Psalms 104

RAB’be övgüler sun, ey gönlüm! Ya RAB Tanrım, ne ulusun! Görkem ve yücelik kuşanmışsın,

 Lova HERREN, min själ.  HERRE, min Gud, du är hög och stor,  i majestät och härlighet är du klädd.

Bir kaftana bürünür gibi ışığa bürünmüşsün. Gökleri bir çadır gibi geren,

 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel,  du spänner ut himmelen såsom ett tält;

Evini yukarıdaki sular üzerine kuran, Bulutları kendine savaş arabası yapan, Rüzgarın kanatları üzerinde gezen,

 du timrar på vattnen dina salar,  molnen gör du till din vagn,  och du far fram på vindens vingar.

[] Rüzgarları kendine haberci, Yıldırımları hizmetkâr eden sensin.

 Du gör vindar till dina sändebud,  eldslågor till dina tjänare.

Yeryüzünü temeller üzerine kurdun, Asla sarsılmasın diye.

 Du grundade jorden på hennes fästen,  så att hon icke vacklar till evig tid.

Engini ona bir giysi gibi giydirdin, Sular dağların üzerinde durdu.

 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad;  uppöver bergen stodo vattnen.

Sen kükreyince sular kaçtı, Göğü gürletince hemen çekildi.

 Men för din näpst flydde de;  för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

Dağları aşıp derelere aktı, Onlar için belirlediğin yerlere doğru.

 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig,  på den plats som du hade bestämt för dem.

Bir sınır koydun önlerine, Geçmesinler, gelip yeryüzünü bir daha kaplamasınlar diye.

 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida,  så att de icke åter skulle betäcka jorden.

Vadilerde fışkırttığın pınarlar, Dağların arasından akar.

 Du lät källor flyta fram i dalarna,  mellan bergen togo de sin väg.

Bütün kır hayvanlarını suvarır, Yaban eşeklerinin susuzluğunu giderirler.

 De vattna alla markens djur,  vildåsnorna släcka i dem sin törst.

Kuşlar yanlarında yuva kurar, Dalların arasında ötüşürler.

 Vid dem bo himmelens fåglar,  från trädens grenar höja de sin röst.

Gökteki evinden dağları sularsın, Yeryüzü işlerinin meyvesine doyar.

 Du vattnar bergen från dina salar,  jorden mättas av den frukt du skapar.

Hayvanlar için ot, İnsanların yararı için bitkiler yetiştirirsin; İnsanlar ekmeğini topraktan çıkarsın diye,

 Du låter gräs skjuta upp för djuren  och örter till människans tjänst.  Så framalstrar du bröd ur jorden

Yüreklerini sevindiren şarabı, Yüzlerini güldüren zeytinyağını, Güçlerini artıran ekmeği hep sen verirsin.

 och vin, som gläder människans hjärta;  så gör du hennes ansikte glänsande av olja,  och brödet styrker människans hjärta.

RAB’bin ağaçları, Kendi diktiği Lübnan sedirleri suya doyar.

 HERRENS träd varda ock mättade,  Libanons cedrar, som han har planterat;

Kuşlar orada yuva yapar, Leyleğin evi ise çamlardadır.

 fåglarna bygga där sina nästen,  hägern gör sitt bo i cypresserna.

Yüksek dağlar dağ keçilerinin uğrağı, Kayalar kaya tavşanlarının sığınağıdır.

 Stenbockarna hava fått de höga bergen,  klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

Mevsimleri göstersin diye ayı, Batacağı zamanı bilen güneşi yarattın.

 Du gjorde månen till att bestämma tiderna;  solen vet stunden då den skall gå ned.

Karartırsın ortalığı, gece olur, Başlar kıpırdamaya orman hayvanları.

 Du sänder mörker, och det bliver natt;  då komma alla skogens djur i rörelse,

Genç aslan av peşinde kükrer, Tanrı’dan yiyecek ister.

 de unga lejonen ryta efter rov  och begära sin föda av Gud.

Güneş doğunca İnlerine çekilir, yatarlar.

 Solen går upp; då draga de sig tillbaka  och lägga sig ned i sina kulor.

İnsan işine gider, Akşama dek çalışmak için.

 Människan går då ut till sin gärning  och till sitt arbete intill aftonen.

Ya RAB, ne çok eserin var! Hepsini bilgece yaptın; Yeryüzü yarattıklarınla dolu.

 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE!  Med vishet har du gjort dem alla.  Jorden är full av vad du har skapat.

İşte uçsuz bucaksız denizler, İçinde kaynaşan sayısız canlılar, Büyük küçük yaratıklar.

 Se ock havet, det stora ock vida:  ett tallöst vimmel rör sig däri,  djur både stora och små.

Orada gemiler dolaşır, İçinde oynaşsın diye yarattığın Livyatan da orada.

 Där gå skeppen sin väg fram,  Leviatan, som du har skapat att leka däri.

Hepsi seni bekliyor, Yiyeceklerini zamanında veresin diye.

 Alla vänta de efter dig,  att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

Sen verince onlar toplar, Sen elini açınca onlar iyiliğe doyar.

 Du giver dem, då samla de in;  du upplåter din hand,      då varda de mättade med goda håvor.

Yüzünü gizleyince dehşete kapılırlar, Soluklarını kesince ölüp toprak olurlar.

 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de;  du tager bort deras ande, då förgås de  och vända åter till sitt stoft igen.

Ruhun’u gönderince var olurlar, Yeryüzüne yeni yaşam verirsin.

 Du sänder ut din ande, då varda de skapade,  och du förnyar jordens anlete.

RAB’bin görkemi sonsuza dek sürsün! Sevinsin RAB yaptıklarıyla!

 HERRENS ära förblive evinnerligen;  må HERREN glädja sig över sina verk,

O bakınca yeryüzü titrer, O dokununca dağlar tüter.

 han som skådar på jorden, och hon bävar,  han som rör vid bergen, och de ryka.

Ömrümce RAB’be ezgiler söyleyecek, Var oldukça Tanrım’ı ilahilerle öveceğim.

 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever;  jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Düşüncem O’na hoş görünsün, Sevincim RAB olsun!

 Mitt tal behage honom väl;  må jag själv få glädja mig i HERREN.

Tükensin dünyadaki günahlılar, Yok olsun artık kötüler! RAB’be övgüler sun, ey gönlüm! RAB’be övgüler sunun!

 Men må syndare försvinna ifrån jorden  och inga ogudaktiga mer vara till.  Lova HERREN, min själ  Halleluja!