Psalms 47

Ey bütün uluslar, el çırpın! Sevinç çığlıkları atın Tanrı’nın onuruna!

För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

Ne müthiştir yüce RAB, Bütün dünyanın ulu Kralı.

 Klappen i händerna,      alla folk,  höjen jubel till Gud      med fröjderop.

Halkları altımıza, Ulusları ayaklarımızın dibine serer.

 Ty HERREN är den Högste,      fruktansvärd är han,  en stor konung      över hela jorden.

Sevdiği Yakup’un gururu olan mirasımızı O seçti bizim için. Sela

 Han tvingar folk under oss  och folkslag under våra fötter.

RAB Tanrı sevinç çığlıkları, Boru sesleri arasında yükseldi.

 Han utväljer åt oss vår arvedel,  Jakobs, hans älskades, stolthet.  Sela.

Ezgiler sunun Tanrı’ya, ezgiler; Ezgiler sunun Kralımız’a, ezgiler!

 Gud har farit upp under jubel,  HERREN, under basuners ljud.

Çünkü Tanrı bütün dünyanın kralıdır, Maskil sunun!

 Lovsjungen Gud, lovsjungen;  lovsjungen vår konung, lovsjungen.

Tanrı kutsal tahtına oturmuş, Krallık eder uluslara.

 Ty Gud är konung över hela jorden;  lovsjungen honom med en sång.

Ulusların önderleri İbrahim’in Tanrısı’nın halkıyla bir araya gelmiş; Çünkü Tanrı’ya aittir yeryüzü kralları. O çok yücedir.

 Gud är nu konung över hedningarna,  Gud har satt sig på sin heliga tron. [ (Psalms 47:10)  Folkens ypperste hava församlat sig  till att bliva ett Abrahams Guds folk.  Ty Gud tillhöra de som äro jordens sköldar;  högt är han upphöjd. ]