I Corinthians 3

Και εγω, αδελφοι, δεν ηδυνηθην να λαλησω προς εσας ως προς πνευματικους, αλλ ως προς σαρκικους, ως προς νηπια εν Χριστω.
Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor, utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus.
Γαλα σας εποτισα και ουχι στερεαν τροφην διοτι δεν ηδυνασθε ετι να δεχθητε αυτην. Αλλ ουδε τωρα δυνασθε ετι
Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det,
επειδη ετι σαρκικοι εισθε. Διοτι ενω ειναι μεταξυ σας φθονος και ερις και διχονοιαι, δεν εισθε σαρκικοι και περιπατειτε κατα ανθρωπον;
eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, och vandren I icke då på vanligt människosätt?
Διοτι οταν λεγη τις, Εγω μεν ειμαι του Παυλου, αλλος δε, Εγω του Απολλω δεν εισθε σαρκικοι;
När den ene säger: »Jag håller mig till Paulus» och den andre: »Jag håller mig till Apollos», ären I icke då lika hopen av människor?
Τις λοιπον ειναι ο Παυλος, και τις ο Απολλως, παρα υπηρεται, δια των οποιων επιστευσατε και, οπως ο Κυριος εδωκεν εις εκαστον;
Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilka I haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren har beskärt åt var och en av dem.
Εγω εφυτευσα, ο Απολλως εποτισεν, αλλ ο Θεος ηυξησεν
Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.
ωστε ουτε ο φυτευων ειναι τι ουτε ο ποτιζων, αλλ ο Θεος ο αυξανων.
Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.
Ο φυτευων δε και ο ποτιζων ειναι εν και εκαστος θελει λαβει τον εαυτου μισθον κατα τον κοπον αυτου.
Den som planterar och den som vattnar -- den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete.
Διοτι του Θεου ειμεθα συνεργοι σεις εισθε του Θεου αγρος, του Θεου οικοδομη.
Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.
Εγω κατα την χαριν του Θεου την δοθεισαν εις εμε ως σοφος αρχιτεκτων θεμελιον εθεσα, αλλος δε εποικοδομει εκαστος ομως ας βλεπη πως εποικοδομει
Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en må se till, huru han bygger därpå.
διοτι θεμελιον αλλο ουδεις δυναται να θεση παρα το τεθεν, το οποιον ειναι ο Ιησους Χριστος.
Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus;
Εαν δε τις εποικοδομη επι το θεμελιον τουτο χρυσον, αργυρον, λιθους τιμιους, ξυλα, χορτον, καλαμην
men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå,
εκαστου το εργον θελει φανερωθη διοτι η ημερα θελει φανερωσει αυτο, επειδη δια πυρος ανακαλυπτεται και το πυρ θελει δοκιμασει το εργον εκαστου οποιον ειναι.
så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva.
Εαν το εργον τινος, το οποιον επωκοδομησε μενη, θελει λαβει μισθον
Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön;
εαν το εργον τινος κατακαη, θελει ζημιωθη, αυτος ομως θελει σωθη, πλην ουτως ως δια πυρος.
men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.
Δεν εξευρετε οτι εισθε ναος Θεου και το Πνευμα του Θεου κατοικει εν υμιν;
Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?
Εαν τις φθειρη τον ναον του Θεου, τουτον θελει φθειρει ο Θεος διοτι ο ναος του Θεου ειναι αγιος, οστις εισθε σεις.
Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.
Μηδεις ας μη εξαπατα εαυτον εαν τις μεταξυ σας νομιζη οτι ειναι σοφος εν τω κοσμω τουτω, ας γεινη μωρος δια να γεινη σοφος.
Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis.
Διοτι η σοφια του κοσμου τουτου ειναι μωρια παρα τω Θεω. Επειδη ειναι γεγραμμενον Οστις συλλαμβανει τους σοφους εν τη πανουργια αυτων
Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet:  »Han fångar de visa i deras klokskap»;
και παλιν Ο Κυριος γινωσκει τους διαλογισμους των σοφων, οτι ειναι ματαιοι.
så ock:  »Herren känner  de visas tankar,  han vet att de äro fåfängliga.»
Ωστε μηδεις ας μη καυχαται εις ανθρωπους διοτι τα παντα ειναι υμων,
Så berömme sig då ingen av människor. Allt hör ju eder till;
ειτε Παυλος ειτε Απολλως ειτε Κηφας ειτε κοσμος ειτε ζωη ειτε θανατος ειτε παροντα ειτε μελλοντα, τα παντα ειναι υμων,
det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela världen, det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall komma, alltsammans hör eder till.
σεις δε του Χριστου, ο δε Χριστος του Θεου.
Men I hören Kristus till, och Kristus hör Gud till.