Psalms 49

Ey bütün halklar, dinleyin! Kulak verin hepiniz, ey dünyada yaşayanlar,

För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

Halk çocukları, bey çocukları, Zenginler, yoksullar!

 Hören detta, alla folk,  lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

Bilgelik dökülecek ağzımdan, Anlayış sağlayacak içimdeki düşünceler,

 både låga och höga,  rika såväl som fattiga.

Kulak vereceğim özdeyişlere, Lirle yorumlayacağım bilmecemi.

 Hin mun skall tala visdom,  och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Niçin korkayım kötü günlerde Niyeti bozuk düşmanlarım çevremi sarınca?

 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal,  jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Onlar varlıklarına güvenir, Büyük servetleriyle böbürlenirler.

 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar,  när mina förföljares ondska omgiver mig?

Kimse kimsenin hayatının bedelini ödeyemez, Tanrı’ya fidye veremez.

 De förlita sig på sina ägodelar  och berömma sig av sin stora rikedom.

Çünkü hayatın fidyesi büyüktür, Kimse ödemeye yeltenmemeli.

 Men sin broder kan ingen förlossa  eller giva Gud lösepenning för honom.

Böyle olmasa, Sonsuza dek yaşar insan, Mezar yüzü görmez.

 För dyr är lösen för hans själ  och kan icke betalas till evig tid,

Kuşkusuz herkes biliyor bilgelerin öldüğünü, Aptallarla budalaların yok olduğunu. Mallarını başkalarına bırakıyorlar.

 så att han skulle få leva för alltid  och undgå att se graven.

Mezarları, sonsuza dek evleri, Kuşaklar boyu konutları olacak, Topraklarına kendi adlarını verseler bile.

 Nej, man skall se att visa män dö,  att dårar och oförnuftiga förgås likasom de;  de måste lämna sina ägodelar åt andra.

Bütün gösterişine karşın geçicidir insan, Ölüp giden hayvanlar gibi.

 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen,  deras boningar från släkte till släkte;  de uppkalla jordagods efter sina namn.

Budalaların yolu, Onların sözünü onaylayanların sonu budur. Sela

 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.

Sürü gibi ölüler diyarına sürülecekler, Ölüm güdecek onları. Tan ağarınca doğrular onlara egemen olacak, Cesetleri çürüyecek, Ölüler diyarı onlara konut olacak.

 Den vägen gå de, dårar som de äro,  och de följas av andra som finna behag i deras tal.  Sela.

Ama Tanrı beni Ölüler diyarının pençesinden kurtaracak Ve yanına alacak. Sela

 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket,      där döden bliver deras herde.  Så få de redliga makt över dem,      när morgonen gryr,  medan deras skepnader förtäras av dödsriket      och ej få annan boning.

Korkma biri zenginleşirse, Evinin görkemi artarsa.

 Men min själ skall Gud förlossa      ifrån dödsrikets våld,  ty han skall upptaga mig.  Sela.

Çünkü ölünce hiçbir şey götüremez, Görkemi onunla mezara gitmez.

 Frukta icke, när en man bliver rik,  när hans hus växer till i härlighet.

Yaşarken kendini mutlu saysa bile, Başarılı olunca övülse bile.

 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig,  och hans härlighet följer honom icke ditned.

Atalarının kuşağına katılacak, Onlar ki asla ışık yüzü görmeyecekler.

 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv,  ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,  så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte,  till dem som aldrig mer se ljuset.

Bütün gösterişine karşın anlayışsızdır insan, Ölüp giden hayvanlar gibi.

 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.