Psalms 81

Sevincinizi dile getirin gücümüz olan Tanrı’ya, Sevinç çığlıkları atın Yakup’un Tanrısı’na!

För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

Çalgıya başlayın, tef çalın, Tatlı sesli lir ve çenk çınlatın.

 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet,  höjen jubel till Jakobs Gud.

[] Yeni Ay’da, dolunayda, Boru çalın bayram günümüzde.

 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda,  ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

Çünkü bu İsrail için bir kuraldır, Yakup’un Tanrısı’nın ilkesidir.

 Stöten i basun vid nymånaden,  vid fullmånen, på vår högtidsdag.

Tanrı Mısır’a karşı yürüdüğünde, Yusuf soyuna koydu bu koşulu. Orada tanımadığım bir ses işittim:

 Ty detta är en stadga för Israel,  en Jakobs Guds rätt.

“Sırtındaki yükü kaldırdım, Ellerin küfeden kurtuldu” diyordu,

 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef,  när han drog ut mot Egyptens land.  Jag hör ett tal som är mig nytt:

[] “Sıkıntıya düşünce seslendin, seni kurtardım, Gök gürlemesinin ardından sana yanıt verdim, Meriva sularında seni sınadım. Sela

 »Jag lyfte bördan från hans skuldra,  hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

“Dinle, ey halkım, seni uyarıyorum; Ey İsrail, keşke beni dinlesen!

 I nöden ropade du, och jag räddade dig;  jag svarade dig, höljd i tordön,  jag prövade dig vid Meribas vatten.  Sela.

[] Aranızda yabancı ilah olmasın, Başka bir ilaha tapmayın!

 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig;  Israel, o att du ville höra mig!

Seni Mısır’dan çıkaran Tanrın RAB benim. Ağzını iyice aç, doldurayım!

 Hos dig skall icke finnas någon annan gud,  och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

“Ama halkım sesimi dinlemedi, İsrail bana boyun eğmek istemedi.

 Jag är HERREN, din Gud,  som har fört dig upp ur Egyptens land;  låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

Ben de onları inatçı yürekleriyle baş başa bıraktım, Bildikleri gibi yaşasınlar diye.

 Men mitt folk ville ej höra min röst,  och Israel var mig icke till viljes.

Keşke halkım beni dinleseydi, İsrail yollarımda yürüseydi!

 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet,  det fingo vandra efter sina egna rådslag.

Düşmanlarını hemen yere serer, Hasımlarına el kaldırırdım!

 O att mitt folk ville höra mig,  och att Israel ville vandra på mina vägar!

Benden nefret edenler bana boyun eğerdi, Bu böyle sonsuza dek sürerdi.

 Då skulle jag snart kuva deras fiender  och vända min hand mot deras ovänner.

Oysa sizleri en iyi buğdayla besler, Kayadan akan balla doyururdum.”

 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet,  och hans folks tid skulle vara evinnerligen. [ (Psalms 81:17)  Och han skulle bespisa det med bästa vete;  ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.» ]