Psalms 95

Gelin, RAB’be sevinçle haykıralım, Bizi kurtaran kayaya sevinç çığlıkları atalım,
 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN,  jubel till vår frälsnings klippa.
Şükranla huzuruna çıkalım, O’na sevinç ilahileri yükseltelim!
 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse  och höja jubel till honom med lovsånger.
Çünkü RAB ulu Tanrı’dır, Bütün ilahların üstünde ulu kraldır.
 Ty HERREN är en stor Gud,  en stor konung över alla gudar.
Yerin derinlikleri O’nun elindedir, Dağların dorukları da O’nun.
 Han har jordens djup i sin hand,  och bergens höjder äro hans;
Deniz O’nundur, çünkü O yarattı, Karaya da O’nun elleri biçim verdi.
 hans är havet, ty han har gjort det,  och hans händer hava danat det torra.
Gelin, tapınalım, eğilelim, Bizi yaratan RAB’bin önünde diz çökelim.
 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla,  låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
[] Çünkü O Tanrımız’dır, Bizse O’nun otlağının halkı, Elinin altındaki koyunlarız. Bugün sesini duyarsanız,
 Ty han är vår Gud,  och vi äro det folk som han har till sin hjord,  vi äro får som stå under hans vård.
[] Meriva’da, o gün çölde, Massa’da olduğu gibi, Yüreklerinizi nasırlaştırmayın.
 O att I villen i dag höra hans röst!  Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba,  såsom på Massas dag i öknen,
Yaptıklarımı görmelerine karşın, Atalarınız orada beni sınayıp denediler.
 där edra fäder frestade mig,  där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
Kırk yıl o kuşaktan hep iğrendim, “Yüreği kötü yola sapan bir halktır” dedim, “Yollarımı bilmiyorlar.”
 I fyrtio år var det släktet mig till leda,  och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta,  och de vilja icke veta av mina vägar.»
[] [] Bu yüzden öfkeyle ant içtim: “Huzur diyarıma asla girmeyecekler!”
 Så svor jag då i min vrede:  »De skola icke komma in i min vila.»