Song of Solomon 1

[] Süleyman’ın Ezgiler Ezgisi.

Bruden talar om och till brudgummen v.Sångernas sång av Salomo.

Beni dudaklarıyla öptükçe öpsün! Çünkü aşkın şaraptan daha tatlı.

 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun!  Ty din kärlek är mer ljuv än vin.

Ne güzel kokuyor sürdüğün esans, Dökülmüş esans sanki adın, Kızlar bu yüzden seviyor seni.

 Ljuv är doften av dina salvor,  ja, en utgjuten salva är ditt namn;  fördenskull hava tärnorna dig kär.

Al götür beni, haydi koşalım! Kral beni odasına götürsün. Seninle coşup seviniriz, Aşkını şaraptan çok överiz. Ne kadar haklılar seni sevmekte!

 Drag mig med dig!  Med hast vilja vi följa dig.  Ja, konungen har fört mig in i sina gemak;  Vi vilja fröjdas och vara glada över dig,  vi vilja prisa din kärlek högre än vin;  med rätta har man dig kär.               ----

Esmerim ben, ama güzelim, Ey Yeruşalim kızları! Kedar’ın çadırları gibi, Süleyman’ın çadır bezleri gibi kara.

 Svart är jag, dock är jag täck,      I Jerusalems döttrar,  lik Kedars hyddor,      lik Salomos tält.

Bakmayın esmer olduğuma, Güneş kararttı beni. Çünkü kızdılar bana erkek kardeşlerim, Bağlara bakmakla görevlendirdiler. Ama kendi bağıma bakmadım.

 Sen icke därpå att jag är så svart,  att solen har bränt mig så.  Min moders söner blevo vreda på mig  och satte mig till vingårdsvakterska;  min egen vingård kunde jag icke vakta.

Ey sevgilim, söyle bana, sürünü nerede otlatıyorsun, Öğleyin nerede yatırıyorsun? Neden arkadaşlarının sürüleri yanında Yüzünü örten bir kadın durumuna düşeyim?

 »Säg mig, du som min själ har kär:  Var för du din hjord i bet?  Var låter du den vila om middagen?  Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna  vid dina vänners hjordar.»

Ey güzeller güzeli, Bilmiyorsan, Sürünün izine çık, Çobanların çadırları yanında Oğlaklarını otlat.

 »Om du icke vet det,      du skönaste bland kvinnor,  så gå blott åstad i hjordens spår,      och för dina killingar i bet      vid herdarnas tält.»               ----

Firavunun arabalarına koşulu kısrağa benzetiyorum seni, aşkım benim!

 »Vid ett sto i Faraos spann      förliknar jag dig, min älskade.

Yanakların süslerle, Boynun gerdanlıklarla ne güzel!

 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen,      din hals med sina pärlerader.

Sana gümüş düğmelerle altın süsler yapacağız.

 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig      med silverkulor på.»

Kral divandayken, Hintsümbülümün güzel kokusu yayıldı.

 »Medan konungen håller sin fest,      sprider min nardus sin doft.

Memelerim arasında yatan Mür dolu bir kesedir benim için sevgilim;

 Min vän är för mig ett myrragömme,      som jag bär i min barm.

Eyn-Gedi bağlarında Bir demet kına çiçeğidir benim için sevgilim.

 Min vän är för mig en klase cyperblommor      från En-Gedis vingårdar.»

Ah, ne güzelsin, aşkım, ah, ne güzel! Gözlerin tıpkı birer güvercin!

 »Vad du är skön, min älskade!      Vad du är skön!      Dina ögon äro duvor.»

Ne yakışıklısın, sevgilim, ah, ne çekici! Yeşilliktir yatağımız.

 »Vad du är skön, min vän!      Ja, ljuvlig är du,      och grönskande är vårt viloläger.

Sedir ağaçlarıdır evimizin kirişleri, Tavanımızın tahtaları ardıçlar.

 Bjälkarna i vår boning äro cedrar,      och cypresser vår väggpanel.»         2, bruden talar åter v.  3--5.  -- Bruden          talar till Jerusalems döttrar v.  6--7.             -- Bruden talar v.  8--9, anför          brudgummens ord v.  10--14.  -- Vers om           vingårdens fiender v.  15.  -- Bruden                     talar v.  16--17.