Psalms 63

Ey Tanrı, sensin benim Tanrım, Seni çok özlüyorum, Canım sana susamış, Kurak, yorucu, susuz bir diyarda, Bütün varlığımla seni arıyorum.

En psalm av David, när han var i Juda öken.

Kutsal yerde baktım sana, Gücünü, görkemini görmek için.

 Gud, du är min Gud,      bittida söker jag dig;  min själ törstar efter dig,  min kropp längtar efter dig,      i ett torrt land,      som försmäktar utan vatten.

Senin sevgin yaşamdan iyidir, Bu yüzden dudaklarım seni yüceltir.

 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen,  för att få se din makt och ära.

Ömrümce sana övgüler sunacağım, Senin adınla ellerimi kaldıracağım.

 Ty din nåd är bättre än liv;  mina läppar skola prisa dig.

Zengin yiyeceklere doyarcasına doyacağım sana, Şakıyan dudaklarla ağzım sana övgüler sunacak.

 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever;  i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Yatağıma uzanınca seni anarım, Gece boyunca derin derin seni düşünürüm.

 Min själ varder mättad      såsom av märg och fett;  och med jublande läppar      lovsjunger min mun,

Çünkü sen bana yardımcı oldun, Kanatlarının gölgesinde sevincimi dile getiririm.

 när jag kommer ihåg dig på mitt läger  och under nattens väkter tänker på dig.

Canım sana sımsıkı sarılır, Sağ elin bana destek olur.

 Ty du är min hjälp,  och under dina vingars skumma jublar jag.

Ama canımı almak isteyenler, Yerin derinliklerine inecek,

 Min själ håller sig intill dig;  din högra hand uppehåller mig.

Kılıcın ağzına atılacak, Çakallara yem olacak.

 Men dessa som stå efter mitt liv      och vilja fördärva det,  de skola fara ned i jordens djup.

Kralsa Tanrı’da sevinç bulacak. Tanrı’nın adıyla ant içenlerin hepsi övünecek, Yalancıların ağzıysa kapanacak.

 De skola givas till pris åt svärdet,  rovdjurs byte skola de varda. [ (Psalms 63:12)  Men konungen skall glädja sig i Gud;  berömma sig skall var och en som svär vid honom,  ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad. ]