Psalms 72

Ey Tanrı, adaletini krala, Doğruluğunu kral oğluna armağan et.

Av Salomo.  Gud, giv åt konungen dina rätter      och din rättfärdighet åt konungasonen.

Senin halkını doğrulukla, Mazlum kullarını adilce yargılasın!

 Han döme ditt folk med rättfärdighet      och dina betryckta med rätt.

Dağlar, tepeler, Halka adilce gönenç getirsin!

 Bergen bäre frid åt folket,      så ock höjderna, genom rättfärdighet.

Mazlumlara hakkını versin, Yoksulların çocuklarını kurtarsın, Zalimleriyse ezsin!

 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket,  han frälse de fattiga      och krosse förtryckaren.

Güneş ve ay durdukça, Kral kuşaklar boyunca yaşasın;

 Dig frukte man, så länge solen varar,      och så länge månen skiner,      från släkte till släkte.

Yeni biçilmiş çayıra düşen yağmur gibi, Toprağı sulayan bereketli yağmurlar gibi olsun!

 Han vare lik regnet som faller på ängen,  lik en regnskur som vattnar jorden.

Onun günlerinde doğruluk serpilip gelişsin, Ay ışıdığı sürece esenlik artsın!

 I hans dagar blomstre den rättfärdige,  och stor frid råde,      till dess ingen måne mer finnes.

[] Egemenlik sürsün denizden denize, Fırat’tan yeryüzünün ucuna dek!

 Må han härska från hav till hav  och ifrån floden intill jordens ändar.

Çöl kabileleri diz çöksün önünde, Düşmanları toz yalasın.

 För honom buge sig öknens inbyggare,  och hans fiender slicke stoftet.

Tarşiş’in ve kıyı ülkelerinin kralları Ona haraç getirsin, Saba ve Seva kralları armağanlar sunsun!

 Konungarna från Tarsis och havsländerna      hembäre skänker,  konungarna av Saba och Seba      bäre fram gåvor.

Bütün krallar önünde yere kapansın, Bütün uluslar ona kulluk etsin!

 Ja, alla konungar falle ned för honom,      alla hedningar tjäne honom.

Çünkü yardım isteyen yoksulu, Dayanağı olmayan düşkünü o kurtarır.

 Ty han skall rädda den fattige som ropar  och den betryckte och den som ingen hjälpare har.

Yoksula, düşküne acır, Düşkünlerin canını kurtarır.

 Han skall vara mild mot den arme och fattige;  de fattigas själar skall han frälsa.

Baskıdan, zorbalıktan özgür kılar onları, Çünkü onun gözünde onların kanı değerlidir.

 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ,  och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.

Yaşasın kral! Ona Saba altını versinler; Durmadan dua etsinler onun için, Gün boyu onu övsünler!

 Må han leva; må man föra till honom      guld från Saba.  Ständigt bedje man för honom,      alltid välsigne man honom.

Ülkede bol buğday olsun, Dağ başlarında dalgalansın! Başakları Lübnan gibi verimli olsun, Kent halkı ot gibi serpilip çoğalsın!

 Ymnigt växe säden i landet,      ända till bergens topp;  dess frukt må susa      likasom Libanons skog;  och folk blomstre upp i städerna      såsom örter på marken.

Kralın adı sonsuza dek yaşasın, Güneş durdukça adı var olsun, Onun aracılığıyla insanlar kutsansın, Bütün uluslar “Ne mutlu ona” desin!

 Hans namn förblive evinnerligen;  så länge solen skiner, fortplante sig hans namn.  Och i honom välsigne man sig;      alla hedningar prise honom säll.

RAB Tanrı’ya, İsrail’in Tanrısı’na övgüler olsun, Harikalar yaratan yalnız O’dur.

Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!

Yüce adına sonsuza dek övgüler olsun, Bütün yeryüzü O’nun yüceliğiyle dolsun! Amin! Amin!

Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.

İşay oğlu Davut’un duaları burada bitiyor.

Slut på Davids, Isais sons, böner.           Den frommes tröst vid de ogudaktigas                          lycka.