Psalms 44

Ey Tanrı, kulaklarımızla duyduk, Atalarımız anlattı bize, Neler yaptığını onların gününde, eski günlerde.
För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
Elinle ulusları kovdun, Ama atalarımıza yer verdin; Halkları kırdın, Ama atalarımızın yayılmasını sağladın.
 Gud, med våra öron hava vi hört,      våra fäder hava förtäljt därom för oss:  om den gärning du gjorde i deras dagar,  i forntidens dagar.
Onlar ülkeyi kılıçla kazanmadılar, Kendi bilekleriyle zafere ulaşmadılar. Senin sağ elin, bileğin, yüzünün ışığı sayesinde oldu bu; Çünkü sen onları sevdin.
 Det var du som med din hand  utrotade hedningarna, men planterade dem;  du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Ey Tanrı, kralım sensin, Buyruk ver de Yakup soyu kazansın!
 Ty icke med sitt svärd intogo de landet,  och deras egen arm gav dem icke seger,  utan din högra hand och din arm  och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
Senin sayende düşmanlarımızı püskürteceğiz, Senin adınla karşıtlarımızı ezeceğiz.
 Du, densamme, är min konung, o Gud;  så tillsäg nu Jakob seger.
Çünkü ben yayıma güvenmem, Kılıcım da beni kurtarmaz;
 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner  och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
Ancak sensin bizi düşmanlarımızdan kurtaran, Bizden nefret edenleri utanca boğan.
 Ty icke på min båge förlitar jag mig,  och mitt svärd kan icke giva mig seger;
Her gün Tanrı’yla övünür, Sonsuza dek adına şükran sunarız. Sela
 nej, du giver oss seger över våra ovänner,  och dem som hata oss låter du komma på skam.
Ne var ki, reddettin bizi, aşağıladın, Artık ordularımızla savaşa çıkmıyorsun.
 Gud lova vi alltid,  och ditt namn prisa vi evinnerligen.  Sela.
Düşman karşısında bizi gerilettin, Bizden tiksinenler bizi soydu.
 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd,  och du drager icke ut med våra härar.
Kasaplık koyuna çevirdin bizi, Ulusların arasına dağıttın.
 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen,  och de som hata oss taga sig byte.
Yok pahasına sattın halkını, Üstelik satıştan hiçbir şey kazanmadan.
 Du låter oss bliva uppätna såsom får,  och bland hedningarna han du förstrött oss.
Bizi komşularımızın yüzkarası, Çevremizdekilerin eğlencesi, alay konusu ettin.
 Du säljer ditt folk för ett ringa pris,  stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Ulusların diline düşürdün bizi, Gülüyor halklar halimize.
 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar,  till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Rezilliğim gün boyu karşımda, Utancımdan yerin dibine geçtim
 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna,  du låter folken skaka huvudet åt oss.
Hakaret ve sövgü duya duya, Öç almak isteyen düşman karşısında.
 Hela dagen är min smälek inför mig,  och blygsel höljer mitt ansikte,
Bütün bunlar başımıza geldi, Yine de seni unutmadık, Antlaşmana ihanet etmedik,
 när jag hör smädarens och lastarens tal,  när jag ser fienden och den hämndgirige.
Döneklik etmedik, Adımlarımız senin yolundan sapmadı.
 Allt detta har kommit över oss,  och vi hava dock icke förgätit dig,  ej heller svikit ditt förbund.
Oysa sen bizi ezdin, ülkemizi çakalların uğrağı ettin, Üstümüzü koyu karanlıkla örttün.
 Våra hjärtan avföllo icke,  och våra steg veko ej av ifrån din väg,
Eğer Tanrımız’ın adını unutsaydık, Yabancı bir ilaha ellerimizi açsaydık,
 så att du därför har krossat oss i schakalers land  och övertäckt oss med dödsskugga.
Tanrı bunu ortaya çıkarmaz mıydı? Çünkü O yürekteki gizleri bilir.
 Om vi hade förgätit vår Guds namn  och uträckt våra händer till en främmande gud,
[] Senin uğruna her gün öldürülüyoruz, Kasaplık koyun sayılıyoruz.
 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det,  han som känner hjärtats lönnligheter?
Uyan, ya Rab! Niçin uyuyorsun? Kalk! Sonsuza dek terk etme bizi!
 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen  och bliva aktade såsom slaktfår.
Niçin yüzünü gizliyorsun? Neden mazlum halimizi, üzerimizdeki baskıyı unutuyorsun?
 Vakna upp; varför sover du, Herre?  Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Çünkü yere serildik, Bedenimiz toprağa yapıştı.
 Varför döljer du ditt ansikte  och förgäter vårt lidande och trångmål?
Kalk, yardım et bize! Kurtar bizi sevgin uğruna!
 Se, vår själ är nedböjd i stoftet,  vår kropp ligger nedtryckt till jorden. [ (Psalms 44:27)  Stå upp till vår hjälp,  och förlossa oss för din nåds skull. ]