Psalms 94

Ya RAB, öç alıcı Tanrı, Saç ışığını, ey öç alıcı Tanrı!

 Du hämndens Gud, o HERRE,  du hämndens Gud, träd fram i glans.

Kalk, ey yeryüzünün yargıcı, Küstahlara hak ettikleri cezayı ver!

 Res dig, du jordens domare,  vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

Kötüler ne zamana dek, ya RAB, Ne zamana dek sevinip coşacak?

 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE,  huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

Ağızlarından küstahlık dökülüyor, Suç işleyen herkes övünüyor.

 Deras mun flödar över av fräckt tal;  de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

Halkını eziyorlar, ya RAB, Kendi halkına eziyet ediyorlar.

 Ditt folk, o HERRE, krossa de,  och din arvedel förtrycka de.

Dulu, garibi boğazlıyor, Öksüzleri öldürüyorlar.

 Änkor och främlingar dräpa de,  och faderlösa mörda de.

“RAB görmez” diyorlar, “Yakup’un Tanrısı dikkat etmez.”

 Och de säga: »HERREN ser det icke,  Jakobs Gud märker det icke.»

Ey halkın içindeki budalalar, dikkat edin; Ey aptallar, ne zaman akıllanacaksınız?

 Märken själva, I oförnuftiga bland folket;  I dårar, när kommen I till förstånd?

Kulağı yaratan işitmez mi? Göze biçim veren görmez mi?

 Den som har planterat örat,      skulle han icke höra?  Den som har danat ögat,      skulle han icke se?

Ulusları yola getiren yargılamaz mı? İnsanı eğiten bilmez mi?

 Den som håller hedningarna i tukt,      skulle han icke straffa,  han som lär människorna förstånd?

[] RAB insanın düşüncelerinin Boş olduğunu bilir.

 HERREN känner      människornas tankar,  han vet att de själva äro fåfänglighet.

Ne mutlu, ya RAB, yola getirdiğin, Yasanı öğrettiğin insana!

 Säll är den man      som du, HERRE, undervisar,  och som du lär genom din lag,

Kötüler için çukur kazılıncaya dek, Onu sıkıntılı günlerden kurtarıp rahatlatırsın.

 för att skaffa honom ro för olyckans dagar,  till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

Çünkü RAB halkını reddetmez, Kendi halkını terk etmez.

 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk,  och sin arvedel övergiver han icke.

Adalet yine doğruluk üzerine kurulacak, Yüreği temiz olan herkes ona uyacak.

 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten,  och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

Kötülere karşı beni kim savunacak? Kim benim için suçlulara karşı duracak?

 Vem står upp till att försvara mig mot de onda,  vem bistår mig mot ogärningsmännen?

RAB yardımcım olmasaydı, Şimdiye dek sessizlik diyarına göçmüştüm bile.

 Om HERREN icke vore min hjälp,  så bodde min själ snart i det tysta.

“Ayağım kayıyor” dediğimde, Sevgin ayakta tutar beni, ya RAB.

 När jag tänkte: »Min fot vacklar»,  då stödde mig din når, o HERRE:

Kaygılar içimi sarınca, Senin avutmaların gönlümü sevindirir.

 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta,  då gladde din tröst min själ.

Yasaya dayanarak haksızlık yapan koltuk sahibi Seninle bağdaşır mı?

 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig,  det säte där man över våld i lagens namn,

Onlar doğruya karşı birleşiyor, Suçsuzu ölüme mahkûm ediyorlar.

 där de tränga den rättfärdiges själ  och fördöma oskyldigt blod?

Ama RAB bana kale oldu, Tanrım sığındığım kaya oldu.

 Men HERREN bliver för mig en borg,  min Gud bliver min tillflykts klippa.

Tanrımız RAB yaptıkları kötülüğü Kendi başlarına getirecek, Kötülükleri yüzünden köklerini kurutacak, Evet, köklerini kurutacak.

 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem  och förgör dem för deras ondskas skull.  Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.