Psalms 18

Seni seviyorum, gücüm sensin, ya RAB!
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
RAB benim kayam, sığınağım, kurtarıcımdır, Tanrım, kayam, sığınacak yerimdir, Kalkanım, güçlü kurtarıcım, korunağımdır!
Han sade:  Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Övgüye değer RAB’be seslenir, Kurtulurum düşmanlarımdan.
 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare,  min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,  min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Ölüm iplerine dolanmıştım, Yıkım selleri basmıştı beni,
 HERREN, den högtlovade, åkallar jag,  och från mina fiender bliver jag frälst.
Ölüler diyarının bağları sarmıştı, Ölüm tuzakları çıkmıştı karşıma.
 Dödens band omvärvde mig,  och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Sıkıntı içinde RAB’be yakardım, Yardıma çağırdım Tanrım’ı. Tapınağından sesimi duydu, Haykırışım kulaklarına ulaştı.
 Dödsrikets band omslöto mig,  dödens snaror föllo över mig.
O zaman yeryüzü sarsılıp sallandı, Titreyip sarsıldı dağların temelleri, Çünkü RAB öfkelenmişti.
 Men jag åkallade HERREN i min nöd  och ropade till min Gud.  Han hörde från sin himmelska boning min röst,  och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Burnundan duman yükseldi, Ağzından kavurucu ateş Ve korlar fışkırdı.
 Då skalv jorden och bävade,  och bergens grundvalar darrade;  de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Kara buluta basarak Gökleri yarıp indi.
 Rök steg upp från hans näsa  och förtärande eld från hans mun;  eldsglöd ljungade från honom.
Bir Keruv’a binip uçtu, Rüzgar kanatlar takarak hızla geldi.
 Och han sänkte himmelen och for ned,  och töcken var under hans fötter.
Karanlığı örtündü, Kara bulutları kendine çardak yaptı.
 Han for på keruben och flög,  han svävade på vindens vingar.
Varlığının parıltısından, Bulutlardan dolu ve korlar savruluyordu.
 Han gjorde mörker till sitt täckelse,  till en hydda som omslöt honom;  mörka vatten, tjocka moln.
RAB göklerden gürledi, Duyurdu sesini Yüceler Yücesi, Dolu ve alevli korlarla.
 Av glansen framför honom veko molnen undan;  hagel föll, och eldsglöd for ned.
Savurup oklarını düşmanlarını dağıttı, Şimşek çaktırarak onları şaşkına çevirdi.
 Och HERREN dundrade i himmelen,  den Högste lät höra sin röst;  hagel föll, och eldsglöd for ned.
Denizin dibi göründü, Yeryüzünün temelleri açığa çıktı, ya RAB, Senin azarlamandan, Burnundan çıkan güçlü soluktan.
 Han sköt sina pilar och förskingrade dem,  ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
RAB yukarıdan elini uzatıp tuttu, Çıkardı beni derin sulardan.
 Vattnens bäddar kommo i dagen,  och jordens grundvalar blottades,  för din näpst, o HERRE,  för din vredes stormvind.
Beni zorlu düşmanımdan, Benden nefret edenlerden kurtardı, Çünkü onlar benden güçlüydü.
 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig,  han drog mig upp ur de stora vattnen.
Felaket günümde karşıma dikildiler, Ama RAB bana destek oldu.
 Han räddade mig från min starke fiende  och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Beni huzura kavuşturdu, Kurtardı, çünkü benden hoşnut kaldı.
 De överföllo mig på min olyckas dag,  men HERREN blev mitt stöd.
RAB doğruluğumun karşılığını verdi, Beni temiz ellerime göre ödüllendirdi.
 Han förde mig ut på rymlig plats;  han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Çünkü RAB’bin yolunda yürüdüm, Tanrım’dan uzaklaşarak kötülük yapmadım.
 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet;  efter mina händers renhet vedergäller han mig.
O’nun bütün ilkelerini göz önünde tuttum, Kurallarından ayrılmadım.
 Ty jag höll mig på HERRENS vägar  och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
O’nun gözünde kusursuzdum, Suç işlemekten sakındım.
 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen,  och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Bu yüzden RAB beni doğruluğuma Ve gözünde pak olan ellerime göre ödüllendirdi.
 Så var jag ostrafflig inför honom  och tog mig till vara för missgärning.
Sadık kuluna sadakat gösterir, Kusursuz olana kusursuz davranırsın.
 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet,  efter mina händers renhet inför hans ögon.
Pak olanla pak olur, Eğriye eğri davranırsın.
