْكَلأُ فَنِيَ. الْخُضْرَةُ لاَ تُوجَدُ.

 Nimrims vatten      bliva torr ökenmark,  gräset förtorkas, brodden vissnar,      intet grönt lämnas kvar.

لِذلِكَ الثَّرْوَةُ الَّتِي اكْتَسَبُوهَا وَذَخَائِرُهُمْ يَحْمِلُونَهَا إِلَى عَبْرِ وَادِي الصَّفْصَافِ.

 Återstoden av sitt förvärv,      sitt sparda gods,  bär man därför nu bort      över Pilträdsbäcken.

لأَنَّ الصُّرَاخَ قَدْ أَحَاطَ بِتُخُومِ مُوآبَ. إِلَى أَجْلاَيِمَ وَلْوَلَتُهَا. وَإِلَى بِئْرِ إِيلِيمَ وَلْوَلَتُهَا،

 Ja, klagoropen ljuda      runtom i Moabs land;  till Eglaim når dess jämmer      och till Beer-Elim dess jämmer.

لأَنَّ مِيَاهَ دِيمُونَ تَمْتَلِئُ دَمًا، لأَنِّي أَجْعَلُ عَلَى دِيمُونَ زَوَائِدَ. عَلَى النَّاجِينَ مِنْ مُوآبَ أَسَدًا وَعَلَى بَقِيَّةِ الأَرْضِ.

 Dimons vatten      äro fulla av blod.  Ja, ännu något mer      skall jag låta komma över Dimon;  ett lejon över Moabs räddade,      över det som bliver kvar av landet.