Psalms 88

Ya RAB, beni kurtaran Tanrı, Gece gündüz sana yakarıyorum.

En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

Duam sana erişsin, Kulak ver yakarışıma.

 HERRE, min frälsnings Gud,  dag och natt ropar jag inför dig.

Çünkü sıkıntıya doydum, Canım ölüler diyarına yaklaştı.

 Låt min bön komma inför ditt ansikte,  böj ditt öra till mitt rop.

Ölüm çukuruna inenler arasında sayılıyorum, Tükenmiş gibiyim;

 Ty min själ är mättad med lidanden,  och mitt liv har kommit nära dödsriket.

Ölüler arasına atılmış, Artık anımsamadığın, İlginden yoksun, Mezarda yatan cesetler gibiyim.

 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven,  jag är såsom en man utan livskraft.

Beni çukurun dibine, Karanlıklara, derinliklere attın.

 Jag är övergiven bland de döda,  lik de slagna som ligga i graven,  dem på vilka du icke mer tänker,  och som äro avskilda från din hand.

Öfken üzerime çöktü, Dalga dalga kızgınlığınla beni ezdin. Sela

 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven,  ned i mörkret, ned i djupet.

Yakınlarımı benden uzaklaştırdın, İğrenç kıldın beni gözlerinde. Kapalı kaldım, çıkamıyorum.

 Den vrede vilar tung på mig,  och alla dina böljors svall låter du gå över mig.  Sela.

Üzüntüden gözlerimin feri sönüyor, Her gün sana yakarıyorum, ya RAB, Ellerimi sana açıyorum.

 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig;  du har gjort mig till en styggelse för dem;  jag ligger fången och kan icke komma ut.

Harikalarını ölülere mi göstereceksin? Ölüler mi kalkıp seni övecek? Sela

 Mitt öga förtvinar av lidande;  HERRE, jag åkallar dig dagligen,  jag uträcker mina händer till dig.

Sevgin mezarda, Sadakatin yıkım diyarında duyurulur mu?

 Gör du väl under för de döda,  eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig?  Sela.

Karanlıklarda harikaların, Unutulmuşluk diyarında doğruluğun bilinir mi?

 Förtäljer man i graven om din nåd,  i avgrunden om din trofasthet?

Ama ben, ya RAB, yardıma çağırıyorum seni, Sabah duam sana varıyor.

 Känner man i mörkret dina under,  och din rättfärdighet i glömskans land?

Niçin beni reddediyorsun, ya RAB, Neden yüzünü benden gizliyorsun?

 Men jag ropar till dig, HERRE,  och bittida kommer min bön dig till mötes.

Düşkünüm, gençliğimden beri ölümle burun burunayım, Dehşetlerinin altında tükendim.

 Varför förkastar du, HERRE, min själ,  varför döljer du ditt ansikte för mig?

Şiddetli gazabın üzerimden geçti, Saçtığın dehşet beni yedi bitirdi.

 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom;  jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

Bütün gün su gibi kuşattılar beni, Çevremi tümüyle sardılar.

 Din vredes lågor gå över mig,  dina fasor förgöra mig.

Eşi dostu benden uzaklaştırdın, Tek dostum karanlık kaldı.

 De omgiva mig beständigt såsom vatten,  de kringränna mig allasammans. [ (Psalms 88:19)  Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig;  i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret. ]