 Mot den fromme bevisar du dig from,  mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Alçakgönüllüleri kurtarır, Gururluların başını eğersin.
 Mot den rene bevisar du dig ren,  men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Işığımın kaynağı sensin, ya RAB, Tanrım! Karanlığımı aydınlatırsın.
 Ty du frälsar ett betryckt folk,  men stolta ögon ödmjukar du.
Desteğinle akıncılara saldırır, Seninle surları aşarım, Tanrım.
 Ja, du låter min lampa brinna klart;  HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Tanrı’nın yolu kusursuzdur, RAB’bin sözü arıdır. O kendisine sığınan herkesin kalkanıdır.
 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror,  och med min Gud stormar jag murar.
Var mı RAB’den başka tanrı? Tanrımız’dan başka kaya var mı?
 Guds väg är ostrafflig;  HERRENS tal är luttrat.  En sköld är han för alla      som taga sin tillflykt till honom.
Tanrı beni güçle donatır, Yolumu kusursuz kılar.
 Ty vem är Gud förutom HERREN,  och vem är en klippa utom vår Gud?
[] Ayaklar verdi bana, geyiklerinki gibi, Doruklarda tutar beni.
 Gud, du som omgjordade mig med kraft  och lät min väg vara lyckosam,
Bana savaşmayı öğretti, Kollarımla tunç bir yayı gereyim diye.
 du som gjorde mina fötter såsom hindens  och ställde mig på mina höjder,
Bana zafer kalkanını bağışlarsın, Sağ elin destekler, Alçakgönüllülüğün yüceltir beni.
 du som lärde mina händer att strida  och mina armar att spänna kopparbågen!
Bastığım yerleri genişletirsin, Burkulmaz bileklerim.
 Du gav mig din frälsnings sköld,  och din högra hand stödde mig,      och ditt saktmod gjorde mig stor;
Kovalayıp yetiştim düşmanlarıma, Hepsi yok olmadan geri dönmedim.
 du skaffade rum för mina steg, där jag gick,  och mina fötter vacklade icke.
Ezdim onları, kalkamaz oldular, Ayaklarımın altına serildiler.
 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem;  jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Savaş için beni güçle donattın, Bana başkaldıranları önümde yere serdin.
 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig;  de föllo under mina fötter.
Düşmanlarımı kaçmak zorunda bıraktın, Benden nefret edenleri yok ettim.
 Du omgjordade mig med kraft till striden,  du böjde mina motståndare under mig.
Feryat ettiler, ama kurtaran çıkmadı; RAB’bi çağırdılar, ama O yanıt vermedi.
 Mina fiender drev du på flykten för mig,  och dem som hatade mig förgjorde jag.
Ezdim onları, rüzgarın savurduğu toza döndüler, Sokak çamuru gibi savurup attım.
 De ropade, men det fanns ingen som frälste;  till HERREN, men han svarade dem icke.
Halkımın çekişmelerinden beni kurtardın, Ulusların önderi yaptın, Tanımadığım halklar bana kulluk ediyor.
 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden,  jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Duyar duymaz sözümü dinlediler, Yabancılar bana yaltaklandılar.
 Du räddade mig ur folkets strider,  du satte mig till ett huvud över hedningar;  folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Yabancıların betleri benizleri attı, Titreyerek çıktılar kalelerinden.
 Vid blotta ryktet hörsammade de mig;  främlingar visade mig underdånighet.
RAB yaşıyor! Kayam’a övgüler olsun! Yücelsin kurtarıcım Tanrı!
 Ja, främlingarnas mod vissnade bort;  med bävan övergåvo de sina borgar.
O’dur öcümü alan, Halkları bana bağımlı kılan.
 HERREN lever!  Lovad vare min klippa,  och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Düşmanlarımdan kurtarır, Başkaldıranlardan üstün kılar beni, Zorbaların elinden alır.
 Gud, som har givit mig hämnd  och tvingat folken under mig;
[] Bunun için uluslar arasında sana şükredeceğim, ya RAB, Adını ilahilerle öveceğim.
 du som har befriat mig från mina fiender  och upphöjt mig över mina motståndare,  räddat mig från våldets man!
RAB kralını büyük zaferlere ulaştırır, Meshettiği krala, Davut’a ve soyuna Sonsuza dek sevgi gösterir.
 Fördenskull vill jag tacka dig      bland hedningarna, HERRE,  och lovsjunga ditt namn. [ (Psalms 18:51)  Ty du giver din konung stor seger  och gör nåd mot din smorde,  mot David och hans säd till evig tid. ]