Psalms 147

RAB’be övgüler sunun! Ne güzel, ne hoş Tanrımız’ı ilahilerle övmek! O’na övgü yaraşır.

 Halleluja!  Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud,  ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

RAB yeniden kuruyor Yeruşalim’i, Bir araya topluyor İsrail’in sürgünlerini.

 HERREN är den som bygger upp Jerusalem,  Israels fördrivna samlar han tillhopa.

O kırık kalplileri iyileştirir, Yaralarını sarar.

 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan,  och deras sår förbinder han.

[] Yıldızların sayısını belirler, Her birini adıyla çağırır.

 Han bestämmer stjärnornas mängd,  han nämner dem alla vid namn.

Rabbimiz büyük ve çok güçlüdür, Sınırsızdır anlayışı.

 Vår Herre är stor och väldig i kraft,  hans förstånd har ingen gräns.

RAB mazlumlara yardım eder, Kötüleri yere çalar.

 HERREN uppehåller de ödmjuka,  men de ogudaktiga slår han till jorden.

RAB’be şükran ezgileri okuyun, Tanrımız’ı lirle, ilahilerle övün.

 Höjen sång till HERREN med tacksägelse,  lovsjungen vår Gud till harpa,

O’dur gökleri bulutlarla kaplayan, Yeryüzüne yağmur sağlayan, Dağlarda ot bitiren.

 honom som betäcker himmelen med moln,  honom som bereder regn åt jorden,  honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

O yiyecek sağlar hayvanlara, Bağrışan kuzgun yavrularına.

 honom som giver föda åt djuren,  åt korpens ungar som ropa.

Ne atın gücünden zevk alır, Ne de insanın yiğitliğinden hoşlanır.

 Han har icke sin lust i hästens styrka,  hans behag står ej till mannens snabbhet.

RAB kendisinden korkanlardan, Sevgisine umut bağlayanlardan hoşlanır.

 HERRENS behag står till dem som frukta honom,  till dem som hoppas på hans nåd.

RAB’bi yücelt, ey Yeruşalim! Tanrın’a övgüler sun, ey Siyon!

 Jerusalem, prisa HERREN;  Sion, lova din Gud.

Çünkü senin kapılarının kol demirlerine güç katar, İçindeki halkı kutsar.

 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta;  han har välsignat dina barn i dig.

Sınırlarını esenlik içinde tutar, Seni en iyi buğdayla doyurur.

 Han skaffar dina gränser frid,  han mättar dig med bästa vete.

Yeryüzüne buyruğunu gönderir, Sözü çarçabuk yayılır.

 Han låter sitt tal gå ut till jorden,  hans ord löper åstad med hast.

Yapağı gibi kar yağdırır, Kırağıyı kül gibi saçar.

 Han låter snö falla såsom ull,  rimfrost strör han ut såsom aska.

Aşağıya iri iri dolu savurur, Kim dayanabilir soğuğuna?

 Han kastar sitt hagel såsom smulor;  vem kan bestå för hans frost?

Buyruk verir, eritir buzları, Rüzgarını estirir, sular akmaya başlar.

 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna;  sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Sözünü Yakup soyuna, Kurallarını, ilkelerini İsrail’e bildirir.

 Han har förkunnat för Jakob sitt ord,  för Israel sina stadgar och rätter.

Başka hiçbir ulus için yapmadı bunu, Onlar O’nun ilkelerini bilmezler. RAB’be övgüler sunun!

 Så har han icke gjort för något hednafolk;  och hans rätter, dem känna de icke.  Halleluja!