Psalms 66

Ey yeryüzündeki bütün insanlar, Tanrı’ya sevinç çığlıkları atın!

För sångmästaren; en sång, en psalm.  Höjen jubel till Gud, alla länder;

Adının yüceliğine ilahiler söyleyin, O’na görkemli övgüler sunun!

 lovsjungen hans namns ära,  given honom ära och pris.

“Ne müthiş işlerin var!” deyin Tanrı’ya, “Öyle büyük gücün var ki, Düşmanların eğiliyor önünde.

 Sägen till Gud:      Huru underbara äro icke dina gärningar!  För din stora makts skull      visa dina fiender dig underdånighet.

Bütün yeryüzü sana tapınıyor, İlahiler okuyor, adını ilahilerle övüyor.” Sela

 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig;  de skola lovsjunga ditt namn.  Sela.

Gelin, bakın Tanrı’nın neler yaptığına! Ne müthiş işler yaptı insanlar arasında:

 Kommen och sen      vad Gud har gjort;  underbara äro hans gärningar      mot människors barn.

[] [] Denizi karaya çevirdi, Atalarımız yaya geçtiler ırmaktan. Yaptığına sevindik orada.

 Han förvandlade havet till torrt land;  till fots gingo de genom floden;  då gladdes vi över honom.

Kudretiyle sonsuza dek egemenlik sürer, Gözleri ulusları süzer; Başkaldıranlar gurura kapılmasın! Sela

 Genom sin makt råder han evinnerligen,  hans ögon giva akt på hedningarna;  de gensträviga må icke förhäva sig.  Sela.

Ey halklar, Tanrımız’a şükredin, Övgülerini duyurun.

 Prisen, I folk, vår Gud,  och låten hans lov ljuda högt;

Hayatımızı koruyan, Ayaklarımızın kaymasına izin vermeyen O’dur.

 ty han har beskärt liv åt vår själ  och har icke låtit vår fot vackla.

Sen bizi sınadın, ey Tanrı, Gümüş arıtır gibi arıttın.

 Ty väl prövade de oss, o Gud,  du luttrade oss, såsom silver luttras;

Ağa düşürdün bizi, Sırtımıza ağır yük vurdun.

 du förde oss in i fängelse,  du lade en tung börda på vår rygg;

İnsanları başımıza çıkardın, Ateşten, sudan geçtik. Ama sonra bizi bolluğa kavuşturdun.

 du lät människor fara fram över vårt huvud,  vi måste gå genom eld och vatten.  Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

Yakmalık sunularla evine gireceğim, Adaklarımı yerine getireceğim,

 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer,  jag vill infria mina löften till dig,

Sıkıntı içindeyken dudaklarımdan dökülen, Ağzımdan çıkan adakları.

 dem till vilka mina låppar öppnade sig,  och som min mun uttalade i min nöd.

Yakılan koçların dumanıyla semiz hayvanlardan Sana yakmalık sunular sunacağım, Tekeler, sığırlar kurban edeceğim. Sela

 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig,  med offerånga av vädurar;  jag vill offra både tjurar och bockar.  Sela.

Gelin, dinleyin, ey sizler, Tanrı’dan korkanlar, Benim için neler yaptığını size anlatayım.

 Kommen och hören, så vill jag förtälja      för eder, I alla som frukten Gud,      vad han har gjort mot min själ.

Ağzımla O’na yakardım, Övgüsü dilimden düşmedi.

 Till honom ropade jag med min mun,  och lovsång var redan på min tunga.

Yüreğimde kötülüğe yer verseydim, Rab beni dinlemezdi.

 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta,  så skulle Herren icke höra mig.

Oysa Tanrı dinledi beni, Kulak verdi duamın sesine.

 Men Gud har hört mig,  han har aktat på mitt bönerop.

Övgüler olsun Tanrı’ya, Çünkü duamı geri çevirmedi, Sevgisini benden esirgemedi.

 Lovad vare Gud,      som icke har förkastat min bön      eller vänt ifrån mig sin nåd!