Lamentations 4

ALEPH quomodo obscuratum est aurum mutatus est color optimus dispersi sunt lapides sanctuarii in capite omnium platearum
 Huru har icke guldet berövats sin glans,      den ädla metallen förvandlats!  Heliga stenar ligga kringkastade  i alla gators hörn.
BETH filii Sion incliti et amicti auro primo quomodo reputati sunt in vasa testea opus manuum figuli
 Sions ädlaste söner      som aktades lika med fint guld,  huru räknas de icke nu såsom lerkärl,      krukmakarhänders verk!Jer. 19,11.
GIMEL sed et lamiae nudaverunt mammam lactaverunt catulos suos filia populi mei crudelis quasi strutio in deserto
 Själva schakalerna räcka spenarna åt sina ungar      för att giva dem di;  men dottern mitt folk har blivit grym,      lik strutsen i öknen.Job 39,16 f.
DELETH adhesit lingua lactantis ad palatum eius in siti parvuli petierunt panem et non erat qui frangeret eis
 Spenabarnets tunga      låder av törst vid dess gom;  le späda barnen bedja om bröd,      men ingen bryter sådant åt dem.Ps. 137,6. Klag. 2,11 f.
HE qui vescebantur voluptuose interierunt in viis qui nutriebantur in croceis amplexati sunt stercora
 De som förr åto läckerheter      försmäkta nu på gatorna;  de som uppföddes i scharlakan      måste nu ligga i dyn.
VAV et maior effecta est iniquitas filiae populi mei peccato Sodomorum quae subversa est in momento et non ceperunt in ea manus
 Så var dottern mitt folks missgärning större      än Sodoms synd,  Sodoms, som omstörtades i ett ögonblick,      utan att människohänder kommo därvid.1 Mos. 18,20. 19,24 f. Hes. 16,46 f.
ZAI candidiores nazarei eius nive nitidiores lacte rubicundiores ebore antiquo sapphyro pulchriores
 Hennes furstar voro mer glänsande än snö,      de voro vitare än mjölk,  deras hy var rödare än korall,      deras utseende var likt safirens.
HETH denigrata est super carbones facies eorum et non sunt cogniti in plateis adhesit cutis eorum ossibus aruit et facta est quasi lignum
 Nu hava deras ansikten blivit mörkare än svart färg,      man känner icke igen dem på gatorna;  deras hud sitter fastklibbad vid benen,      den har förtorkats och blivit såsom trä.
TETH melius fuit occisis gladio quam interfectis fame quoniam isti extabuerunt consumpti ab sterilitate terrae
 Lyckligare voro de som dräptes med svärd,      än de äro, som dräpas av hunger,  de som täras bort under kval,      utan näring från marken.Jer.8,3.
IOTH manus mulierum misericordium coxerunt filios suos facti sunt cibus earum in contritione filiae populi mei
 Med egna händer måste ömsinta kvinnor      koka sina barn  för att hava dem till föda      vid dottern mitt folks skada.3 Mos. 26,29. 5 Mos. 28,58. 2 Kon. 6,29. Jer. 19,9. Klag. 2,10.
CAPH conplevit Dominus furorem suum effudit iram indignationis suae et succendit ignem in Sion et devoravit fundamenta eius
 HERREN har uttömt sin förtörnelse,      utgjutit sin vredes glöd;  i Sion har han tänt upp en eld,      som har förtärt dess grundvalar.Jer. 17,27. Hes. 7,8.
LAMED non crediderunt reges terrae et universi habitatores orbis quoniam ingrederetur hostis et inimicus per portas Hierusalem
 Ingen konung på jorden hade trott det,      ingen som bor på jordens krets,  att någon ovän eller fiende skulle komma in      genom Jerusalems portar.
MEM propter peccata prophetarum eius iniquitates sacerdotum eius qui effuderunt in medio eius sanguinem iustorum
 För dess profeters synders skull har så skett,      för dess prästers missgärningar,  därför att de därinne utgöto      de rättfärdigas blod.Jer. 5,31. 23,21. 26,8 f. Matt. 23,35.
NUN erraverunt caeci in plateis polluti sunt sanguine cumque non possent tenuerunt lacinias suas
 Såsom blinda irra de omkring på gatorna,      fläckade av blod.  så att ingen finnes, som vågar      komma vid deras kläder.
SAMECH recedite polluti clamaverunt eis recedite abite nolite tangere iurgati quippe sunt et commoti dixerunt inter gentes non addet ultra ut habitet in eis
 »Viken undan!» »Oren!», så ropar man framför dem;      »Viken undan, viken undan, kommen icke vid den!»  ja, flyktiga och ostadiga måste de vara;      bland hedningarna säger man om dem:  »De skola ej mer finna någon boning.»3 Mos. 13,45.
FE facies Domini divisit eos non addet ut respiciat eos facies sacerdotum non erubuerunt neque senum miserti sunt
 HERRENS åsyn förskingrar dem,      han vill icke mer akta på dem;  mot prästerna visas intet undseende,      mot de äldste ingen misskund.
AIN cum adhuc subsisteremus defecerunt oculi nostri ad auxilium nostrum vanum cum respiceremus adtenti ad gentem quae salvare non poterat
 Ännu försmäkta våra ögon      i fåfäng väntan efter hjälp;  från vårt vårdtorn speja vi      efter ett folk som ändå ej kan frälsa oss.
SADE lubricaverunt vestigia nostra in itinere platearum nostrarum adpropinquavit finis noster conpleti sunt dies nostri quia venit finis noster
 Han lurar på vara steg,      så att vi ej våga gå på våra gator.  Vår ände är nära, vara dagar äro ute;      ja, vår ande har kommit.
COPH velociores fuerunt persecutores nostri aquilis caeli super montes persecuti sunt nos in deserto insidiati sunt nobis
 Våra förföljare voro snabbare      än himmelens örnar;  på bergen jagade de oss,      i öknen lade de försåt för oss.
RES spiritus oris nostri christus dominus captus est in peccatis nostris cui diximus in umbra tua vivemus in gentibus
 HERRENS smorde, han som var vår livsfläkt,      blev fångad i deras gropar,  han under vilkens skugga vi hoppades      att få leva bland folken.2 Kon. 25,5 f. Jer. 52,8 f.
SEN gaude et laetare filia Edom quae habitas in terra Hus ad te quoque perveniet calix inebriaberis atque nudaberis
 Ja, fröjda dig och var glad, du dotter Edom,      du som bor i Us' land!  Också till dig skall kalken komma;      du skall varda drucken och få ligga blottad.Ps. 137,7. Jer. 25,15, 21. 49,12.
THAU conpleta est iniquitas tua filia Sion non addet ultra ut transmigret te visitavit iniquitatem tuam filia Edom discoperuit peccata tua
 Din missgärning är ej mer, du dotter Sion;      han skall ej åter föra dig bort i fångenskap.  Men din missgärning, du dotter Edom, skall han hemsöka;      han skall uppenbara dina synder.Jes. 40,2.