Lamentations 5

Ενθυμηθητι, Κυριε, τι εγεινεν εις ημας επιβλεψον, και ιδε τον ονειδισμον ημων.
 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.
Η κληρονομια ημων μετεστραφη εις αλλοτριους, αι οικιαι ημων εις ξενους.
 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.
Εγειναμεν ορφανοι ανευ πατρος, αι μητερες ημων ως χηραι.
 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.
Με αργυριον επιομεν το υδωρ ημων τα ξυλα ημων επωληθησαν εις ημας.
 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.
Επι τον τραχηλον ημων ειναι διωγμος εμοχθησαμεν, αναπαυσιν δεν εχομεν.
 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Ηπλωσαμεν χειρα προς τους Αιγυπτιους, προς τους Ασσυριους, δια να χορτασθωμεν αρτον.
 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Οι πατερες ημων ημαρτησαν, εκεινοι δεν υπαρχουσι και ημεις φερομεν τας ανομιας αυτων.
 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.
Δουλοι εξουσιαζουσιν εφ ημας δεν υπαρχει ο λυτρονων εκ της χειρος αυτων.
 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Φερομεν τον αρτον ημων μετα κινδυνου της ζωης ημων, απ εμπροσθεν της ομφαιας της ερημου.
 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.
Το δερμα ημων ημαυρωθη ως κλιβανος, απο της καυσεως της πεινης.
 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.
Εταπεινωσαν τας γυναικας εν Σιων, τας παρθενους εν ταις πολεσιν Ιουδα.
 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.
Οι αρχοντες εκρεμασθησαν υπο των χειρων αυτων τα προσωπα των πρεσβυτερων δεν ετιμηθησαν.
 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.
Οι νεοι υπεβληθησαν εις το αλεσμα, και τα παιδια επεσον υπο τα ξυλα.
 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.
Οι πρεσβυτεροι επαυσαν απο των πυλων, οι νεοι απο των ασματων αυτων.
 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Επαυσεν η χαρα της καρδιας ημων, ο χορος ημων εστραφη εις πενθος.
 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.
Ο στεφανος της κεφαλης ημων επεσεν ουαι δε εις ημας, διοτι ημαρτησαμεν.
 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.
Δια τουτο εξελιπεν η καρδια ημων, δια ταυτα εσκοτοδινιασαν οι οφθαλμοι ημων.
 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,
Δια την ερημωσιν του ορους Σιων, αι αλωπεκες περιπατουσιν εν αυτω.
 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.
Συ, Κυριε, κατοικεις εις τον αιωνα ο θρονος σου διαμενει εις γενεαν και γενεαν.
 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.
Δια τι θελεις μας λησμονησει δια παντος; θελεις μας εγκαταλειψει εις μακροτητα ημερων;
 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?
Επιστρεψον ημας, Κυριε, προς σε και θελομεν επιστραφη. Ανανεωσον τας ημερας ημων ως το προτερον.
 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.
Διατι απερριψας ημας ολοτελως, ωργισθης εναντιον ημων εως σφοδρα;
 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?