II Corinthians 8

Γνωστοποιουμεν δε εις εσας, αδελφοι, την χαριν του Θεου την δεδομενην εις τας εκκλησιας της Μακεδονιας,
Vi vilja meddela eder, käre bröder, huru Guds nåd har verkat i Macedoniens församlingar.
οτι η περισσεια της χαρας αυτων, ενω εδοκιμαζον μεγαλην θλιψιν, και η βαθεια πτωχεια αυτων ανεδειξαν εκ περισσου τον πλουτον της ελευθεροτητος αυτων
Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor.
διοτι υπηρξαν κατα δυναμιν, μαρτυρω τουτο, και υπερ δυναμιν αυτοπροαιρετοι,
Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna.
παρακαλουντες ημας μετα πολλης παρακλησεως να δεχθωμεν την χαριν και την κοινωνιαν της διακονιας της εις τους αγιους,
Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med om understödet åt de heliga.
και ουχι μονον καθως ηλπισαμεν, αλλ εαυτους εδωκαν πρωτον εις τον Κυριον και εις ημας δια θεληματος του Θεου,
Och de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig själva gåvo de, först och främst åt Herren, och så åt oss, genom Guds vilja.
ωστε παρεκαλεσαμεν τον Τιτον, καθως ηρχισεν, ουτω και να τελειωση προς εσας και την χαριν ταυτην.
Så kunde vi uppmana Titus att han skulle fortsätta såsom han hade begynt och föra jämväl detta kärleksverk bland eder till fullbordan.
Καθως λοιπον περισσευετε εν παντι, εν πιστει και λογω και γνωσει και παση σπουδη και της προς ημας αγαπης σας, ουτω σπουδασατε να περισσευσητε και εν ταυτη τη χαριτι.
Ja, då I nu utmärken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsköns nit, i kärlek, den kärlek som av eder har blivit oss bevisad, så mån I se till, att I också utmärken eder i detta kärleksverk.
Δεν λεγω τουτο κατ επιταγην, αλλα δια να δοκιμασω δια της σπουδης των αλλων και την γνησιοτητα της αγαπης σας
Detta säger jag dock icke såsom en befallning, utan därför att jag, genom att framhålla andras nit, vill pröva om också eder kärlek är äkta.
διοτι εξευρετε την χαριν του Κυριου ημων Ιησου Χριστου, οτι πλουσιος ων επτωχευσε δια σας, δια να πλουτησητε σεις με την πτωχειαν εκεινου.
I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi, nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika.
Και εις τουτο γνωμην διδω διοτι τουτο συμφερει εις εσας, οιτινες ηρχισατε απο περυσιν ουχι μονον το να καμητε, αλλα και το να θελητε
Det är allenast ett råd som jag härmed giver. Ty detta kan vara nyttigt för eder. I voren ju före de andra -- redan under förra året -- icke allenast när det gällde att sätta saken i verket, utan till och med när det gällde att besluta sig för den.
τωρα δε τελειωσατε και το να καμητε, ωστε καθως υπηρξεν η προθυμια του θελειν, ουτω να υπαρχη και το τελειωσαι αφ οσα εχετε.
Fullborden nu ock edert verk, så att I, som voren så villiga att besluta det, jämväl, i mån av edra tillgångar, fören det till fullbordan.
Διοτι εαν προυπαρχη η προθυμια, ειναι τις ευπροσδεκτος καθ οσα εχει, ουχι καθ οσα δεν εχει.
Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har.
Επειδη δεν θελω να ηναι εις αλλους ανεσις, εις εσας δε στενοχωρια
Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske,
αλλα να γεινη εν ισοτητι, ωστε εν τω παροντι καιρω το περισσευμα σας να αναπληρωση την στερησιν εκεινων, δια να χρησιμευση και το περισσευμα εκεινων εις την στερησιν σας, ωστε να γεινη ισοτης,
så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp. Så skall en utjämning ske,
καθως ειναι γεγραμμενον Οστις ειχε συναξει πολυ δεν ελαμβανε πλειοτερον, και οστις ολιγον δεν ελαμβανεν ολιγωτερον.
efter skriftens ord: »Den som hade samlat mycket hade intet till överlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.»
Χαρις δε εις τον Θεον τον διδοντα εις την καρδιαν του Τιτου την αυτην σπουδην δια σας,
Gud vare tack, som också i Titus' hjärta ingiver samma nit för eder.
διοτι την μεν προτροπην εδεχθη, προθυμοτερος δε ων ανεχωρησε προς εσας αυτοπροαιρετος.
Ty han mottog villigt vår uppmaning; ja, han var så nitisk, att han nu självmant far åstad till eder.
Επεμψαμεν δε μετ αυτου τον αδελφον, του οποιου ο εν τω ευαγγελιω επαινος γινεται κατα πασας τας εκκλησιας
Med honom sända vi ock här en broder som i alla våra församlingar prisas för sitt nit om evangelium;
και ουχι μονον τουτο, αλλα και εψηφισθη υπο των εκκλησιων συνοδοιπορος ημων μετα της δωρεας ταυτης της διακονουμενης υφ ημων προς την δοξαν αυτου του Κυριου και προς ενδειξιν της προθυμιας σας
dessutom har han ock av församlingarna blivit utvald att vara vår följeslagare, när vi skola begiva oss åstad med den kärleksgåva som nu genom vår försorg kommer till stånd, Herren till ära och såsom ett vittnesbörd om vår goda vilja.
φοβουμενοι τουτο, μη προσαψη τις εις ημας μωμον εν τη αφθονια ταυτη τη διακονουμενη υφ ημων,
Därmed vilja vi förebygga att man talar illa om oss, i vad som rör det rikliga sammanskott som nu genom vår försorg kommer till stånd.
προνοουντες τα καλα ουχι μονον ενωπιον του Κυριου, αλλα και ενωπιον των ανθρωπων.
Ty vi vinnlägga oss om vad som är gott icke allenast inför Herren, utan ock inför människor.
Επεμψαμεν δε μετ αυτων τον αδελφον ημων, τον οποιον πολλακις εδοκιμασαμεν εν πολλοις οτι ειναι προθυμος, τωρα δε πολυ προθυμοτερος δια την πολλην πεποιθησιν την προς εσας.
Jämte dessa sända vi en annan av våra bröder, vilkens nit vi ofta och i många stycken hava funnit hålla provet, och som nu på grund av sin stora tillit till eder är ännu mycket mer nitisk.
Οσον μεν περι Τιτου, ειναι κοινωνος εμου και εις εσας συνεργος οσον δε περι των αδελφων ημων, ειναι αποστολοι των εκκλησιων, δοξα Χριστου.
Om jag nu har anbefallt Titus, så mån I besinna att han är min medbroder och min medarbetare till edert bästa; och om jag har skrivit om andra våra bröder, så mån I besinna att de äro församlingssändebud och Kristi ära.
Την ενδειξιν λοιπον της αγαπης σας και της καυχησεως ημων την οποιαν εχομεν δια σας, δειξατε προς αυτους και ενωπιον των εκκλησιων.
Given alltså inför församlingarna bevis på eder kärlek, och därmed också på sanningen av det som vi inför dem hava sagt till eder berömmelse.