Psalms 69

Kurtar beni, ey Tanrı, Sular boyuma ulaştı.

För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

Dipsiz batağa gömülüyorum, Basacak yer yok. Derin sulara battım, Sellere kapıldım.

 Fräls mig, Gud; ty vattnen      tränga mig inpå livet.

Tükendim feryat etmekten, Boğazım kurudu; Gözlerimin feri sönüyor Tanrım’ı beklemekten.

 Jag har sjunkit ned i djup dy,      där ingen botten är;  jag har kommit i djupa vatten,      och svallet vill fördränka mig.

[] Yok yere benden nefret edenler Saçlarımdan daha çok. Kalabalıktır canıma kasteden haksız düşmanlarım. Çalmadığım malı nasıl geri verebilirim?

 Jag har ropat mig trött,      min strupe är förtorkad;  mina ögon försmäkta      av förbidan efter min Gud.

Akılsızlığımı biliyorsun, ey Tanrı, Suçlarım senden gizli değil.

 Flera än håren på mitt huvud      äro de som hata mig utan sak;  många äro de som vilja förgöra mig,      de som äro mina fiender utan skäl;  vad jag icke har rövat,      det måste jag gälda.

Ya Rab, Her Şeye Egemen RAB, Utanmasın sana umut bağlayanlar benim yüzümden! Ey İsrail’in Tanrısı, Benim yüzümden sana yönelenler rezil olmasın!

 Du, o Gud,      känner min dårskap,  och mina skulder äro icke      förborgade för dig.

Senin uğruna hakarete katlandım, Utanç kapladı yüzümü.

 Låt icke i mig dem komma på skam,      som förbida dig, Herre,      HERRE Sebaot;  Låt icke i mig dem varda till blygd,      som söka dig,      du Israels Gud.

Kardeşlerime yabancı, Annemin öz oğullarına uzak kaldım.

 Ty för din skull bär jag smälek,  för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

[] [] Çünkü evin için gösterdiğim gayret beni yiyip bitirdi, Sana edilen hakaretlere ben uğradım.

 främmande har jag blivit för mina bröder  och en främling för min moders barn.

Oruç tutup ağlayınca, Yine hakarete uğradım.

 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig,  och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Çula büründüğüm zaman Alay konusu oldum.

 Jag grät, ja, min själ grät under fasta,  men det blev mig till smälek.

Kent kapısında oturanlar beni çekiştiriyor, Sarhoşların türküsü oldum.

 Jag klädde mig i sorgdräkt,  men jag blev för dem ett ordspråk.

Ama benim duam sanadır, ya RAB. Ey Tanrı, sevginin bolluğuyla, Güvenilir kurtarışınla uygun gördüğünde Yanıtla beni.

 Om mig tassla de, när de sitta i porten;  i dryckeslag göra de visor om mig.

Beni çamurdan kurtar, İzin verme batmama; Benden nefret edenlerden, Derin sulardan kurtulayım.

 Men jag kommer med min bön till dig,      HERRE, i behaglig tid,  genom din stora nåd, o Gud;  svara mig i din frälsande trofasthet.

Seller beni sürüklemesin, Engin beni yutmasın, Ölüm çukuru ağzını üstüme kapamasın.

 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned;  låt mig bliva räddad från dem som hata mig      och från de djupa vattnen.

Yanıt ver bana, ya RAB, Çünkü sevgin iyidir. Yüzünü çevir bana büyük merhametinle!

 Låt icke vattensvallet fördränka mig  eller djupet uppsluka mig;  och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Kulundan yüzünü gizleme, Çünkü sıkıntıdayım, hemen yanıtla beni!

 Svara mig, HERRE,      ty god är din nåd;  vänd dig till mig      efter din stora barmhärtighet.

Yaklaş bana, kurtar canımı, Al başımdan düşmanlarımı.

 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare,  ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Bana nasıl hakaret edildiğini, Utandığımı, rezil olduğumu biliyorsun; Düşmanlarımın hepsi senin önünde.

 Kom till min själ och förlossa henne;  befria mig för mina fienders skull.

Hakaret kalbimi kırdı, dertliyim, Acılarımı paylaşacak birini bekledim, çıkmadı, Avutacak birini aradım, bulamadım.

 Du känner min smälek,      min skam och blygd;  du ser alla mina ovänner.

[] Yiyeceğime zehir kattılar, Sirke içirdiler susadığımda.

 Smälek har krossat mitt hjärta,      så att jag är vanmäktig;  jag väntade på medlidande, men där var intet,  och på tröstare, men jag fann ingen.

[] Önlerindeki sofra tuzak olsun onlara, Yandaşları için kapan olsun!

 De gåvo mig galla att äta,  och ättika att dricka, i min törst.

Gözleri kararsın, göremesinler! Bellerini hep bükük tut!

 Må deras bord framför dem bliva till en snara  och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Gazabını yağdır üzerlerine, Öfkenin ateşi yapışsın yakalarına!

 må deras ögon förmörkas, så att de icke se;  gör deras länder vacklande alltid.

[] Issız kalsın konakları, Çadırlarında oturan olmasın!

 Gjut ut över dem din ogunst,  och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Çünkü senin vurduğun insanlara zulmediyor, Yaraladığın insanların acısını konuşuyorlar.

 Deras gård blive öde,  ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Ceza yağdır başlarına, Senin tarafından aklanmasınlar!

 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit  och orda om huru de plågas, som du har stungit.

[] Yaşam kitabından silinsin adları, Doğrularla yan yana yazılmasınlar!

 Låt dem gå från missgärning till missgärning,  och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Bense ezilmiş ve kederliyim, Senin kurtarışın, ey Tanrı, bana bir kale olsun!

 Må de utplånas ur de levandes bok  och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Tanrı’nın adını ezgilerle öveceğim, Şükranlarımla O’nu yücelteceğim.

 Men mig som är betryckt och plågad,  mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

RAB’bi bir öküzden, Boynuzlu, tırnaklı bir boğadan Daha çok hoşnut eder bu.

 Jag vill lova Guds namn med sång  och upphöja honom med tacksägelse.

Mazlumlar bunu görünce sevinsin, Ey Tanrı’ya yönelen sizler, yüreğiniz canlansın.

 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur,  något offerdjur med horn och klövar.

Çünkü RAB yoksulları işitir, Kendi tutsak halkını hor görmez.

 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig;  I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

O’na övgüler sunun, ey yer, gök, Denizler ve onlardaki bütün canlılar!

 Ty HERREN lyssnar till de fattiga  och föraktar icke sina fångna.

Çünkü Tanrı Siyon’u kurtaracak, Yahuda kentlerini onaracak; Halk oraya yerleşip sahibi olacak.

 Honom love himmelen och jorden,  havet och allt vad som rör sig däri.

Kullarının çocukları orayı miras alacak, O’nun adını sevenler orada oturacak.

 Ty Gud skall frälsa Sion,  han skall bygga upp Juda städer;  man skall bo i dem och besitta landet. [ (Psalms 69:37)  Hans tjänares barn skola få det till arvedel,  och de som älska hans namn skola bo däri. ]