Psalms 38

Ya RAB, öfkelenip azarlama beni, Gazapla yola getirme!

En psalm av David; till åminnelse.

Okların içime saplandı, Elin üzerime indi.

 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse,  och tukta mig icke i din vrede.

Öfken yüzünden sağlığım bozuldu, Günahım yüzünden rahatım kaçtı.

 Ty dina pilar hava träffat mig,  och din hand drabbar mig.

Çünkü suçlarım başımdan aştı, Taşınmaz bir yük gibi sırtımda ağırlaştı.

 Det finnes intet helt på min kropp      för din vredes skull,  intet helbrägda i mina ben      för min synds skull.

Akılsızlığım yüzünden Yaralarım iğrenç, irinli.

 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet;  såsom en svår börda      äro de mig för tunga.

Eğildim, iki büklüm oldum, Gün boyu yaslı dolaşıyorum.

 Mina sår stinka och flyta  för min dårskaps skull.

Çünkü belim ateş içinde, Sağlığım bozuk.

 Jag går krokig och mycket lutande;  hela dagen går jag sörjande.

Tükendim, ezildim alabildiğine, İnliyorum yüreğimin acısından.

 Ty mina länder äro fulla av brand,  och intet helt finnes på min kropp.

Ya Rab, bütün özlemlerimi bilirsin, İniltilerim senden gizli değil.

 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen;  jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

Yüreğim çarpıyor, gücüm tükeniyor, Gözlerimin feri bile söndü.

 Herre, du känner all min trängtan,  och min suckan är dig icke fördold.

Eşim dostum kaçar oldu derdimden, Yakınlarım uzak duruyor benden.

 Mitt hjärta slår häftigt,      min kraft har övergivit mig;   mina ögons ljus,      också det är borta.

Canıma susayanlar bana tuzak kuruyor, Zararımı isteyenler kuyumu kazıyor, Gün boyu hileler düşünüyorlar.

 Mina vänner och fränder      hålla sig fjärran ifrån min plåga,  och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

Ama ben bir sağır gibi duymuyorum, Bir dilsiz gibi ağzımı açmıyorum;

 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv,  och de som söka min ofärd      tala vad fördärvligt är;  på svek tänka de hela dagen.

Duymaz, Ağzında yanıt bulunmaz bir adama döndüm.

 Men jag är lik en döv, som intet hör,  och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

Umudum sende, ya RAB, Sen yanıtlayacaksın, ya Rab, Tanrım benim!

 ja, jag är lik en man som intet hör,  och som icke har något gensvar i sin mun.

Çünkü dua ediyorum: “Halime sevinmesinler, Ayağım kayınca böbürlenmesinler!”

 Se, på dig, HERRE, hoppas jag;  du skall svara, Herre, min Gud.

Düşmek üzereyim, Acım hep içimde.

 Ty jag fruktar att de annars      få glädja sig över mig,  att de skola förhäva sig över mig,      när min fot vacklar.

Suçumu itiraf ediyorum, Günahım yüzünden kaygılanıyorum.

 Ty jag är nära att falla,  och min plåga är alltid inför mig;

Ama düşmanlarım güçlü ve dinç, Yok yere benden nefret edenler çok.

 ja, jag måste bekänna min missgärning,  och jag sörjer över min synd.

İyiliğe karşı kötülük yapanlar bana karşı çıkar, İyiliğin peşinde olduğum için.

 Men mina fiender få leva och äro mäktiga,  och många äro de som hata mig utan sak,

Beni terk etme, ya RAB! Ey Tanrım, benden uzak durma!

 de som löna gott med ont,  och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

Yardımıma koş, Ya Rab, kurtuluşum benim!

 Övergiv mig icke, HERRE;  min Gud, var icke långt ifrån mig. [ (Psalms 38:23)  Skynda till min hjälp,      Herre, du min frälsning. ]